Holmbron byts ut – så tar du dig till oss: läs mer
”Musiken var ingången till projektet Christ, Coal & Country.
Jag har alltid älskat den amerikanska rootsmusiken och i synnerhet countrymusiken, dess berättande texter, starka emotionella uttryck och råa ton, sånger om saknad, död, arbete, flykt, missbruk och kärlek, oftast olycklig.
Jag ville ta bilder som såg ut som musiken låter.”
Mikael Lundström
Det som kallas centrala Appalacherna i USA är beläget i delstaterna Kentucky, Virginia och West Virginia. En region präglad av kolindustri, religion, isolering och sociala utmaningar. Härifrån kommer också den del av countrymusiken som kallas bluegrass. Med sin kamera fångar Mikael Lundström människorna som bor här, deras arbete och vardag, och landskapet i en region som sällan syns i medieljuset.
Om Mikael Lundström
Mikael Lundström är utbildad på GFU, Nordens fotoskola och Konstfack. Han har arbetat med bildreportage och porträttfotografi för svenska magasin i över 35 år. Under de senaste åren har han ägnat sig mer åt egna fotografiprojekt. År 2025 gav Mikael ut boken Overburden på Kerber förlag. Boken samlar bilderna och berättelserna vi får möta i utställningen Christ, Coal & Country på Arbetets museum.
Susanne Walström
Detaljer från utställningen
”Jag har under arbetet med projektet träffat människor med olika bakgrund. Några har flyttat hit nyligen, andra har sina rötter här sen tusentals år tillbaka. Men en sak har de gemensamt. De har en relation till de påverkade markerna.”
Erik Abel
Våren 1635 får rikskansler Axel Oxenstierna ett brev som berättar att man funnit ett silverstreck på fjället Nása. Brevet andas hopp och fyndet liknas vid den spanske kungens rikedomar på andra sidan Atlanten. Med Guds hjälp kan detta bli ett svenskt Västindien. En räddning för den statskassa som är näst intill helt tömd av det trettioåriga kriget.
Och precis som för fyra sekler sedan vänds nu blickarna norrut. Markerna i svenska Sápmi och norra Sverige har nyttjats hårt och länge. Gruvor, skogsbruk och vattenkraft har byggt Sverige som välfärdsland samtidigt som stora landskap förändrats för lång tid framöver. I dag breder vindkraften ut sig över allt större områden, och exploateringen fortsätter med den gröna omställningen som förevändning.
Erik Abel har besökt några av de platser där de hett eftertraktade naturresurserna utvinns. Träffat människor som har en relation till de påverkade markerna. De som betalar priset för allas vårt välstånd.
Om Erik Abel
Erik Abel är utbildad bildjournalist från Nordens Fotoskola Biskops-Arnö. Han varvar uppdrag som porträttfotograf och reportage för dagstidningar, magasin och fackförbunds- och fackpress med längre egna projekt. Oftast med fokus på olika aspekter av människans relation till naturen.
Eriks arbeten har resulterat i både böcker och utställningar. Han har även belönats med Sune Jonsson-stipendiet (2026) för dokumentärfotografi i Sune Jonssons anda.
Erik Abel
Detaljer från utställningen
För tionde året i rad är Arbetets museums årliga Dokfotosalong tillbaka – och i år är vi glada att presentera Fotograferna som ny medarrangör. Årets tema är ”Händer”.
Om Arbetets museums Dokfotosalong
Alla har en berättelse som är värd att berätta. Genom Dokfotosalongen vill Arbetets museum uppmärksamma den dokumentära bilden och erbjuda en plattform för alla, oavsett om du är professionell fotograf eller amatör.
Alla över 18 år kan ansöka om att ställa ut i salongen. De bidrag som går vidare väljs ut av en jury bestående av representanter från Arbetets museum, Fotograferna samt en inbjuden expert. Bidragen är anonymiserade när juryn gör sitt urval.
”Vi är glada för att bli samarbetspartner och medarrangör till Dokfotosalongen 2026 och ser fram emot att arbeta tillsammans med Arbetets museum. Förhoppningsvis kan det vara starten på ett längre samarbete”
Magnus Wahman, verksamhetsledare för Fotograferna
Årets tema: Händer
”Händer” är temat för Dokfotosalong 2026. Som vanligt är det besökare till förra årets Dokfotosalong som fått lämna förslag på tema.
”Varje år imponeras vi av hur fotograferna valt att jobba med temat, och i år blir säkert inget undantag. Ordet ”händer” väcker många olika associationer: händer som håller om varandra, händer som arbetar, händer som hjälper – eller stjälper. Fotografens händer, som skickligt fångar ögonblicket. Temat rymmer hela spektrumet av mänskliga erfarenheter”
Josefine Höijer, intendent och projektledare för Dokfotosalongen
Årets fotografer är:
Alexandra Petersen, Linköping
Anders Andersson, Åled
Anna Nordström, Växjö
Barzan Dello, Västerås
Daniel Larsson, Årsta
Filip Powidzki Casserblad, Göteborg
G. Rúnar Gudmundsson, Luleå
Helen Ahlbom, Falun
Henrik Hansson, Borlänge
Jack Mikrut, Stockholm
Joakim Roos, Göteborg
Lars Dahlström, Insjön
Linda Nybom, Bagarmossen
Magnus Fröderberg, Kungsängen
Martin Kull, Vaxholm
Nora Lorek, Göteborg
Rasmus Löfvall, Bålsta
Rebecka Uhlin, Hägersten
Roine Magnusson, Örebro
Sanna Hedlund, Landskrona
Sally Nimstad, Örsundsbro
Sebastian Sardi, Malmö
Tore Hagman, Vårgårda
Troy Enekvist, Uppsala
Victor Paredes, Bålsta
Victoria Olsson, Stockholm
Tre stipendiater utses
Under utställningens visningsperiod utses tre stipendiater som erhåller 5 000 kronor vardera utifrån tre kategorier: Juryns pris för bästa bild/serie, Juryns pris för bästa bild/serie utifrån temat och Publikens pris för bästa bild/serie.
Dokfotosalong 2026: Händer öppnar under Dokfotodagen på Arbetets museum, som går av stapeln under Norrköpings kulturnatt den 26 september.
Årets jury
Magnus Wahman, verksamhetsledare Fotograferna
Petter Engman, fotograf, Västerbottens museum
Johanna Haverlind, utställningschef och juryns ordförande, Arbetets museum
Nina Varumo, Gerry Johansson och Tomas Ohlsson tilldelas årets Dokumentärfotopris av Arbetets museum. Priset uppmärksammar samtida dokumentärfotografi med socialt engagemang och konstnärlig bredd.
Dokumentärfotopriset delas ut för 25:e året i rad och syftar till att uppmärksamma fotografer som genom sitt arbete bidrar till att dokumentera samtiden, väcka opinion och inspirera andra. Priset går till fotografer som visat på långsiktighet, originalitet och ett tydligt samhällsengagemang.
”Att få ta emot priset är ett kvitto på att den där lågan som brinner i mig för dokumentärt foto inte brinner förgäves. Det är en ära och det är en revansch. Länge leve berättande fotografi!”
Tomas Ohlsson, fotojournalist och en av årets vinnare
– Den dokumentära fotografins roll i att skildra, granska och bevara vår samtid är viktigare än någonsin. Årets tre pristagare visar att svenskt dokumentärfotografi står starkt. I deras arbeten finns en outtröttlighet när det gäller att dokumentera och delge starka berättelser från människors arbetsliv och vardagsliv genom både tid och rum. Tillsammans påminner de oss om den dokumentära bildens unika förmåga att både beröra, utmana och förändra, säger Johanna Haverlind.
– Att få ta emot Arbetets museums Dokumentärfotopris är både hedrande och djupt betydelsefullt för mig. Mina fotoprojekt är arbeten som ofta spänner över lång tid och därför är den här typen av utmärkelser särskilt värdefulla. De ger inte bara glädje utan också kraft och uppmuntran att arbeta vidare med de berättelser och erfarenheter som behöver tid, närvaro och lyhördhet, säger Nina Varumo om att tilldelas priset.
– Att få ta emot priset är ett kvitto på att den där lågan som brinner i mig för dokumentärt foto inte brinner förgäves. Det är en ära och det är en revansch. Länge leve berättande fotografi!, säger Tomas Ohlsson.
Juryns motivering
Nina Varumo
Pristagare 2026
Nina Varumo tilldelas 25 000 kronor för sin förmåga att förena konstnärlig gestaltning med ett starkt socialt engagemang. Ninas ofta mörka och melankoliska bilder skildrar ömsint människors livsvillkor både i arbetslivet och i det privata. I projektet Kvinnor till sjöss dokumenterar och breddar Nina möjlighetshorisonten till arbetslivet. Med det här priset vill vi även lyfta Nina i hennes roll som inspirerande förebild på Nordens Fotoskola, där hon utbildar nya generationers fotografer.
Meli Petersson Ellafi
Gerry Johansson
Pristagare 2026
Gerry Johansson tilldelas 25 000 kronor för sin konstnärliga stringens i att dokumentera folktomma platser formade av människan och vår historia. Hans svartvita, stramt poetiska bildvärld tar oss både till landsbygd och storstad, från Morup till Tokyo. Gerrys fotografi rör sig bortom det spektakulära och riktar i stället blicken mot det vardagliga, det byggda och det bestående. Uttrycket i hans bilder har sedan 80-talet inspirerat många. Det vill vi i år uppmärksamma!
Självporträtt
Tomas Ohlsson
Pristagare 2026
Tomas Ohlsson tilldelas 25 000 kronor för att med skärpa och lyhördhet skapa starka personliga berättelser från arbetsliv, vardagsliv och samhällsfenomen. Han skildrar bland annat hemlöshet, fristaden Drömmarnas kaj och erfarenheter av muskelsjukdomar – hur livet kan vändas upp och ned. Med ett rakt och närvarande bildspråk visar han en tydlig respekt för människorna han möter, utan att förenkla eller romantisera. Tomas fotograferar helt enkelt som han lyssnar.
Niklas Maupoix
En utställning om källkritik för barn – i miniformat!
Med hjälp av vännerna i Bamses värld inspireras barn, unga och vuxna att reflektera över den information de nås av både i skolan och i hemmet.
Om utställningen
Du som besökare får följa med Bamses vänner i en spännande berättelse där Bamse har anklagats för ett brott han inte begått. Någon säger en massa elaka saker om Bamse, och det är upp till besökarna att ta reda på vem som ligger bakom ryktena. Bamse och hans vänner behöver hjälp av besökarna att förstå om informationen de möter är sann eller falsk. Till vår hjälp finns en verktygslåda med frågor:
Vad är det källan säger?
Vem har gjort källan?
Varför finns källan?
Med hjälp av Brum, Nalle-Maja och Teddy får barnen lära sig att ställa de källkritiska frågorna Vad, Vem och Varför. Nina Kanin visar en bildkälla, en sakkälla, en textkälla och en muntlig källa som ska hjälpa dem att förstå vad som egentligen är sant, och vem som har spridit ryktena om Bamse.
Utställningen fungerar som en workshop där deltagarna ges möjlighet att på ett lekfullt sätt testa sin källkritiska förmåga. Med hjälp av källkritik kan barnen hjälpa Bamse att hitta den verkliga boven i dramat.
Bamses källspanarväska på turné
Bamses källspanarväska är en miniversion av den större utställningen, och visas under exempelvis en lektion där en bibliotekarie eller en pedagog levandegör berättelsen. Väskan kan användas som en interaktiv saga för att skapa samtal om källkritik med barn i skola och förskola. Precis som med den större utställningen kan bibliotek boka väskan men konceptet öppnar även upp för arbete på skolbibliotek. Så här kan arbetet med Bamses källspanarväska gå till:
Ett huvudbibliotek bokar väskan som skickas från Arbetets museum.
Huvudbiblioteket lånar i sin tur ut väskan till skolbiblioteken som arbetar med materialet ute på skolorna.
När alla skolor fått möjlighet att arbeta med väskan skickas den vidare till nästa ort.
Turnén är fullbokad för 2026, men fortsätter under 2027 och 2028 där bibliotek och andra publika aktörer kan boka utställningen mot en hyra på 3000 kr plus moms/kommun, samt fraktkostnader.
Visningsunderlag, lärarhandledning och marknadsföringsmaterial följer med väskan.
Utställningen skapas av Arbetets museum med stöd från Svenska Postkodstiftelsen i samarbete med Story House Egmont samt Biblioteksutveckling Östergötland.
Detaljer från Bamses källspanarväska
Foto: Fotograf Ristenstrand
För nyfikna unga besökare
Ta klassrummet till arbetets museums utställningar
Välkomna att undersöka och utforska våra utställningar tillsammans med barn och elever!
”En frontalkrock mellan planetens rikaste man och den svenska modellen”
German Bender, journalist och författare Utdrag ur boken ”Frontalkrock: Teslastrejken och kampen om framtiden”, 2025
När fackförbundet IF Metall inleder strejken mot Tesla Sverige den 27 oktober 2023 är det en historisk händelse på flera sätt. Det är den längsta strejken i Sverige på 100 år men också världens första strejk mot elbilsföretaget Tesla. Den berör många människor såväl i Sverige som internationellt i och med de 14 fackförbund i fyra länder som anslutit sig.
Under våren 2024 intervjuade Arbetets museum sex personer som på ett eller annat sätt är kopplade till strejken, för att kunna teckna en ögonblicksbild utifrån dessa personers upplevelser. I den här utställningen får du möta olika perspektiv på en konflikt som utmanar en princip som format hela det moderna svenska samhället: den svenska modellen.
Utställningen är fördelad över sju sidor och innehåller:
Observera: I texterna används TM Sweden och Tesla synonymt, trots att strejken formellt är mellan TM Sweden AB och IF Metall. TM Sweden kallas också för Tesla Sverige.
Hur uppstod strejken mellan IF Metall och TM Sweden?
Vad är en strejk?
En strejk är ett kraftfullt verktyg som fackförbund kan använda i en konflikt med en arbetsgivare. Under en strejk slutar de anställda arbeta för att sätta press på arbetsgivaren.
Strejk är ett verktyg som fackförbund kan ta till om det inte är möjligt att komma överens med arbetsgivaren. Det är ett kraftfullt verktyg som innebär att de anställda tillfälligt slutar arbeta för att sätta press på arbetsgivaren. Eftersom den som strejkar inte arbetar ersätter fackförbundet den anställdes lön. Konflikt och strejk är en sista utväg eftersom målet är att fackförbund och arbetsgivare ska komma överens när de förhandlar.
Den svenska modellen, där arbetsgivare och anställda kommer överens i kollektivavtal, bidrar till att vi har färre strejker i Sverige än i resten av världen. Kollektivavtalen innefattar det som kallas fredsplikt, alltså att arbetsgivarna och arbetstagarna inte får vidta eller delta i strejk så länge som kollektivavtalen gäller.
Åsikterna om strejkande går isär. Vissa tycker att fackförbunden borde strejka mer för att visa sin kraft. Andra anser att det är ett tecken på att det är ett välfungerande system, vilket gör att behovet av att strejka inte är särskilt stort.
Hur uppstår en strejk?
Strejker uppstår i svårlösliga konflikter mellan fackförbund och arbetsgivare. Strejker uppstår bara när det inte finns kollektivavtal, antingen på grund av att avtalen omförhandlas eller på grund av att kollektivavtal inte finns på den arbetsplatsen.
En strejk kan inte ske så länge som man har kollektivavtal som gäller – då är det fredsplikt. Men i andra lägen kan det uppstå situationer, konflikter, som är svåra att lösa. Det vanligaste är att det sker i det som kallas avtalsrörelsen, alltså den tid då fackförbund och arbetsgivare omförhandlar kollektivavtalen.
Det kan också bli läge för strejk om fackliga medlemmar på en arbetsplats vill ha ett kollektivavtal. Då kan fackförbundet varsla om konflikt mot ett enskilt företag. Det kan ske i princip när som helst och hänger inte ihop med avtalsrörelsen. Det här är IF Metalls strejk mot Tesla Motor Sweden ett exempel på.
Ibland kan fackförbund som strejkar be andra fackförbund om förstärkning i form av sympatiåtgärder. Det kan du läsa mer om i avsnittet om sympatiåtgärder.
”IF Metalls första strejk på femton år började klockan 00.01 den 27 oktober 2023. Då inleddes en ’total arbetsnedläggelse och blockad av allt arbete’ för alla mekaniker på samtliga Teslas verkstäder och serviceställen på elva platser runt om i Sverige.”
German Bender, journalist och författare. Utdrag ur boken ”Frontalkrock: Teslastrejken och kampen om framtiden”, 2025
Strejkens två motparter är IF Metall och TM Sweden. Trots detta går det inte att undvika att fokus ofta hamnar på en av Teslas ägare och ansikte utåt: Elon Musk. När strejken inleddes uppfattades han som en frontfigur i klimatomställningen, en miljökämpe, men detta har nu skiftat till att han av många ses som ”en oligark långt ut på högerkanten”, för att låna Benders ord.
Om vi tar oss tillbaka till strejkens början 2023 var det inte Musks politiska utspel och ställningstaganden som upprörde utan snarare uppfattningen att Tesla skulle kunna köra över den svenska fackföreningsrörelsen. Redan tre dagar innan strejken officiellt inleddes kunde Dagens Arbete avslöja Teslas planer på att flytta om personal mellan verkstäderna för att kunna täcka upp för strejkande mekaniker.
Dessa personer som gör jobbet istället för de strejkande blir det som kallas strejkbrytare. German Bender beskriver att ett företag som bemöter en strejk genom att på ett organiserat och systematiskt sätt ta in strejkbrytare i princip inte har förekommit i Sverige sedan 1938. Då kom fackförbund och arbetsgivare överens i det historiska Saltsjöbadsavtalet. Saltsjöbadsavtalet blev startpunkten för det vi kallar ”den svenska modellen”.
Erland förklarar: Teslastrejken
Hur startar egentligen en strejk, och mer specifikt strejken mellan IF Metall och TM Sweden? Erland Olauson är jurist med bakgrund som avtalssekreterare och vice ordförande inom LO. Numera är han en av flera medlare som kallas in för olika uppdrag på Medlingsinstitutet och är även opartisk ordförande inom Industriavtalet. Industriavtalet sätter ett ”märke” för alla andra kollektivavtal, en standard för bland annat löneökningar. Här ger han sin bild av strejken i en intervju med Arbetets museum 2024.
”Det är ju så i Sverige att vi har väldigt lite lagstiftning. Vi har ingen lagstiftning om hur mycket du måste få i lön, och inte allmänna anställningsvillkor överhuvudtaget. Har du ett enskilt anställningsavtal så kan arbetsgivaren säga upp dig för omreglering. Alltså, har du sex månaders uppsägningstid så kan man säga att ’Nu har du 10 000 i månaden men från och med om sex månader erbjuder jag dig jobb på 5 000. Om du tackar nej, då får du sluta’. Då krävs det ju någon form av regler som skyddar anställningsvillkoren.
I väldigt många länder har man lagstiftning med minimilön. I en del länder, som Finland, har man allmängiltigförklarade kollektivavtal. Då gäller kollektivavtalet i branschen alla, även om de inte jobbar på en kollektivavtalsbunden arbetsplats. Fast de får driva kraven själva då utan hjälp av facket. I Sverige har vi inget sådant. Om vi inte ser till att kollektivavtalen finns på nästan alla arbetsplatser, då kan du bli anställd på vilka villkor som helst. Då skulle vi nog vara det enda landet i västvärlden som inte på något sätt skyddar löntagarna som anses vara de mest utsatta, i den här relationen arbetsgivare-arbetstagare. Så därför blir kollektivavtalet, att det gäller, det blir väldigt viktigt. Och eftersom staten inte ser till att det blir gällande, ja då är det ju fackets uppgift att se till att det blir gällande. Och hur gör man det?
Man begär förhandling som man har gjort med Tesla. Det började man med, tror jag, 2017. Och man har hållit på och gnatat år ut och år in utan något resultat. Till slut får man då varsla om stridsåtgärder. Och har man då inte så många medlemmar, alltså enligt vad IF Metall säger så är ungefär hälften av de anställda medlemmar i Tesla. Men om man inte har så många medlemmar eller man har medlemmar som inte vågar vara med i strejken, och det är dessutom så som Tesla har gjort, tar in strejkbrytare utifrån, som man inte har gjort sedan 30-talet i Sverige, då blir ju den där strejken inte så effektiv. Vad ska man då göra?
Ja, det man kan göra är att begära sympatiåtgärder. Från de som levererar till Tesla. Det kan vara de som städar, de som skickar post, de som på uppdrag av Tesla reparerar bilar. Det kan vara de som fraktar bilarna till Tesla. Och det där är det normala då, för att göra den här primära åtgärden effektiv. Och det där är faktiskt något som är tillåtet. Redan i Saltsjöbadsavtalet 1938 så skrev man in att den här rätten fanns. Och då var det arbetsgivarna som krävde att det skulle in.
Nu har vi ju riksavtal, men då var det så att det var enskilda arbetsgivare som blev utsatta för strejker. Och man slöt företagsavtal och då ville SAF (Svenska Arbetsgivareföreningen) se till att man kunde hjälpa det här enskilda företaget så att de inte behövde betala mer än andra. Och det gjorde man genom att lockouta. Alltså, de som strejkade skulle veta att deras arbetskamrater på firman mittemot också blir av med jobbet. Och det var samma fackförbund som skulle betala deras eventuella strejkersättning. Så det var viktigt för arbetsgivarna då, i syfte att få alla att följa samma avtal. Nu är det tvärtom.
Nu är det facket i precis samma syfte som vidtar stridsåtgärder för att få alla att ställa upp på det avtal som gäller i branschen.
Alltså, det blir lite märkligt för mig när man säger att det här ska vara frivilligt för att det innebär två saker. Det ena är ju att den arbetsgivare som själv är organiserad av kollektivavtal som säger att det ska vara frivilligt, kan man ju säga baktalar sitt eget avtal. De säger att det här usla avtalet som vi har slutit, det ska man inte behöva tvingas leva upp till.
Man kan säga att de här som kommer och inte vill ställa upp på den här modellen, de kommer till ett land och säger att ’Ja ja, ni har ert system, men vi tänker inte vara med på det’. Och det är inte acceptabelt och det är därför konflikterna blir med Toys R Us och med Tesla och de här som av princip inte ska teckna kollektivavtal. Och då säger man, ’Ja men vi har bättre löner’. Ja, det kanske rent av kan vara sant, men de kan ju ändras som jag beskrev. Med uppsägningstiden, det finns ju inget skydd om arbetsgivaren ändrar sig.
Det andra är ju att då säger man, ’Ja ja, vi har lika bra försäkringar’. För det första är det rätt svårt att tränga igenom vad de innebär. Och för det andra så är det så att har du kollektivavtal, så gäller försäkringarna även om arbetsgivaren glömmer att betala avgiften. Har arbetsgivaren en försäkring och inte betalar avgiften, då har man ingen försäkring.
Så det framställs ibland som att det bara är någon slags principfråga. Det är det, men det är också konkreta saker för de som jobbar i det berörda företaget. Och där kan man ju säga att om du är fackföreningsmedlem och betalar flera hundra i månaden, så är det inte riktigt rimligt att säga att ’Jobbar du i det här företaget, då ska vi se till att du får alla förmånerna och skyddet. Men jobbar du i det där företaget, då struntar vi i dig’. Utan det finns ju ett krav på likabehandling. Så de där som jobbar på Tesla, de har samma rätt att få IF Metall att företräda dem som om de jobbar i Volvo eller någon av de här företagen som har avtal.”
Svensk industrihistoria – berättad av dem som var där
Nu har vi slagit upp portarna till en total ombyggnation och nylansering av vår äldsta och mest älskade basutställning. Utställningen heter Alva – arbetarminnen från Strykjärnet och har flyttat från trapphuset där den stått sedan museets öppnande 1991. Nu tar den plats på ett eget våningsplan i hjärtat av vår fina gamla museibyggnad – textilfabriken som i folkmun kallas Strykjärnet.
”BErättelsen om Alva har alltid varit husets ryggrad. Nu blir den husets hjärta”
Johanna Haverlind, utställningschef
Den röda tråden i den nya utställningen är textilarbetaren Alva Carlsson. Hon började arbeta i textilindustrin som 17-åring efter att ha flyttat från det fattiga hemmet på Vikbolandet till Norrköping – staden som kallades ”Sveriges Manchester”. Mellan 1927 och 1962 arbetade hon på Holmens textilfabrik i Strykjärnet. I utställningen får vi möta Alva och andra textilarbetare som med egna ord berättar om arbetet, gemenskapen och vardagslivet.
”Ja ville aldrig va hemmafru. Usch’ale! Ja skulle inte vilja va hemme nu heller om ja bara finge jobba. Ja tyckte dä va roligt å arbeta. Va i farten, dä tyckte ja om.”
Alva Carlsson
Alva var en person som inte låter sig placeras i ett fack. Hon trivdes vid sin maskin – men gick också strejkvakt under den stora textilstrejken 1931. Hon skulle aldrig gifta sig – men så mötte hon Valter, han som var så bra på att dansa.
Utställningen bygger både på intervjuer från Norrköpingsprojektet Arbetarminnen från 1986–87 och egna intervjuer gjorda av Arbetets museum. Detta kompletteras nu med nytt arkivmaterial som aldrig tidigare visats, samt röster från fler som arbetat i huset genom åren.
I utställningen möter du också berättelsen om själva Strykjärnet – den högresta gula fabriken i armerad betong som uppfördes 1916–1917 och ofta beskrivs som Sveriges vackraste industribyggnad.
Vi söker fler berättelser om arbete i Strykjärnet
Har du minnen eller foton från arbete i Strykjärnet? Kanske kan du berätta om en äldre släkting eller vän som arbetat här? Alla berättelser är viktiga, både från textiltiden och senare år i Strykjärnet – till exempel åren som påsfabrik för Esselte Pac, eller varför inte den första tiden som museum? Vad du än vill berätta om – hör av dig till oss!
Alva Carlsson – foto Anders Kratz, årtal okäntStrykjärnets entré år 1920 – foto från Norrköpings stadsarkivAlva Carlsson – årtal och fotograf okändStrykjärnet år 1953 – foto från Norrköpings stadsarkivAlva (höger) arbetar i Strykjärnet – årtal och fotograf okändStrykjärnet med det omgivande Industrilandskapet år 1950 – foto från Norrköpings stadsarkiv
En utställning om källkritik för barn
Med hjälp av vännerna i Bamses värld inspireras barn, unga och vuxna att reflektera över den information de nås av både i skolan och i hemmet.
Om utställningen
Du som besökare får följa med Bamses vänner i en spännande berättelse där Bamse har anklagats för ett brott han inte begått. Någon säger en massa elaka saker om Bamse, och det är upp till besökarna att ta reda på vem som ligger bakom ryktena. Bamse och hans vänner behöver hjälp av besökarna att förstå om informationen de möter är sann eller falsk. Till vår hjälp finns en verktygslåda med frågor:
Vad är det källan säger?
Vem har gjort källan?
Varför finns källan?
Med hjälp av Brum, Nalle-Maja och Teddy får barnen lära sig att ställa de källkritiska frågorna Vad, Vem och Varför. Nina Kanin visar en bildkälla, en sakkälla, en textkälla och en muntlig källa som ska hjälpa dem att förstå vad som egentligen är sant, och vem som har spridit ryktena om Bamse.
Utställningen guidar besökarna genom en berättelse där de ges möjlighet att på ett lekfullt sätt testa sin källkritiska förmåga. Med hjälp av källkritik kan barnen hjälpa Bamse att hitta den verkliga boven i dramat.
Bamses källspanare på turné
Med stöd från Svenska Postkodstiftelsen har Bamses källspanare åkt på turné till folkbibliotek runt om i Sverige sedan hösten 2023. Turnén fortsätter under 2027 och 2028 där bibliotek och andra publika aktörer kan boka utställningen mot en hyra på 5000 kr plus moms samt fraktkostnader.
Till utställningen följer ett marknadsföringskit, ett pedagogiskt kit med workshopmaterial och lärarhandledning för bibliotekspersonal samt lärare och skolbibliotekarier.
Ska din skola besöka utställningen? Se filmen tillsammans i klassrummet först och ladda även ner lärarhandledningen för utställningen:
https://youtu.be/q-H_SyNsgUM
Utställningen skapas av Arbetets museum med stöd från Svenska Postkodstiftelsen i samarbete med Story House Egmont samt Biblioteksutveckling Östergötland.
Detaljer från utställningen
Foto: Gryt Film
För nyfikna unga besökare
Ta klassrummet till arbetets museums utställningar
Välkomna att undersöka och utforska våra utställningar tillsammans med barn och elever!
”Jag vill inspirera andra att våga ta plats – att känna sig sedda och representerade, och att öppna dörrar så att fler kan hitta sin röst och sin egen väg.”
Asma, deltagare i Power in da Hood
I fotoutställningen skildrar unga tjejer från Norrköpings förorter sin egen bild av sina liv och platsen där de bor – en verklighet som sällan syns i den breda samhällsdebatten. Genom kameran synliggör de en vardag som blomstrar. En vardag av trygghet, familj, religion, gemenskap och framtid.
Vår verklighet – Genom våra ögon, bortom ord är producerad av medlemmar i föreningen Power in da Hood och genomförs med stöd från Östergötlands Stadsmission. Utställningen speglar samtal som förts om demokrati och vad som är viktigt på riktigt i livet. Tjejerna sätter ord och bild på sina egna erfarenheter och betonar rätten att själva äga sin berättelse. Med sina fotografier vill de både inspirera andra och ge röst åt perspektiv som sällan får utrymme.
Genom fotografi och text tar tjejerna själva plats i berättelsen om sin stadsdel och sina liv. De visar en verklighet formad av styrka, närvaro och framtidsdrömmar.
”Det här är vår verklighet”
Om Power in Da Hood
Samtidigt som det offentliga samtalet domineras av killars utanförskap och kriminalitet, lever unga tjejer i samma områden – ofta med lika stor, om inte större, otrygghet. Ändå glöms de ofta bort i satsningar och lösningar. Det vill Power in da Hood förändra.
”Och så hänger sig systemet. En vanlig reaktion på det är att man fäller ihop datorn, ger ifrån sig en jättesuck, går och tar en kopp kaffe, eventuellt till och med bara går hem.”
Frans, 50 år, redaktör
Jävla k*kdator! är en utställning och en samtidsdokumentation om de frustrerande och försvårande delarna i en alltmer digital arbetsvardag – digitala haverier, borttappade lösenord, övervakning, ologiska manualer, ännu ett omöjligt system att lära sig och känslan av psykbryt när timmar ägnas åt att lösa teknikstrul.
Här får du fördjupa dig i samtidsdokumentationen, där olika tjänstemän har intervjuats och fotograferats på sin arbetsplats. Ta del av deras erfarenheter av den digitala arbetsmiljön och några svar på frågan vad är egentligen digital arbetsmiljö?
”Man släpper ju inte riktigt jobbet när man kommer hem heller och det vet jag ju att min fru klagar på ibland att jag kollar på telefonen för mycket.”
Andreas, 42 år, lösningsarkitekt
Danail, 42 år, butikschef
Danail är butikschef på en optikerkedja. Deras utrustning, IT-system och arbetssätt styrs alltså av kedjans strukturer, även om de har utvecklat egna rutiner i butiken. Han berättar om stressen som sätter sig när det uppstår problem som han och butikspersonalen inte kan lösa – en känsla av maktlöshet.
”Ja, säg att jag måste komma åt någon plats på vårt intranät där jag har viktig information för att hjälpa en kund och då blir det ju också problem att det liksom, maskineriet går inte framåt. Och då måste man ha koll också för att sen, okej, jag kan inte lösa det här nu, jag får lösa det imorgon, men då ska du komma ihåg det här imorgon också och det byggs på. Så man har väldigt många bollar i luften tack vare det.”
Har du något system liksom för dig själv att hålla koll på sådana där grejer?
”Ja, vi har ju ett gemensamt system egentligen för hela butiken där vi har en så kallad problemlåda. Okej, här måste vi ha koll, och då är vi aktivt att vi kollar den flera gånger per dag. Där vi kan skriva ut och skriva ner på papper för när datorerna inte funkar. Så då går vi old school och kör papper och penna.”
~
”Problemet är väl nu också att i och med att det har varit så mycket, så även nu om det är ett litet problem så är det stort, för att det sitter i ryggmärgen nu på något sätt, som ett irritationsmoment. Och man vill bara att det ska funka. Det är en sak om jag gör ett fel aktivt. Okej, jag tryckte på fel knapp. Det är ju mänskliga faktorn. Men jag vet att jag har tryckt rätt och jag har gjort det här rätt, men så blir det fel. Då blir det väldig frustration. För på mig själv eller säg mina kollegor, om vi gör fel, vilket vi alla gör fel, det är ju inte så, ingen är ju perfekt, men då kan vi ju kolla, okej, hur kan vi ändra rutiner, vad kan vi göra om för att det inte ska bli fel igen? Det går ju liksom att göra en plan för det, att säkra upp. Men just när det är något som du inte kan göra en plan för, du är helt maktlös. Det är bara såhär, okej, nu är det trasigt, ja. Och det är svårt att inte ta på sig fast man vet att man egentligen har gjort allt man ska och gjort rätt.”
”Det är oftast lättare att ha koll på de systemen som man jobbar med varje dag eller varje vecka. Det är de som är lite sådär förrädiskt återkommande med längre intervall, då kan det vara något som ska uppdateras innan man börjar eller man har glömt hur man gjorde, man måste liksom läsa instruktionerna igen, eller så gör man fel.”
Måns, 58 år, administratör
Malin, 28 år, säkerhetsrådgivare
Malin är säkerhetsrådgivare på ett företag för transport och hantering av farligt gods. Hon har jobbat där i två år och företaget håller nu på att utveckla och byta ut ett stort IT-system. Malin berättar om svårigheterna med det – nya arbetssätt, utbildning och ovisshet.
”Det är väldigt överväldigande i början när man är ny. Att lära upp sig i alla de här olika systemen. Men jag har lärt mig vilka system man använder till vad. Sen så har vi ju nu börjat utveckla nya system och gå över från ett till ett annat. Så det blir hela tiden det här, okej, men nu måste man läras upp i det här nya och så funkar inte det på samma sätt som det gamla gjorde. Och så blir man lite frustrerad över att de grejerna som jag kunde göra förut kan jag inte göra nu.
Jag tror att alla på företaget, till och med de som är ansvariga för att ta fram systemen, famlar lite i mörkret. För att vi, det är ju ingen av oss som är expert på programmering och digitala system riktigt. Utan vi alla får hålla varandra i handen och bara ta oss igenom det här tillsammans. Och sen de som ska hålla i utbildningen internt, de vet ju inte heller hur systemen funkar helt och hållet. Så det har blivit mycket, ja men mycket att det som är nytt, eller de system som vi har börjat arbeta i. Det är nytt för alla och även de som är ansvariga för att implementera det, de kan ju inte allt. Så det är svårt att ha utbildningar internt. Och det har ju lett till en del frustration att det går väldigt fort fram och vi vet inte riktigt vart vi är på väg och hur vi ska använda de här systemen.”
~
”Och sen är ju ett problem också att allt kostar pengar när man ska ta in externa system. Och då blir också det en dragkamp. Hur mycket pengar kan vi lägga på att vi tar in någon externt som fixar allt åt oss och håller utbildningar för oss? Och hur mycket kan vi ta själva internt för att spara in på de kostnaderna?”
”Det ser man ibland vissa som inte går ens på lunchen. ’Du ska gå på lunch’, ser man direkt chefen skickar. Men sen är det så här, jag har haft kollegor som har varit offline och suttit och jobbat, för de ska hinna ifatt.”
Eric, 48 år, handläggare
Anders, 54 år, business navigator
Anders jobbar med affärsutveckling på ett företag som driver varuhus. Han berättar om en erfarenhet från en tidigare arbetsplats, där chefen i hemlighet övervakade alla mejl som de anställda skickade. En otäck upplevelse, som fortfarande väcker funderingar hos honom om hur lätt det är spåra någons digitala aktiviteter.
”Jag själv jobbade på ett annat företag där det visade sig att alla mejl som skickades från någon i det företaget, då gick det en kopia till VD:n och ägaren. Så där var det ju övervakning på riktigt. Orsaken till att jag märkte det var att jag stod vid hans dator en gång och kollade och så såg jag att det var ett mejl jag hade skrivit till någon helt annan. Inget oegentligt på något sätt utan bara att jag såg ett mejl. Och sen så luskade jag lite mer och då visade det sig att han hade lagt in att alla mejl som skickades så skulle han få en kopia.”
Hur kändes det att se?
”Förjävligt. Det var inte det som var droppen som fick bägaren att rinna över som gjorde att jag sa upp mig, men det var nog den näst sista droppen. Nej, det var otäckt. Och jag förstår, jag funderar själv ibland. Alltså, är det någon som tittar på när jag är inloggad i systemen? Är det någon som kollar när jag skickar mejl? Vad jag skickar för mejl? Till vilka jag skickar mejl? Det är ju jättelätt. Alltså vilka sidor jag är på, på datorn. Arbetsförmedlingen, ska man gå in där bara för att jäklas med dem? Och se ifall de kommer och vill ta hand om mig lite extra. Nej, tankarna kommer absolut och fler är nog mer nervösa och rädda än vad jag är. Men jag kan känna mig övervakad, absolut.”
Vad är digital arbetsmiljö…
för Danail?
Danail, 42 år, butikschef
”För mig är det nya rutiner och sätt att jobba på. Det är ju digital stress och ibland önskar man att saker och ting var mer utprovade. Och sen är det ju det här också att jag märker med åldern också att man blir ju lite, inte lika snabbtänkt. Och det är ju nya program man ska lära sig och det blir ju hela tiden, det är ju jättebra med utvecklingen men man ska hinna med den också, själv. Och det blir ju en stress också. Vad händer den dagen när inte jag hinner med? Blir jag av med jobbet då? Det sitter ju i bakhuvudet och det gör ju också en stress. För när jag fick det här jobbet så jobbade man det på ett sätt. Idag jobbar vi inte så längre.”
för Frans?
Frans, 50 år, redaktör
”Det jag tänker på direkt, det första som kommer top of mind är att kunna hantera och navigera i den här stora mängden system, olika system. Det är det jag tänker på i första hand. Sen fortsätter jag att tänka på det så dyker ju de här, det är ju det med digitala mötesformer. Ganska långt ner på listan kommer hårdvarufrågan. Den förutsätter man bara att det ska funka. Så är det ju inte alltid. Men det är ändå lite förvånande hur lite man tänker på det. Den bara finns där. Så skulle jag nog säga att det, i den ordningen.”
Och digital stress?
”Ja, digital stress. Jag vet inte vad som särskiljer digital stress ifrån annan stress, för att det, det är ju egentligen inte det att de här arbetsmomenten och systemen är digitala som framkallar stressen, utan det är just att det är så många system. Och de hade ju kunnat vara fysiska också. Det hade ju kunnat vara någon sån här Kafka-situation där du ska gå i 15 olika arkiv för att genomföra olika typer av arbetsuppgifter, administrativa och andra, och de hade säkert upplevts som lika stressande, tror jag. Så jag vet inte egentligen vad det är som gör den här stressen just bunden till det digitala i sig. Men det är klart att digitaliseringen gör det ju så mycket lättare att lättvindigt implementera nya system eller försöka implementera.”
för Malou?
Malou, 49 år, konsult
”Digital arbetsmiljö skulle jag säga är lika med arbetsmiljö för mig. Det finns liksom ingen. Det är som att säga en gång i tiden, jobba med marketing, om det nu ska vara digital marketing, nej det finns inte längre. Det är bara en del av det.
Men däremot digital stress, jag skulle vilja likställa det med stress idag. Jag tror inte det finns någon separation på det längre, för det är stressen. Tillsammans med allt annat, om jag säger så, så har det liksom blivit en normal del. Och jag tror att det är ju inte att min dator kraschar längre eller att inte jag kan betala, komma åt fakturorna på jobbet liksom eller att Word inte fungerar. Utan nu är det ju mer att, jag tror det är tillgängligheten. För att man kan bli nådd hela tiden liksom. Det tror jag är svårare. Helt klart.”
för Agneta?
Agneta, 67 år, marknad- och kommunikationschef
”Jag upplever ju min arbetsmiljö som så fysisk och mental. Det bygger så mycket på mellanmänskliga relationer och upplevelser i stunden, som ju verkligen är bara fysisk närvaro. Det är egentligen det som jag, när jag tänker på min arbetsmiljö i stort, så är det det som är det bärande för mig.
Men annars så, ja vad betyder digital arbetsmiljö för mig? Förmodligen så skulle jag nog tänka på det i termer av att det har blivit någonting som vi är så beroende av idag och att det har gjort oss så sårbara. För när systemen inte fungerar, när någonting händer, då blir vi liksom handlingsförlamade och låsta. ’Ja men då går det inte!’ Liksom så. Och då kan ju jag då tycka, ja men då gör vi på det här sättet istället. ’Nej men det går inte för då blir det såna konsekvenser där. Vi måste göra i det här systemet för annars får vi inte ut dem sådär.’ Ja du vet. Det är nog det jag tänker kanske mest, att det påverkar oss i så många delar av vårt arbete. Om det inte funkar så är vi helt låsta.”
enligt Unionen?
Digital arbetsmiljö är både de tekniska verktygen man använder i arbetet och villkoren för hur de används. Det är alltså bredare än det rent tekniska, som dator, skärm och olika programvaror. Det kan också handla om hur verktygen påverkar ens arbetssätt, hälsa och möjlighet till återhämtning utanför jobbet eller hur olika system samverkar och hur mycket de kräver av ens uppmärksamhet.
Flera saker kan leda till stress och dålig digital arbetsmiljö, som att behöva ha flera system eller kommunikationskanaler igång samtidigt eller att inte vara tillräckligt insatt i hur ett system fungerar. Den digitala arbetsmiljön bör ingå i det systematiska arbetsmiljöarbetet på arbetsplatsen, något som ska undersökas årligen enligt Arbetsmiljöverket.
Läs mer om digital arbetsmiljö och projektet Jävla k*kdator! på Unionens hemsida: Jävla kukdator! | Unionen
Fotografier
Daniel Nilsson
MalinAndreasAndersEricDanailAgnetaMalouMåns
Information om cookies
För att vi ska kunna göra Arbetets museum ännu bättre, använder vi cookies för att samla in grundläggande statistik om ditt besök på vår hemsida. Läs mer
Inställningar för cookies
Cookies sparar information om hur du använder webbplatsen, data som kan återanvändas. Läs mer
Nödvändiga cookies
Nödvändiga för att hemsidan ska fungera.
Dessa cookies är nödvändiga för att webbplatsen ska fungera och kan inte stängas av i våra system. De används till exempel när du ställer in personliga preferenser. Du kan ställa in så att din webbläsare blockerar eller varnar dig om dessa cookies, men vissa delar av webbplatsen fungerar inte då.
close-cookie-bar
wants-ec-cookies
wants-fc-cookies
wants-ac-cookies
wants-mc-cookies
Funktionella cookies
För extra funktioner på vår webbplats.
Dessa cookies gör det möjligt att tillhandahålla förbättrad funktionalitet och anpassning på vår webbplats. Om du inte tillåter dessa cookies kan det hända att vissa funktioner inte fungerar korrekt.
YSC
test_cookie
Cookies för analys
Mäter användarmönster och skapar statistik.
Dessa cookies används för att samla in besöksstatistik på vår hemsida. Statistiken använder vi till exempel för att se vilka sidor som är populära, och vilka som verkar vara svåra att hitta.
_gid
_ga
_ga_R4PHDK6Q7L
_gcl_au
Cookies för marknadsföring
Från tredjepart för anpassad marknadsföring.
Dessa cookies ställs in på vår webbplats via våra annonseringspartners. De kan användas av dessa företag för att bygga upp en profil över dina intressen och visa relevanta annonser på andra webbplatser. Om du inte tillåter dessa cookies kommer du inte att se våra riktade annonser på andra webbplatser.
