Falköga och tanterna

Är tanten utrotningshotad? Det tyckte i alla fall fotografen Bernt-Ola Falck, som under många års tid fångade tanter på bild i ett pärlband av intima, roliga och rörande porträtt. Tack vare Ulrika Sparre, Bernt-Olas livskamrat under många år, kan vi nu visa denna bildskatt i utställningen Tanter! som öppnar den 13 maj. Vi passade på att ställa några frågor till Ulrika inför öppningen.

Bernt-Ola Falck, eller B-O kort och gott, är kanske mest känd för tiden som prisbelönt pressfotograf och bildchef på Östgöta-Correspondenten – ”Corren” i folkmun. Men Bernt-Ola hade även otaliga egna fotoprojekt som utmynnade i en rad böcker och utställningar. Dokumentationen av ”den svenska tanten” var ett av de projekt som han aldrig hann slutföra.

Men varför just tanter? Ulrika Sparre berättar:

– B-O sa någon gång att den svenska tanten var utrotningshotad. Nu kan en 85-åring vara lika modern som en 35-åring, ha samma typ av kläder och så vidare. I tanten finns något slags kulturhistoria, bilden berättar något om den tid som flytt och jag har märkt att mina vänner som fått se bilderna blir lyriska och börjar associera till släktingar och minnen när de ser dessa bilder.

När började Bernt-Ola fotografera tanter?

– B-O har fotograferat i hela sitt liv, hans bildintresse började mycket tidigt då han ärvde storebrors kamera. Jag tror att en och annan tant kan finnas ända sen slutet på 70-talet men då var det förstås inte i projektet ”Den svenska tanten” (han formulerade ju projektet så). Hans första utställning hette ”Medborgare uti Vetlanda kommun” och visades på Kulturhuset i Stockholm redan 1984. Då var B-O 22 år gammal och bilderna var en serie porträtt av människor i bygden han kom ifrån. Han hade ett mycket stort intresse för människor och porträtterade gärna människor som hade något att berätta. Jag tror att man kan säga att han hellre fotograferade en äldre människa än till exempel en fotomodell. Linjerna, ögonen, uttrycken.

Var det tänkt som ett avgränsat projekt från början, och vet du i så fall något om tanken bakom?

– Det blev det efterhand. Han hade en låda med präglad text: ”Den svenska tanten”. Den har ni hos er nu. Han avsåg att göra något med dessa bilder helt klart, och jag tror också att han hade velat göra en bok. Men han hade många projekt, även under sjukdomstiden från 2000 fram till hans död 2006. Under de år han var sjuk producerade han en bok om Anita Björk, som han hade följt i många år (han var mycket film- och teaterintresserad), en bok tillsammans med Madeleine Pyk som hette 4 ÖGON, en utställning med Martin Lönnebo som hette Livsvandringen med mera. Han hann helt enkelt inte gå i land även med detta projekt, men bilderna fanns sorterade och i en särskild box så det känns tydligt att han tänkte göra något här också.

Vad är typiskt Bernt-Ola i det här projektet?

– Han var som du vet pressfotograf och satte en ära i att ha högsta kvalitet i alla bilder, såväl feature som en ”vanlig” bilolycka. Jag tycker att man i vissa bilder ser att han fångat ögonblicken och att hans profession som pressfotograf kommer fram där. Som exempel kan jag säga att en av hans stora förebilder i den genren var Cartier-Bresson, gatubilder och ögonblick och sånt. Jag skulle vilja påstå att han både är tekniskt skicklig och en fena på att fånga det där som händer just nu. Vid sidan om sin anställning hade han alltid många projekt, några som försörjde andra (som han kallade brödjobb, t.ex. att göra årsredovisningar) och andra som Tanten.

Stämmer det att bilderna inte har ställts ut tidigare?

– Ja det stämmer, i alla fall inte som samling. Jag kan inte svära på att det inte finns någon som visats någon gång, det skulle väl i så fall vara om det är någon från Vetlandaprojektet men det tror jag inte.

Nu har vi på Arbetets museum fått möjlighet att visa bilderna. Hur kommer det sig?

– Jag har börjat att öppna lådorna lite mer, tänker att den stora bildskatt jag har hemma – det finns väldigt mycket mer – gör större glädje hos människor än hos mig. Några vänner har frågat om de kan få köpa någon bild. I samband med en sådan visning tyckte en kompis till mig att vi borde kontakta er, att ni är rätt plats för den här typen av bilder. Hon fick min tillåtelse att kontakta er och på den vägen är det, som det heter. Jag tycker att ni gör fantastiskt fina utställningar med flera bottnar och det känns väldigt roligt att just ni ska visa bilderna nu.

Vad tycker du själv om bilderna?

– Jag älskar dem! Det är fantastiska porträtt av människor med en historia. De är kärleksfulla och respektfulla och i ansiktena finns det på något sätt berättelser om liv som har levts och levs.

Tanter! produceras av Arbetets museum i samarbete med Ulrika Sparre och visas på museet 13 maj–3 september 2023.


Upptäck fler nyheter

En mosaik av bilder från några av de antagna i årets dokfotosalong, tillsammans med texten "Arbetets museums Dokfotosalong 2024: Tidsresor"

Här är årets deltagare i Dokfotosalongen

Förväntan var stor på museet när ansökningarna till årets Dokfotosalong skulle räknas in. Söktrycket har återigen varit rekordhögt – faktiskt...

Ett tåg på museijärnväg tuffar fram genom skogen med resenärer som nyfiket tittar ut.

Planera semestern med Museiguide

"Arbetslivsmuseerna blir allt bättre på att göra det roligt för många olika åldrar. Så ta med både far- och morföräldrar...

Till minne av Maud Fjellman

Arbetets museum har sorg. För några veckor sedan nåddes vi av beskedet att vår förra ekonomichef Maud Fjellman gått bort...


Upptäck de senaste nyheterna på Arbetets museum

Läs aktuella nyheter och pressmeddelanden från oss på Arbetets museum.