Under 1900-talet kom olika grupper av kvinnliga textilarbetare från Lancashire i England att utveckla ett hemligt språk, kallat Mee-Mawing, som de använde för att kommunicera genom det höga oväsendet från maskinerna i textilfabrikerna. Mee-Mawing var en kombination av pantomim, dans, och att läsa på läppar. Språket användes för arbetsrelaterade konversationer, vardagligt småprat, och politiska diskussioner som hölls hemliga för kvinnornas förmän och överordnade.

I utställningen Kod på Arbetets museum sammanflätas husets egna textila historia med andra referenser till textilhistoria med hjälp av Arbetets Museets arkiv och forskarresurser.

Kristina Müntzings utställning ingår i ett längre konstnärligt forskningsprojekt som undersöker kommunikation och hemliga språk genom referenser till textilindustrins historia och till framväxten av socialistiska rörelser.