Tidigare utställningar

Två miljoner människor i Sverige har ett kroppsarbete. Sällan syns och hörs människor som arbetar med sina kroppar i dagens medier, på museer och i våra offentliga rum. Det vill den här utställningen ändra på. Välkomna på vernissage för Vi som arbetar med våra kroppar lördag 4 mars kl. 14.00! Fri entré. Läs mer om vernissagen I utställningen möter vi 33 arbetare, med olika bakgrund, erfarenheter och ålder som berättar om sitt arbete. Berättelser om otrygga arbetsvillkor, bristande respekt och ohållbara strukturer. Men också om organisering, stolthet, arbetsgemenskap och känslan av att vara viktig för samhället. Utan kroppsarbetarna stannar Sverige. Intervjuer/text/produktion: Annica Carlsson Bergdahl/Rot produktion Fotografi/film: Elisabeth Ohlson Rot produktion i samarbete med Länsmuseet Gävleborg och ABF med stöd av LO, Arbetarrörelsens kulturfond och Västra Götalandsregionen.  

Den 25 februari 2023 öppnar vi Les Sapeurs, en ny utställning med den prisbelönte fotografen Per-Anders Petterssons bilder. Utställningen skildrar SAPE, en unik subkultur inom Republiken Kongo och Demokratiska republiken Kongo. Att vara Sapeur är mer än ett sätt att klä sig, mer än en hobby och mer än ett sätt att tjäna pengar och få respekt. Det är ett prestigefyllt brödraskap med sina egna moraliska och sociala koder och i slutändan är det ett sätt att leva och överleva på. Att klä upp sig och paradera på gatorna får Sapeurerna att känna sig viktiga och låter dem glömma sin dagliga kamp i ett kaotiskt Kinshasa, i Demokratiska republiken Kongo. Sapeurer försöker imitera en exklusiv livsstil som de föreställer sig finns i Europa. Även om de ofta behandlas som lokala kändisar är det i de mest fattiga stadsdelarna som de tillbringar hela sina liv, och de flesta kommer troligtvis aldrig att besöka städer som Paris eller Bryssel, huvudstäderna i de länder som koloniserade de båda Kongo. Rivaliserande Sapeur-grupper tävlar om uppmärksamhet och synlighet på gatorna och de medverkar ofta vid större evenemang och i TV- och radioprogram. Projektet fotograferades 2012–2019 i Kinshasa, Demokratiska republiken Kongo. Utställningen Les Sapeurs visas på Arbetets museum 25 februari–30 april 2023.

Om Per-Anders Pettersson

Per-Anders Pettersson (f. 1967) är en svensk fotograf baserad i Kapstaden, Sydafrika. Under sin 35 år långa karriär har han bevakat ett brett spektrum av internationella nyhetshändelser och arbetat i över hundra länder. Hans bilder har visats i Sverige såväl som internationellt och han har vunnit en lång rad priser i bland annat World Press Photo, NPPA och Unicef Photo of the Year. År 2015 mottog han Arbetets museums Dokumentärfotopris. Sedan år 2000 har Pettersson fokuserat på afrikanska berättelser och långsiktiga projekt i bland annat Demokratiska republiken Kongo och Sydafrika. Hans första bok Rainbow Transit, där han följt den framväxande demokratin i Sydafrika under 20 år, publicerades 2013. Hans projekt African Catwalk, om den afrikanska modeindustrin, publicerades 2016 och visades som utställning på Arbetets museum 2017.

Bild ovan: En sapeur poserar för ett porträtt under den årliga festivalen på Gombe-kyrkogården i centrala Kinshasa. Alla sapeurer hedrar årligen minnet av Stervos Narcos, som ses som en av ursprungs-sapeurerna. Sapeuren har valt flera slipsar för att visa sin kollektion av kläder. Många sapeurer lever i fattigdom eller enkla förhållanden och satsar alla sina pengar på att samla på sig olika kollektioner.

Syns du, så finns du. I historieskrivningen lyser transpersonernas berättelser med sin frånvaro. Arbetets museum visar nu den omfattande utställningen id:TRANS där bildkonstnären och fotografen Elisabeth Ohlson gör upp med detta osynliggörande. I en serie porträtt av nu levande transpersoner och deras familjer möter vi de människor vi idag läser om, lyssnar till och möter på arbetsplatser, i skolan och vänskapskretsen. I foton, brev och videoinstallationer ges en uttömmande bild av en transpersons verklighet här och nu. Som kontrast iscensätts även ett antal historiska gestalter. Elisabeth arbetar oftast med en dokumentär tradition i botten. Sedan adderas fiction till bilderna. Modellerna regisseras och arrangeras minutiöst, så att budskapet ska gå fram. Den mest framträdande historiska gestalten i denna utställning är drottning Kristina. Elisabeth har sedan hon själv var ung fascinerats av drottning Kristina: ”För mig var drottning Kristina en fri person som inte lät sitt kön styra sitt liv”. Elisabeth har alltid använt historia som verktyg för att bättre skildra vår samtid. Både genom valet av historiska gestalter och genom att utnyttja tekniken som renässansen och barockens målare använde för att skapa dramatik. Ge sken av att de avporträtterade står på en scen. Under rubrikerna ”Rör inte min kropp”, Rätten till trygghet” och ”Älskade unge” förstår vi att denna berättelse bär på både tårar, smärta, kamp och ilska. Men blickarna vi möter i Elisabeths bilder är inte bortvända, kuvade eller undflyende. Inte heller arga. Istället returnerar de lugnt vår blick. Och de är många. ”En känsla jag önskar att besökarna ska få uppleva är att i utställningsrummet är transpersoner i majoritet. När det i samhället är precis tvärt om.” Som ett led i att nå flera med sina berättelser regidebuterade Elisabeth med föreställningen Kung Kristina på Strindbergs Intima teatern. Huvudrollen spelades av Alexa Lundberg. Om fotografen För Norrköping är Elisabeth en återkommande bildkonstnär. Norrköpings stadsmuseum har visat både Ecce Homo (1999) och In Hate We Trust (2007, en samproduktion mellan Elisabeth och stadsmuseet). I Ecce Homo lyfter Elisabeth HBT-personers liv och verklighet genom att gestalta dem i biblisk tappning. In Hate We Trust är mer direkt med åtta stora iscensättningar av hat, hets och våld som begåtts mot HBT-personer under Mångfaldsåret 2006. Fokus i de båda utställningarna är varje människas rätt att vara sig själv, en rätt som våldsverkare alltför ofta tagit ifrån personerna. År 2005 visade Elisabeth utställningen South Africa Via Dolorosa på Arbetets museum. Även här använder hon bibliska motiv, denna gång för att skildra den fruktansvärda HIV-epidemin i Sydafrika. År 2007 tilldelades Elisabeth Arbetets museums dokumentärfotopris.

I Midsommarkransen bryter en högstadielärare ihop och gråter. Strax utanför Malå frågar sig en renskötare om det är någon idé att fortsätta. I Bollstabruk fortsätter sågverkets hjärta att slå medan den omgivande kroppen – själva samhället – tynar bort. I serieromanerna Mats kamp (2011), Nya Norrland (2017) och När vi var samer (2021) skildrar Mats Jonsson arbete, vardag och politik i den urbana medelklassens Hägersten, i skogsindustrins Ådalen och bland skogssamerna i Västerbottens inland. Det lilla livet möter de stora samhällsförändringarna, skildrat genom tecknaren själv, hans familj och släktingar i svart tusch på vit kartong. Det som visas är Sverige här och nu, men med långa trådar tillbaka genom seklerna. Hur hamnade vi här? När bestämde vi vad som är viktigt och vad som kan glömmas bort? När vände vi bort blicken från platserna och berättelserna som inte passar in i berättelsen om oss och vårt moderna samhälle? I utställningen Norrland–Stockholm tur och retur har Mats Jonsson valt ut serier och teckningar från sina senaste tolv år, som tillsammans med skisser och föremål blir till en samtida retrospektiv över en av våra mest envetna samtidsskildrare. Mats Jonsson (f. 1973) är uppvuxen i Bollstabruk och efter många år i Stockholm bor och arbetar han nu i Sandslån i Ådalen. Sedan 15-årsåldern har han skildrat sitt liv i tecknade serier och har givit ut sju självbiografiska serieromaner och fyra illustrerade barnböcker. Hans verk har även ställts ut många gånger och är flerfaldigt prisbelönta. Hans senaste bok När vi var samer blev 2021 den första serieromanen någonsin att Augustnomineras i den skönlitterära kategorin.

Erosion är en tankeväckande fotoutställning med fokus på klimatet. I ett 30-tal bilder möter vi människor som aktivt jobbar med klimatfrågan och personer som är berörda av den. Storslagna naturbilder, porträtt och intervjuer varvas med personliga reflektioner och fakta i en utställning som dokumenterar en av vår tids stora frågor – klimatförändringen – och hur den påverkar havet, kusten och oss människor. Erosion är framtagen av fotograf Kristoffer Granath i samarbete med SMHI. Utställningen pågår 19 februari–8 maj 2022 och visas utomhus utanför Arbetets museum samt med en installation inne på museets våning 7.

Om fotograf Kristoffer Granath

Kristoffer Granaths fotodokumentationer har social hållbarhet som ledord. Han arbetar utifrån ett socioekonomiskt perspektiv med människan i fokus. Kristoffer tycker att bilder vi sprider och publicerar ska visa den verklighet vi lever i, och på så vis bidra till större förståelse och medmänsklighet. År 2019 tog Kristoffer Granath emot Arbetets museums Dokumentärfotopris för sitt arbete med att dokumentera arbetsplatser under nedläggning. Skeenden som alltmer sällan fångas på bild.

En arbetsplats läggs ner. Anställda varslas och slungas ut i osäkerhet. Ett samhälle förändras för alltid. I Vissa dagar lever vi undersöker fotograf Kristoffer Granath försvinnandets kraft genom fyra högaktuella bildreportage. Alla med människan och de anställdas berättelser i fokus. De fyra projekt som visas i utställningen är:

Rest in Peas

I nästan ett sekel har Findus associerats med trygghet, stolthet och gemenskap av dess personal och Bjuvs invånare. Just därför mottogs beskedet om nedläggningen av fabriken och varslandet av 450 anställda den 29 mars 2016 med sådan sorg och bestörtning. Dokumentationen visar nedläggningen av fabriken och personalens historier om tiden som anställda.

Arbetsförmedlingen Klippan/Åstorp – Vad händer med en arbetslös arbetsförmedlare?

Samtidigt som varsel och uppsägningar ökade i hög takt så stängde över hälften av Arbetsförmedlingens kontor under år 2020. Myndigheten skulle centraliseras och det var osäkert vilka av de 50–60 anställa i Åstorp och Klippan som skulle flytta in till Helsingborg. Reportaget följer personalen när de tömmer sina lokaler.

Allt ska väck – Barsebäck

”Vad ska väck? Barsebäck!” skanderade demonstranter på 70- och 80-talet. Kärnkraftverket i Barsebäck har väckt starka känslor och åsikter sedan det byggdes. Allt ska väck – Barsebäck är ett pågående projekt om nedmonteringen av kärnkraftverket. Historier och porträtt av anställda skildrar nedläggningen inifrån.

Höganäs Borgestad / Bjuv

Om Findus fabrik var hjärtat i Bjuv så upplevs Höganäs Borgestads anställda som musklerna i byn. Arbetare som fem dagar i veckan lyft och producerat eldfast tegelsten i 200 år. Sten som används i all industri där värme finns. Det är ett muskelminne som lämnar Bjuv. Ett minne som 80 procent av de varslade nu tar med sig.

Om Kristoffer Granath

Kristoffer Granaths fotodokumentationer har social hållbarhet som ledord. Han arbetar utifrån ett socioekonomiskt perspektiv med människan i fokus. Kristoffer tycker att bilder vi sprider och publicerar ska visa den verklighet vi lever i, och på så vis bidra till större förståelse och medmänsklighet. År 2019 tog Kristoffer Granath emot Arbetets museums Dokumentärfotopris för sitt arbete med att dokumentera arbetsplatser under nedläggning. Skeenden som alltmer sällan fångas på bild.

Rådande samhällssystem har lett fram till den värld vi nu lever i, med ombudskrig, upprustning, utsugning av världens fattiga – och inte minst en klimatkris av episka proportioner. Vilken värld vaknar vi till imorgon om samma system tillåts fortsätta styra? Eller om spirande motstånd får genomslag? Dystopi eller utopi – det har oftast varit reserverat för män att uttolka framtiden. En ny tid är här. Möt sex framstående satirtecknare, från olika delar av världen, i deras prognoser.

Deltagande politiska illustratörer

Ann Telnaes, USA Doaa el-Adl, Egypten Karin Sunvisson, Sverige Marilena Nardi, Italien Mia Mottelson, Danmark Siri Dokken, Norge

Dokumentärfotosalongen växer! I år är den större än någonsin och uppdelad på två platser – Arbetets museum och Västerbottens museum. Du kan besöka salongen på plats eller kika in i våra virtuella rum här nedan. Glöm inte att rösta på din favorit!

Arbetets museum

Västerbottens museum

Om dokumentärfotosalongen

Varje människas liv är värt att berätta om. Dokumentärfotosalongen är en plats för just detta. Här möter du bildberättelser av fotografer och filmare från hela Sverige. Alla kan söka till salongen – professionella och studenter såväl som amatörfotografer. Till årets dokumentärfotosalong var det återigen rekordmånga som sökte: 257 personer skickade in sammanlagt 1345 foton och 45 filmer! Bland dessa har årets jury valt ut 83 fotografer varav hälften ställer ut på Arbetets museum och hälften på Västerbottens museum. Ett fåtal visas på båda platserna. Årets tema är ”Se mig!” och har som vanligt valts ut bland förslag från museibesökarna. Årets jury består av Johanna Haverlind, utställningschef, Arbetets museum, Petter Engman, fotograf, Västerbottens museum samt Nils Petter Löfstedt, fotograf och regissör.

Var med och rösta fram publikens pris för bästa bild/film

Under utställningens visningsperiod utses tre stipendiater som erhåller 5 000 kronor vardera utifrån tre kategorier: Juryns pris för bästa bild/film, Juryns pris för bästa bild/film utifrån temat och Publikens pris för bästa bild/film. Stipendiaterna offentliggörs i oktober. Du kan rösta både på plats i utställningen och genom att gilla din favorit på instagramkontot @dokfotosalong. Vi viktar rösterna så att en röst på plats väger tyngre än en på instagram, men allra bäst är så klart att rösta på båda sätten. Utställningen Dokumentärfotosalong 2021 visas på Arbetets museum 4 september 2021–9 januari 2022 och på Västerbottens museum 4 september 2021–30 januari 2022.

Utställare Arbetets museum

Alice Hedström, Göteborg Anette Nilsson, Björnås Anita Szava, Spånga Annika Eriksdotter, Skoghall Ava Lemark, Hunnebostrand Bengt Engwall, Norrköping Bengt van Loosdrecht, Stockholm Benjamin Rostén, Uppsala Björn Granstrand, Sandared Carl-Erik Willman, Värmskog Charlotte Hall, Vallentuna Dan Crona, Björnlunda Daniel Larsson, Årsta Dennis Olsson, Bandhagen Ebba Gustafsson, Johanneshov Emelie Helldén, Växjö Eva Centergren, Vendelsö Gunta Podina, Nyköping Jens Nordström, Malmö Joel Danell, Stockholm Johnny Nilsson, Karlskoga Jonas Malmström, Stockholm Lena Wennilsjö, Hudiksvall Lennart Gustavsson, Tranås Linda Brelin, Göteborg Louise Qvarfordt, Norrköping Lovisa Wanker, Malmö Ludvig Perés, Borlänge Mareike Timm, Göteborg Mikael K Nilsson, Sundbyberg Miranda Solvang, Stockholm Mitra Sohrabian, Luleå Nathalie Chávez, Västervik Nikko Knösch, Enskede Niklas Porter, Hägersten Paul Wennerholm, Göteborg Peter Frodin, Torna-Hällestad Solin Bakircian, Kista Thor-Björn Johansson, Landskrona Troy Enekvist, Uppsala Ulf Rehnholm, Eskilstuna Ulla Duell, Farsta Vanessa Wall, Årsta Victoria Eidenvall, Västerås

Utställare Västerbottens museum

Adam Sundman, Stockholm Adéle Askelöf, Stockholm Aija Svensson, Lund Ali Lorestani, Bandhagen Anna Nordström, Växjö Annica Berglund, Karlstad Carl Fredrik Dahl, Malmö Christine Johanson, Åre Clara Aldén, Göteborg Cletus Nelson Nwadike, Aneby Daniel Tubylewicz, Saltsjö-Duvnäs David Lundmark, Huddinge Duygu Getiren, Hägersten Ebba Gustafsson, Johanneshov Eira Desax, Järna Elina Hedlund, Umeå Erik Ogenstedt, Nacka Fanny Jansson, Bålsta Felix Arvidsson, Västerhaninge Gunta Podina, Nyköping Helen Ahlbom, Vallentuna Helena Hjälmefjord, Laholm Johan Strindberg, Bromma Johanna Wass, Nora Josefine Stenersen Nilsson, Solna Karin Thoring, Falun Kim Jansson, Mantorp Linda Eliasson, Umeå Linda Lidzén, Järfälla Lisa Sterner, Göteborg Magnus Wahman, Örebro Martin Kull, Vaxholm Mikael Cronwall, Stockholm Mitra Sohrabian, Luleå Moa Karlberg, Nacka Niklas Porter, Hägersten Patrik Hedljung, Bromma Peter Eriksson, Tyresö Ronny Vervaart, Nykvarn Simon Johansson, Stockholm Solin Bakircian, Kista Stefan Karlsson, Teckomatorp Ulf Rehnholm, Eskilstuna Veronica Johansson, Hägersten Thor-Björn Johansson, Landskrona

Foto bildrutor: ”Vi ses på torsdagar” – Mitra Sohrabian ”Hultaström Sågverk” – Björn Granstrand ”Dold” – Anita Szava ”Skogen, Heden” – Thor-Björn Johansson ”Måndag 18 juli – Idag fyller jag 54 år pappa. – Gör du?” – Annika Eriksdotter ”Donetsk” – Troy Enekvist ”Malin och Jesper” – Daniel Larsson ”När världen försvinner.” – Gunta Podina ”Kurragömma” – Vanessa Wall

I utställningen Katt People riktar fotografen Julia Lindemalm kameran mot våra vildaste tamdjur och mot människorna som älskar dem. Hon möter personer som vigt sina liv åt katter: en man som klär sina nakenkatter i klänningar, en kvinna som inte fick ha djur som barn och därför skaffat åtta katter som pensionär, och många fler. De kallas ibland ”crazy cat ladies”, inte utan förakt. – Men det finns inget crazy i att älska djur, säger Julia Lindemalm. Kattens status är både hög och låg, från stylad utställningskatt till övergiven sommarkatt. Trots våra intensiva försök kan vi inte ta dess kärlek för given. Katten lyckas vi aldrig helt tämja.  

Om fotografen

Julia Lindemalm är fotograf, baserad i Malmö där hon arbetar regelbundet för magasin och dagstidningar. Hon är utbildad vid Mittuniversitet och Danmarks journalisthögskola och har utöver fotografi läst kritiska djurstudier på Lunds universitet. I sitt konstnärskap utforskar hon människans relation till djur. Hennes första fotobok ”Katt People” gavs ut 2017 och året efter kom ”Zoo World”, om fenomenet djurparker. Hennes bilder har vistats på gallerier och museer runt om i Sverige. För sitt arbete tilldelades hon det första Lars Tunbjörk-priset 2016. Hon har även fått författarfondens arbetsstipendium för sina två böcker, vunnit pris i Årets Bild och blivit nominerad till World Press Photos Joop Swart Masterclass. ”Katt People” visas på Arbetets museum 4 maj–14 augusti 2021.

#Kattpeoplearbetets

I anslutning till utställningen har vi bett våra besökare och följare att lägga upp bilder på sig själva och sina katter. Här visar vi upp ett antal av de bilderna.

Ångest och hybris, kärlek och ensamhet – i Nina Hemmingssons teckningar ryms både det nattsvarta och det hoppfulla. Under 2021 tar hennes bildvärld plats på Arbetets museum i utställningen JAG HAR VÄNTAT SÅ LÄNGE, där nytt material visas tillsammans med bilder från tidigare år.

”Det är märkligt att det är tjugo år sedan jag gick ut konstakademin och lika länge sedan jag började teckna serier. Det känns på sätt och vis bara som några år. Samtidigt är det som att jag åldrats hundra år sedan dess. Jag får ibland frågan varför jag gräver mig ner i det mörka. Men jag gräver inte, utan bearbetar mina upplevelser i det här märkliga livet. I mina teckningar kan jag fylla i och ibland förstå tillvarons skevheter, vilket snarare är ett sätt för mig att ta mig ut ur det mörka än att söka upp det. Jag vet inte hur det hade gått för mig om jag inte haft mina pennor. Antagligen mycket dåligt. Parallellt med mig går tecknandet som ett eget spår genom tiden, eller en linje. Det går inte en dag utan att jag är tacksam över att jag har den här linjen, som inte bara löper jämte mig utan också in i mig och ut igen på pappret. Till utställningen JAG HAR VÄNTAT SÅ LÄNGE på Arbetets Museum har jag ett antal nya målningar/collage, som tillkommit under hösten 2020. Utöver det visas ett urval av de teckningar och serier jag gjort under åren.”

Nina Hemmingsson oktober 2020

Om konstnären

Nina Hemmingsson, född 1971, är konstnär och serietecknare. Sedan debuten 2006 med ”Jag är din flickvän nu”, har hon kommit ut med en diktsamling och åtta serie-/bilderböcker, varav den senaste, ”Vad glad du är som får titta på mig”, utkom nu i våras. Utställningen JAG HAR VÄNTAT SÅ LÄNGE visas på Arbetets museum 4 maj–17 oktober 2021. 

Sedan vårvintern 2020 har SVT Nyheter Öst dokumenterat coronapandemin genom att samla in bilder och filmer från tittarnas vardag. Nu visar vi ett urval som en pop-up-utställning i årets Dokumentärfotosalong. SVT Nyheter Östs projekt har fått namnet ”En ovanlig vardag” och varvar allmänhetens ögonblicksbilder med foton av frilansfotograf Jeppe Gustafsson.

”Det har varit ett otroligt intressant och spännande projekt. Att följa och dokumentera människors vardagsliv under den svåra tid vi levt i har varit en drömuppgift för en fotograf. Att på nära håll se när samhället går samman har varit fint.”  

– Jeppe Gustafsson

”En ovanlig vardag” visas mitt i Dokumentärfotosalongen på plan 7. Salongen är en årligen återkommande satsning där bilder från professionella fotografer och amatörer från hela Sverige samlas.

”SVT:s projekt speglar hur coronapandemin har förändrat livet och vardagen för oss alla. Både Dokumentärfotosalongen och 'En ovanlig vardag' handlar om människors egna bilder, berättelser och erfarenheter. Vi är glada att kunna visa dem tillsammans.”  

– Sara Grevlund, intendent

”En ovanlig vardag” visas på Arbetets museum 24 september 2020–10 januari 2021. Bilder: Motala, mars 2020. Lässtund på biblioteket. Motala, juni 2020. I väntan på utspringet på Platengymnasiet. Motala, april 2020. Läraren Ebba Naylor håller digitalt upprop. Norrköping, maj 2020. "Covid-19-teamet" i Norrköpings kommun.

Foto: Jeppe Gustafsson

 

I EWK-galleriet på Arbetets museum visar vi regelbundet EWK-bilder i urval av samtida satirkännare. Den här gången är det Karin Sunvisson, satirtecknare och 2019 års EWK-pristagare, som har valt sina favoriter ur vårt EWK-arkiv. Varmt välkommen att åter komma nära 12 av EWK:s verk där du med blotta ögat kan följa hans väg från skisser i blyerts till slutlig bild dragen med kraftiga linjer med reservoarpennan.

”EWK är en av få tecknare vars bilder stått emot tidens tand. Satirbild är annars en färskvara som inte sällan börjar smaka surt efter några decennier. Men EWK:s bilder har förblivit märkligt aktuella – lika mycket ett bevis på tecknarens skicklighet som på hur utvecklingen på vissa områden gått kräftgång genom decennierna.” – Karin Sunvisson

Karin Sunvisson beskriver EWK:s betydelse för satirgenren:

”Genom sina teckningar fanns [EWK] närvarande i det svenska folkets medvetande i över ett halvt sekel. Varje större händelse eller politiskt skeende under denna omvälvande epok fångades av EWK:s penna och gjordes greppbar för hans publik.”

”Tecknare i tiden – 12 EWK-bilder som fortfarande är aktuella” visas 16 juni–25 oktober 2020 på Arbetets museum.

Besök Dokumentärfotosalong 2020 digitalt – klicka på playknappen så kan du stega runt i utställningen. Rösterna är räknade – nu står det klart vilka de tre pristagarna är i Dokumentärfotosalong 2020! Fotograferna får ta emot ett stipendium om 5 000 kronor vardera utifrån tre kategorier: Juryns pris för bästa bild, Juryns pris för bästa bild utifrån temat och Publikens pris för bästa bild. Årets jury består av Eva Dahlman, etnolog och fotohistoriker, Centrum för fotografi, Ulf Lundin, fotograf och Johanna Haverlind, utställningschef, Arbetets museum. Och vinnarna är…

Juryn pris för bästa bild 2020

                      Min mor hade mörkt lockigt hår av Helen Ahlbom. Juryns motivering:

Den gamla kvinnans blick riktar sig inåt och inte utåt. Det är som att hon försvinner in i sig själv. Hennes hår blir till en bild av hennes inre. Nycklarna fungerar både på en faktisk och symbolisk nivå. Det är nycklar som ingen längre kommer ihåg till vilka lås de går. Ljus och färger förstärker bilden av den isolering som en inbillar sig att kvinnan lever i. Helen Ahlboms bild Min mor hade mörkt lockigt hår visar ett stilla kaos.

Juryns pris för bästa bild utifrån temat ”kaos” 2020

                      Wilma av Kicki Lundgren. Juryns motivering:

Den unga kvinnan är finklädd, men kan inte gå på festen. Hon ser lite för stor ut för det utrymme hon befinner sig i. Speglingarna i glaset ger en bild både av det trånga utrymmet där inne och det förbjudna fria rummet utanför. Det är en bild av en människa, men också en bild av ett tillstånd som just nu råder i princip i hela världen. Kicki Lundgren visar i bilden Wilma ett sätt att se på kaos. Ett sätt som för några månader sedan, före corona, hade varit svårt att tolka som kaos men som nu känns obehagligt självklart.

Publikens pris för bästa bild 2020

                                Kumkum av Sebastian Sardi. Sebastian Sardi har under många år porträtterat människor i gruvindustrin. Den vinnande bilden visar en ung flicka som arbetar med att bryta kol i Jharkhand, Indien. Vinnaren av Publikens pris för bästa bild har röstats fram av Arbetets museums besökare under perioden 5 september–15 oktober 2020.

Dokumentärfotosalong 2021 – dubbelt så stor!

Nästa år firar Arbetets museums Dokumentärfotosalong femårsjubileum. Det ska firas! Därför är vi glada att kunna avslöja att nästa års fotosalong växer till två destinationer: Norrköping och Umeå. För att fira lite extra slopar vi dessutom ansökningsavgiften under 2021! Vad blir nästa års tema för dokumentärfotosalongen? Det har vi frågat besökare till museet under hösten. Många bra förslag kom in och till slut valdes ”Se mig!” till temat för Dokumentärfotosalong 2021. Ansökan öppnar våren 2021, mer information kommer.

Om dokumentärfotosalongen

Dokumentärfotosalongen är Arbetets museums årligen återkommande initiativ för att uppmärksamma det dokumentära fotografiet. Med salongen vill Arbetets museum erbjuda en arena för såväl amatörer som etablerade fotografer att dela med sig av sina berättelser. 91 fotografer sökte till Arbetets museums Dokumentärfotosalong 2020. Av dessa valde en jury anonymt ut 43 deltagare som ställde ut sammanlagt 99 verk i salongen. Under visningen av utställningen utses tre stipendiater som erhåller 5 000 kronor vardera utifrån tre kategorier: Juryns pris för bästa bild, Juryns pris för bästa bild utifrån temat och Publikens pris för bästa bild. Stipendiet delas vanligtvis ut under evenemanget Dokfotodagen som går av stapeln på museet under hösten. Under Dokfotodagen delar vi även ut det prestigefyllda Dokumentärfotopriset och avslöjar temat för kommande års fotosalong. Dokumentärfotosalong 2020 visades 5 september–30 oktober 2020 på Arbetets museum.

Antagna fotografer i Dokumentärfotosalong 2020

Agneta Spaton Norqvist, Luleå Anders Österberg, Brottby Andreas Hansen, Ödsmål Anna Nordström, Växjö Annelie von Wowern, Älta Annika Björndotter, Dala-Floda Annika Peterson, Göteborg Bengt Engwall, Norrköping Birgitta Nilsson, Norrköping Björn Nilsson, Stockholm Christer Engström, Johanneshov Christer Kleréus, Stockholm Elis Faber, Stockholm Eva Centergren, Vendelsö Gianluca La Bruna, Malmö Gunta Podina, Nyköping Helen Ahlbom, Vallentuna Helena Svensson, Sävedalen Håkan Strand, Saltsjö-Boo Ingemar Hermansson, Upplands Väsby Jonas Malmström, Stockholm Kevin Chang, Hägersten Kicki Lundgren, Uppsala Lars Forsgren, Sollentuna Lena Sjödin Roman, Sundsvall Lina Larsson, Eskilstuna Linda Eliasson, Umeå Maria Juvas, Sågmyra Masoud Shahsavari, Saltsjö-Boo Mats Gustafsson, Linköping Mats Högberg, Vällingby Michael von Schickfus, Norrköping Mikael Cronwall, Stockholm Mikael Solebris, Karlstad Nina Varumo, Älvsjö Per-Erik Åström, Stockholm Samuel Blixt, Frövi Sebastian Sardi, Lomma Svetlana P. Jansson, Arboga Ulf Forsberg, Bygdeå Ulf Isacson, Solna Yaser Kassab, Jönköping Ylva Bergman, Gustavsberg   Foto bildrutor:

1. ”The scream” – Yaser Kassab
2. ”Min mor hade små fötter – Helen Ahlbom
3. ”Plan B – Snor” – Gianluca La Bruna
4. ”Stig” – Ulf Forsberg
5. ”Lamboo” – Sebastian Sardi

Workshopen tar ca 80 minuter och passar för högstadie- och gymnasieelever så väl som vuxenstuderande/SFI och vuxengrupper. Workshopen erbjuds tisdagar och torsdagar v3 till och med v21 under 2020. Pris: Förskola/skola/fritidshem 750 kr, vuxenstuderande/SFI 1200 kr, företag/övriga 2500 kr. Boka workshop

Sociala robotar verkar vara här för att stanna – i hemmet, i staden och på arbetsplatserna. Men robotarna blir vad vi gör dem till. Vilken roll vill vi att sociala robotar ska spela i framtidens samhälle? Hej robot! handlar om den teknik som är tänkt att kommunicera med oss i våra vardagliga miljöer. Med utställningen vill vi förklara sammanhangen kring sociala robotar och väcka funderingar kring deras roll i samhället. I utställningen möter du bland annat den sociala roboten Furhat (bilden) som är utvecklad i Sverige.

Visning med koppling till läroplanen

Visningar av utställningen riktar sig främst till högstadiet åk 9 och gymnasiet med flera kopplingar till GY-11. Eleverna ges möjlighet att undersöka olika perspektiv kring den tekniska utvecklingen och individens roll, i syfte att utveckla förståelsen för frågor om arbetsliv, innovationer och hållbar utveckling. Gör en visningsförfrågan Frågor? Kontakta pedagogik@arbetetsmuseum.se

---

Hej robot! är producerad av Arbetets museum tillsammans med forskare inom olika ämnen som studerar teknikförändringar och hur de påverkar samhället. Utställningen är finansierad av forskningsrådet Formas och är ett samarbete med Kungl. Tekniska högskolan, Linköpings universitet och Furhat Robotics. Illustration ovan: Gullers Grupp

1919 tog Sveriges riksdag beslut om allmän och lika rösträtt för kvinnor. På hösten 1921 fick svenska kvinnor rösta för första gången. Det krävdes en lång och envis kamp innan lagen ändrades. Hur gick det till när svenska kvinnor fick rösträtt? Hur såg kampen ut? Vilka kämpade? När kampen började i slutet av 1800-talet var det många kvinnor som aldrig tänkt på att de borde ha rösträtt. I flera hundra år hade kvinnor inte fått bestämma över sig själva. De var omyndiga. Männen hade styrt det mesta i samhället. De hade levt i en tid då de flesta på allvar trodde på att alla män var smartare än kvinnor. Att deras hjärnor var annorlunda. Männen var bättre på att bestämma, och kvinnor skulle lyda. Det var en galen tanke. Det hade vissa redan sagt, men det tog lång tid innan det blev någon förändring. Sara Teleman bjuder oss på jordnära och humoristiska porträtt av framträdande personer som kämpat för kvinnors rösträtt i Sverige och världen. De vars förtjänst det är att alla svenska kvinnor idag har rätt att rösta till riksdagen. Här får vi lära känna rösträttskampens egna idoler; Betty Pettersson, första kvinnan med akademiska examen i Sverige. Emilie Rathou som 1 maj 1891 blev den första svenska kvinnan som talade för en publik om kvinnors rösträtt. Och Kata Dahlström, arbetarrörelsens mest populära talare. Och vi får möta några av de män som oförtrutet kämpade för kvinnornas rättigheter, trots att förslagen fick nej efter nej efter nej. Utställningen Rösträtt för kvinnor är baserad på Sara Telemans bok med samma namn, utgiven på LL Förlag. Med tydlig berättarröst och texter skrivna på lättläst svenska tillgängliggör Sara Teleman ett ganska svårgripbart och långdraget förlopp i den svenska demokratins historia. Utställningen Rösträtt för kvinnor visas på Arbetets museum 15 juni‒17 november 2019. Vernissage: Lördag 15 juni kl. 14.00–15.30 på Arbetets museum, plan 3. Vernissageprogram | Facebook

”Tjejerna jag plåtar är offer för en blick men de är också starka och har makten över din blick” Fotografen Julia Peirone har sedan debuten vid millennieskiftet utforskat identitet och den fotografiska bilden, ofta med fokus på unga kvinnor i serier som speglar barndomens och vuxenblivandets sidor kring sårbarhet, skam och sexualitet. Framförallt intresserar sig Peirone för hur verkligheten existerar genom bilden och hur vi genom betraktandet möter oss själva. Peirone ställer frågor kring vad en fotografisk bild kan vara och vad den kan göra, vad som är dess styrkor och begränsningar. I en tid som präglas av sociala medier och en bildkultur som blir alltmer självcentrerad blir det okontrollerade och sårbara viktiga teman. Peirone arbetar ofta med castingprocesser och förberedelser där omtagningar, ögonblick och misslyckanden får framskjutna positioner. Hennes fotografier blir undersökningar av tillstånd, bildspråk och sociala normer som speglar kraven utifrån. Genom detta utmanar hon relationen mellan betraktaren och den betraktade, och det blir avgörande för tolkningen av bilderna huruvida betraktaren är man eller kvinna. Utställningen Girls, Girls, Girls visas på Arbetets museum 25 maj–25 augusti 2019.

I utställningen Varats olidliga tröghet möts Mathias Leclérs Instagramsuccé Villfarelser, Per Englunds suggestiva fotografi och Victor Johannessons projekt Depressiva Döden. Resultatet blir ett samspel som rymmer både skönhet, humor och nattsvart allvar. ”Det är synd om människan. Men det är fan rätt åt oss” är Leclérs parafras på Strindbergs nötta citat. Sedan 2014 har han delat sina kommenterade bilder i sociala medier under namnet Villfarelser och parollen Humor med jävligt mycket allvar. Här kanske det borde omformuleras till Allvar med droppar av svart humor. För vad kan vi göra förutom att skratta åt skiten? I den paniska ångest som får utrymme i Leclérs, Englunds och Johannessons skapande gömmer sig humorn, sorgen, glädjen, utanförskapet, saknaden av de vi förlorat, politiken, religionen – livet och döden i en smärtsam och fantastisk blandning. Samspelet mellan Villfarelser och Depressiva Döden, där Victor Johannesson har ritat över Leclérs ålderdomliga fotografier, visar deras gemensamma syn på världen genom en lågmält humoristisk dialog. Englunds fotografi rör sig i skuggorna av samhället: miljonprojekt, tända eldar, euforisk berusning och ensam bakfylla men också ögonblick av skönhet och humor. När Englund fångar Jesus som tappat sin hand låter Leclér honom vråla; Satan, var är min hand? Humor och mörker, liv och död. Allt finns där.

Vernissage lördag 16 mars kl. 14.00

Carina Milde, intendent EWK-museet, hälsar välkommen. Mathias Leclér, Per Englund och Victor Johannesson medverkar. Förfriskningar.

Signering

Under dagen kommer böcker samt tryck att säljas i museibutiken på entréplan. Kl. 14.45 sker signering på plan 7 där utställningen finns.      

---

Utställningen består av ett antal bilder från bokprojekten Villfarelser, Englund/Villfarelser och Villfarelser & Döden. Urvalet har gjorts tillsammans med K J Elton Enström, förläggande redaktör, Placenta Förlag & Agentur. Foto ovan: Villfarelser/Mathias Leclér. Foto nedan: Per Englund.

Rättigheter är en grundstomme i ett jämlikt och demokratiskt samhälle. Rösträtt, rätten att leva, bo arbeta och älska på lika villkor – det är exempel som många ser som en självklarhet i Sverige idag. Dessa rättigheter har inte uppstått av sig själva, de är resultatet av olika kamper som förts. Men vad händer om vi tar dessa rättigheter för givet? Här kan vi lära av historien och blicka tillbaka till den tid då våra mest grundläggande rättigheter ännu inte fanns i Sverige. Utställningen 100 % kamp – Sveriges Historia berättar om människor som kämpar för att få rätt att leva livet fullt ut i ett jämlikt Sverige. Genom teman som rätten till kroppen, rätten till vardag och reaktioner mot rättigheter skildras rättighetskamper i det förflutna och i samtiden; kampen för att få leva, bo, arbeta, älska på lika villkor oavsett funktionsförmågor, sexuell läggning, tro, kön eller ursprung. I utställningen berättas om vad avsaknaden av rättigheter kan innebära för människor liv. Arbetets museum har lagt till stationer med lokalt perspektiv i utställningen. Där har vi valt att särskilt lyfta fram textilarbeterskornas kamp i Norrköping samt äldre HBTQ-personers berättelser.  

Vernissage

Lördag 19 Jan 2019 kl. 13:45 - 15:00. Välkomna! Vernissageprogram & info  

För lärare

Vill du ta med din skolklass på en visning av 100% kamp? Välkommen att skicka in en visningsförfrågan via vår hemsida! Koppling till läroplanen: Visningen svarar upp mot det centrala innehållet om demokrati och mänskliga rättigheter i GY–11 och riktar sig till högstadiets åk 9 och gymnasiet. Utgångspunkten ligger i Skolverkets riktlinjer för skolans arbete med demokrati och mänskliga rättigheter. För att underlätta fortsatt arbete i skolan efter visningen finns också en kostnadsfri lärarhandledning att ladda ner: Lärarhandledning100 procent kamp (pdf) Visningen är 60 min, max 30 elever/grupp. Kostnad: 500 kr. Vid frågor, kontakta pedagogik@arbetetsmuseum.se

---

100% kamp – Sveriges historia är en vandringsutställning och producerad av Regionmuseet Kristianstad i samarbete med Historiska museet, Sundsvalls museum och Västmanlands läns museum. Finansiering med stöd av Postkodlotteriet. De lokala delarna i utställningen, om rättighetskamper i Norrköping, är producerade av Arbetets museum.  Foto bilder nedan: Evelyn Thomasson/Regionmuseet Kristianstad

6 november 2018 skulle EWK, Ewert Karlsson fyllt 100 år. I höst lyfter Arbetets museum, tillsammans med EWKs familj, människan bakom signaturen EWK. Vi flyttar ner hans ateljé från hemmet i Huddinge och visar originalbilder och foton från familjen som aldrig tidigare visats på Arbetets museum. Här får vi även ta del av de privata berättelserna om hur han var som far, morfar och vän. Även den sköra tiden efter att EWK tvingades ge upp sitt yrkestecknande efter att han drabbats av en stroke 1995. Det var inte detsamma som att han slutade teckna. För första gången visar vi hans skisser som tecknades med en försiktig vänsterhand men som bär samma skarpa iakttagelseförmåga som Ewert hade under sin nästan halvsekel-långa karriär som professionell tecknare. 1918 föddes han med segerhuva och fick mellannamnen Gustav Adolf, ett slags föraning om den storhet han skulle uppnå inom den politiska satiren. EWK 100 år – en berättelse om hans liv är just det. Utställningen visas från 10 november 2018 till och med 9 juni 2019. I samband med utställningens öppnande delades 2018 års EWK-pris ut. Utställningen produceras tillsammans med Margareta och Martijn van den Bosch.

FOTO:

Omslagsbild: Esse Jansson (beskuren) Illustration: EWK Foto mitten: Börje Thull Foto till höger: Karl Heinz Hernreid

”Jag är online nästan hela tiden” I utställningen Det resande demokratilabbet kliver du fysiskt in i den värld ungdomar vistas i dagligen. En värld full av missledande information och starka krafter men även stora möjligheter. Det resande demokratilabbet är en vandringsutställning som har visats på ett 30-tal folkbibliotek runt om i landet. Genom workshops möts bibliotekarier, skolklasser och lärare i ett alternativt klassrum där ungdomar får insikter som hjälper dem att identifiera vanligt förekommande berättartekniker som döljer antidemokratiska och våldsbejakande innehåll. Syftet med projektet är att ge verktyg som stärker elever och unga vuxnas förmåga till självständiga och oberoende bedömning av olika källors trovärdighet och ideologiska utgångspunkt. Utställningen identifierar de tekniker propagandisten använder och hur propagandan paketeras för att nå så många som möjligt.  Detta leder oss in på förutsättningarna som gör att unga individer riskerar att svälja propaganda och vinklad information alldeles för lätt, samtidigt som vi fördjupar oss i hur ungdomarna kan utveckla kunskapen att genomskåda den. Vandringsutställningen Det resande demokratilabbet är utformad så att du möter fyra teman. Propagandalabbet där du synar framgångsfaktorerna för propagandisten och hur hen paketerar sina budskap. Åsiktsmaskinen där alla Influencers trängs och pekar ut åsiktskorridorer och designar din världsbild. Här identifierar vi Vem som lyssnar på unga människor och Var. Men mesta av allt förmedlar vi Första hjälpen och utvecklar Överlevnadskit – allt för att du ska lämna Det resande demokratilabbet som en framgångsrik Propagandaavslöjare. Utställningen blir en språngbräda in i Statens medieråds metodmaterial för högstadie- och gymnasieskolan; Propaganda och bilders makt. Det resande demokratilabbet produceras av Arbetets museum i samarbete med Statens medieråd, Sensus och KB med finansiering av Svenska Postkodstiftelsen. Kontakt: Projektledare Carina Milde carina.milde@arbetetsmuseum.se 0733-571715  

Turnéplan:

Norra Sverige

• Hjalmar Lundbohmsskolans bibliotek – Kiruna          v. 41-44 2018
• Umeå stadsbibliotek – Umeå                                           v. 46-49 2018
• Luleå stadsbibliotek – Luleå                                             v. 51-03 2018/2019
• Bergs bibliotek – Svenstavik                                             v. 05-08 2019
• Järpens bibliotek – Järpen                                                v. 10-13 2019
• Bollnäs bibliotek – Bollnäs                                                v. 15-18 2019
• Malå bibliotek – Malå                                                         v. 20-23 2019
• Åsele bibliotek – Åsele                                                        v. 35-38 2019
• Gävleborg                                                                               v. 40-43 2019
• Smedjebackens bibliotek – Smedjebacken                     v. 45-48 2019

Mellersta Sverige

• Tullängsgymnasiets bibliotek – Örebro                           v. 41-44 2018
• Arvika bibliotek – Arvika                                                    v. 46-49 2018
• Motala bibliotek – Motala                                                  v. 51-03 2018/2019
• Järfälla bibliotek – Järfälla                                                v. 05-08 2019
• Finspång bibliotek – Finspång                                          v. 10-13 2019
• Åtvidaberg bibliotek – Åtvidaberg                                    v. 15-18 2019
• Linköpings stadsbibliotek – Linköping                           v. 20-23 2019
• Norrköpings stadsbibliotek – Norrköping                      v. 35-38 2019
• Vallentuna kulturhus – Vallentuna                                  v. 40-43 2019
• Mediatek Tingsholm – Ulricehamn                                  v. 45-48 2019

Södra Sverige

• Tingsryd bibliotek – Tingsryd                                           v. 46-49 2018
• Mölndal stadsbibliotek – Mölndal                                   v. 51-03 2018/2019
• Arlövs bibliotek – Burlöv                                                   v. 05-08 2019
• Lund stadsbibliotek – Lund                                              v. 10-13 2019
• Kulturpunkten – Bromölla                                                v. 15-18 2019
• Billesholms bibliotek – Billesholm                                  v. 20-23 2019
• Växjö Stadsbibliotek – Växjö                                            v. 35-38 2019
• Strömstad gymnasium – Strömstad                               v. 40-43 2019

”Och täta opinionsmätningar håller partiledarna i trim…" I samband med riksdagsvalet passar vi på att gräva fram 12 bilder ur vår EWK-skatt i arkivet, som kommenterar turerna kring flera av våra riksdagsval från 1960-talet till 1990-talet. Ni möter många politiska ansikten i utställningen, några kanske mer kända än andra. Att karikera och kommentera pågående valkampanjer, debatter, överenskommelser och brutna löften kan framstå som svårt. Hur ringa in det som är signifikant för varje parti och varje politiker? EWK tog detta på största allvar. "Att rita en karikatyr på en partiledare är inte bara att göra ett porträtt så likt som möjligt. Man måste fånga personens drag, men också det som utmärker hans parti och bygga ihop bilden. För partiet sätter ju också en prägel på honom." Citatet av EWK ger oss en bild av hur EWK tänkte när han tolkade partiledarna i det hårda arbetet inför kommande riksdagsval. Under perioden 24 augusti–10 september är Arbetets museum lokal för förtidsröstning.

Pristagare i Dokumentärfotosalong 2019

”I 60+ har Karin Thoring skapat en varm och kärleksfull bild av matte och hund i det ombonade sovrummet. Så befriande att se en så varm, avslappnad och avsexualiserad bild på kvinnokroppen.”

”Mats Gustafsson lyckas i bilden Abiturientbal skapa ett ögonblick av magi. Med hjälp av kameran förstärks dansen och ges en förtrollande, pampig och drömsk känsla. En bild man inte glömmer.”

Årets jury

Samtliga antagna fotografer i Dokumentärfotosalong 2019

Ett stort antal av Sveriges bästa fotografer samlar i denna utställning sina bilder från alldeles vanliga kvällar i Sverige. De skildrar sådant som normalt sett aldrig når tidningarnas förstasidor – fritid och kvällsarbete, vardagsslit och vardagslycka, familj och vänner, stort och smått. Utställningen bygger på boken med samma namn, som innehåller bilder från hela Sverige. Boken kom till som ett svar på president Trumps mystiska uttalande ”You look at what's happening last night in Sweden. Sweden, who would believe this?”. En rekordartad crowdfunding-kampanj på nätet samlade in finansieringen till projektet, bland annat med syfte att överlämna boken till Donald Trump, samt till USA:s alla kongressledamöter och samtliga ledamöter i Europaparlamentet.

Idag skickas varken bildtecknare, fotografer eller journalister ut på uppdrag i samma utsträckning som på EWK:s tid. Jennifer Kaakinen, KSM-student från LiU och praktikant på Arbetets Museum, bjuder på ett urval av bilder från EWK:s resor runt om i världen. Detta är fjärde gången museet låter en utomstående välja sina tolv favoriter ur arkivet under titeln "Om jag finge välja…". Utställningens fokus ligger främst på två av EWK:s resor - hans resa med den transsibiriska järnvägen 1983, samt hans resa tillsammans med kollegan Bo Södersten i Chile och Argentina. Länder som vid tillfället för resan skakats av en stor politisk oro och instabilitet. Men i utställningen gömmer sig även flera guldkorn från EWK:s andra resor, däribland bilder från Etiopien och från Helsingforskonferensen 1975. - Min tanke i valet av bilder handlar mycket om att visa mångfald. Jag ville inte bara visa allvaret i hans arbete som journalistisk bildtecknare, utan även den lättsamma ton och humor EWK är så känd för, säger Jennifer Kaakinen. Utställningen visas 26 februari – 17 juni 2018 på Arbetets museum.

I utställningen Visuell journalistik fångas både samtidens största skeenden och överraskande glimtar ur vardagen. Det här är Dagens Nyheters hittills största fotoutställning, där DN-fotograferna själva har valt ut runt 120 bilder ur sin produktion. Fokus ligger på svenska och internationella nyhetshändelser. Som i allt DN gör är trovärdighet och kvalitet ledorden. Och i en ny offentlighet där känslobetonade budskap och populism vinner mark har faktabaserad originaljournalistik en avgörande roll att spela.

”Det viktigaste är att vi själva är på plats och skildrar det som händer. DN ska vara en förstahandskälla” Pär Björkman, bildchef

Utöver fotografierna får du även uppleva en ny sorts bildberättande i form av virtual reality. Låna våra VR-glasögon och ta del av hela bilden i en 360-gradersupplevelse med DN.VR. Dagens Nyheters fotografer har genom åren vunnit såväl nationella som internationella priser ibland annat World Press Photo och Årets bild. I ”Visuell journalistik” medverkar 15 DN-fotografer: Fredrik Funck, Magnus Hallgren, Paul Hansen, Anders Hansson, Lotta Härdelin, Thomas Karlsson, Jonas Lindkvist, Lars Lindqvist, Beatrice Lundborg, Alexander Mahmoud, Lisa Mattisson, Anette Nantell, Eva Tedesjö, Nicklas Thegerström och Roger Turesson.

---

Bildtext

Stor bild överst på sidan: Stefan Löfven åker på Sverigeturné, istället för att åka till Almedalen. Nedan till vänster: Stockholm, Sverige 2016-05-30 (Bilden är beskuren) Nedan i mitten: Val i Kirkuk. I kön står trebarnsmamman Payman med sina döttrar Honia, 7 år, och Hevin, 5 år. De är klädda i sina finaste klänningar, vita med spets, och de har blommor i håret. Som om de skulle på bröllop eller fira något mycket högtidligt. "Detta är en högtidsdag", säger deras mamma Payman. (Bilden är beskuren) Nedan till höger: Bildtext saknas. (Bilden är beskuren)

Fotografen Helga Härenstam skildrar i utställningen "I väntan på vad som komma skall" en resa i sin farmors fotspår - till Mnene missionsstation i Zimbabwe. I utställningen får vi följa hennes möten med de platser som hon bara har sett i ett fotoalbum. Ett album med fotografier från livet som missionärer i dåvarande Rhodesia. I utställningen kombineras gamla och nya fotografier med anteckningar och citat, och skapar en lek med tid och bild. Ett före och efter, filtrerat genom slump, associationer föreställningar och fantasier. ”Farmor dör på julafton. Jag ärver ett fotoalbum från hennes uppväxt på Mnene missionsstation i dåvarande Rhodesia. Jag öppnar albumet, och läser anteckningen  ”I väntan på vad som komma skall”. 
Sedan upptäcker jag att nästan hälften av fotografierna har fallit ur albumets ramar, och fattas. 
Jag reser till Mnene missionsstation. Till en plats som jag känner till genom albumet, och ett barns minnen av platsen, för nästan 100 år sedan. 
För att, på något vis, avsluta albumet.” Helga Härenstams projekt har även resulterat boken ”In waiting for what is to come”, Journal förlag, som utkommer i februari 2018.

---

Bilderna som används på denna sida är beskurna.

Västerbottnisk satirtecknare med ett jävla sinne för humor

Arbetets museum startar året med en retrospektiv utställning av den EWK-prisbelönade satirtecknaren Magnus Bard, känd från bland annat DN och Kommunalarbetaren. Här visas flera decenniers produktion med bilder alltifrån den svenska pressen till de stora internationella utställningarna. Magnus Bard, född 1955 och uppvuxen i Vindeln. Efter studier på Konst- och Miljöskolan och därefter Anders Beckmans Skola började han 1980 arbeta som illustratör på SVT:s nyhetsredaktioner och reklamtecknarstudion Rithuset i Stockholm. 1986 övergick han till egen frilansverksamhet med huvudsakligen bok- och tidningsillustration och mellan 1998 och 2015 var han fast anställd som tecknare på Dagens Nyheters ledarredaktion. Idag anlitas han av Dagens Nyheter som frilansande tecknare. Den övriga tiden arbetar han regelbundet för tidningen Kommunalarbetarens ledarsidor samt med bok- och tidningsuppdrag. Han erhöll 2005 Stora Svenska Illustratörspriset och 2012 EWK-priset.  Magnus Bard är bosatt i Vallentuna.

Kan robotar lösa bristen på arbetskraft när vi blir allt fler äldre? I Japan med en snabbt åldrande befolkning ser regeringen robotteknik som en del i att möta den utmaningen. Kaigo Robotto är den japanska termen för robotar utvecklade för äldrevården. De ska ge landets många äldre ett bättre liv och minska risken för arbetsskador hos vårdpersonal. Sociala robotar används för gymnastik och som sällskap för dementa, sensorer förebygger fallolyckor och vårdpersonal har robotbälten som avlastar det tunga arbetet. Arbetets museum har tillsammans med fotografen Said Karlsson dokumenterat hur tekniken används i äldrevården. I utställningen möter vi vårdpersonal och äldre, robottillverkare, fackliga företrädare och forskare med olika erfarenheter av både utmaningar med att införa robottekniken och möjligheter den kan ge. Said Karlsson är fotograf och rapporterar om Japan och dess kultur för en rad svenska och internationella uppdragsgivare.

---

Kaigo Robotto – robotar i japansk äldrevård är ett samarbete mellan Arbetets museum och fackförbundet Kommunal.

Han står med nedslagen blick, försjunken i egna tankar. Du går emot honom, då tittar han upp. Inte ser han förvånad ut, heller inte rädd. Tar du det avgörande steget fram mot honom, faller han – rakt baklänges – och blir liggande på marken. Ställningen rämnar. Ridån går ner. Och aktiekurserna faller i blindo. Utställningen Marken under dina fötter består av ett femtontal digitala bilder och interaktiva videoinstallationer som reagerar med besökaren. Utgångspunkten är fotografiska fragment av det stelryggade fall som konstnärerna under mer än ett årtionde återkommande gestaltat i film och videoinstallationer. Männen-som-faller får här sällskap av kvinnorna-som-vänder. De som knyter en knut på sig själva och därefter vänder sig om. Om de vill, vill säga. Geska & Robert Brečevićs verk är bilder som uppträder – men bara i mötet med betraktaren, som med sin närvaro fulländar verket. Konstnärerna rör sig fritt mellan olika uttryck; film/video, fotografi och fysiska objekt. I deras arbete komprimeras samtidighetens stilla-skeenden till punktavtryck av utsträckta ögonblick. Marken under dina fötter visas under perioden 25 november 2017-11 februari 2018.

Utställningen Fragment och helhet är resultatet av studentarbeten som genomförts av arkitektelever vid Kungliga Tekniska Högskolan. Eleverna har identifierat ett antal platser i Norrköpings industrilandskap som sammanfört olika byggnadsdelar - fragment - med olika uttryck som tillsammans skapar en fungerande helhet. Eleverna har också skapat egna förslag på hur området kan utvecklas vidare. Fragment och helhet visar projekt från STUDIO 7, Arkitekturskolan KTH. Projektet består av sjutton olika försök att möta det existerande med det nya. Bildmaterial och skisser illustrerar elevernas visioner. Målet har varit att skapa en fungerande helhet som för samman allt det som staden är till för: ett verkligt, rikt stadsliv. I Norrköping förs stadens ursprung och minne samman med nya lager av verksamheter. Topografin och strömmen har gett själva uppkomsten till infrastrukturen, vattenkraften, industrierna, vilka påverkat gator, gränder, stränder och byggnader till en unik och sammansatt stadsmassa. Utställningen visar elevernas val av specifika och typiska karaktärer i Norrköpings industristad som beskriver hur studenterna uppfattat Norrköpings unika rumslighet och stadskaraktär i just denna del. Eleverna valde mellan tre platser, alla med direkt anknytning till vattenkraften: själva kraftverket i Kv Oron 7, utloppet i Kv Kroken 13 och det gamla fängelset med inloppet. Uppdraget var att rita nya bostäder i kombination med en teater, stor eller liten, och valfria kompletterande funktioner; café, butik, verkstad, kontor, förskola, etc.

---

Studio 7 leds av Elizabeth Hatz och Peter Lynch. Elever: Arjuna Benson, Johan Bärnström, Josefin Borg, Chen Qi, Du Han, Emma Ekman, Adnan Gacanin, Faiza Hussain, Gabriella Jakobsson, Hedda Jernæss, Daniel Elis Karlsson, Hwang Kisoo, Xiao Lu, Pontus Restadh, Elsa Sjögren, Åse Skaldeman, Mateusz Szpotowicz.

Utställningen ”Vi måste våga tala om Wisti” består av ett nya satirteckningar av Kent Wisti. Många av teckningarna är nyproducerade för Kent Wistis kommande bok ”Vi måste våga tala om Wisti” och har inte ställts ut tidigare. Boken kommer att släppas i samband med Almedalen 2018. Det är bokens titel som också fått ge namn åt utställningen. Genom sina satiriska bilder ifrågasätter Wisti samtiden på sitt alldeles unika sätt, med sitt säregna uttryck. Gråskala, skuggor och kontraster. Skarpa iakttagelser kryddade med mycket humor. - Det enskilt största hotet mot mänskligheten idag är människor utan humor. Jag vill verka i sammanhang som ger människor ork att leva och mod att dö. I det sammanfaller prästens, konstnärens och satirikernas mission, säger Kent Wisti. Kent Wisti är präst och bildkonstnär som de senaste åren nått kultstatus bland annat genom sociala medier där hans satirteckningar och kommentarer får snabb spridning. Idag följs Kent av 60 000 personer på Facebook, och fler än 13 000 bevakar hans inlägg på Twitter. - Kent Wistis satir har nått en enorm publik i sociala medier. Hans bilder sparkar åt alla håll och väjer inte för något ämne. Kent är en klarsynt röst som behövs som motbild i vårt allt för likriktade bildflöde idag. Att få visa upp ett urval av hans produktion i en separatutställning här, känns både angeläget och jätteroligt, säger Carina Milde, intendent, Arbetets museum. Utställningen ”Vi måste våga tala om Wisti” visas på Arbetets museum den 7 oktober 2017-14 januari 2018.

Hoppfullt skapande för barn 3-10 år

Konstnärsparet Merja Puustinen och Andy Best har tillsammans skapat en lustfylld utställning med fokus på kreativitet, lek och intellektuell stimulans. Genom fantasieggande hoppskulpturer kan besökaren välja att antingen beskåda eller att själv delta och utmana sina sinnen genom lek och skratt tillsammans med andra. En annan del av utställningen består av en kreativ vägg där våra besökare inbjuds att bidra med sitt eget alster, utifrån sin egen energi och fantasi, intill konstnärernas egna och de andra besökarnas. På detta sätt blir alla delaktiga i en skapandeprocess som är konstant pågående och föränderlig – med egna konstverk som färgas av våra olika livserfarenheter, de vi är och den plats vi kommer från. Under visningstiden inryms vår Kreativa verkstad i utställningen på våning 2. Här skapar vi tillsammans efter att vi lekt i hoppskulpturerna och målat på väggen.

om konstnärerna

Merja Puustinen och Andy Best är gifta och bor i Esbo, Finland. De har arbetat tillsammans sedan 1992 och har fått stor uppmärksamhet genom sina utställningar såväl i Finland som internationellt. Merja Puustinen är forskare och doktorsstuderande i konst och kulturvetenskap vid Konstuniversitetet i Helsingfors. Andy Best föreläser inom skulptering och är doktorsstuderande inom mediakonst vid Aalto universitet. Utställningen Art ‘n Stuff visas på Arbetets museum den 27 maj 2017-20 augusti 2017. Det finns en hel del som är bra att veta inför ert besök i utställningen:

BEGRÄNSAT INSLÄPP

Eftersom utställningen Art n’ Stuff bjuder på ett pedagogiskt upplägg tillsammans med personal från museet gäller följande:

• Åldersgräns: Barn 3-10 år i vuxet sällskap
• Antal barn: Vi tar emot max 10 barn per grupp
• Insläpp: Vi släpper in en ny grupp varje hel- och halvtimme, vardagar och helger, mellan kl 12-16.
• Anmälan: Museets personal delar ut biljetter till deltagare som anmäler sig i receptionen.
• Förskolor och grupper: För förskolor och andra större grupper (max 10 barn) går det bra att boka in förmiddagsvisningar under augusti månad. Bokning sker då via denna länk. För kontakt eller andra önskemål hänvisar vi till museets pedagoger via pedagogik@arbetetsmuseum.se eller via telefon 011 - 23 17 52. 

ATT TÄNKA PÅ

• Väntetid kan komma att inträffa!
• Inga vassa föremål: Skor, eller kläder med vassa/hårda detaljer, får ej användas i utställningen (skoförvaring och avhängningsmöjligheter finns i anknytning till utställningen)
• Barnvagnar: Barnvagnsparkering finns på våning 1 (Laxholmskällaren)
• Toaletter: Finns på våning 2 i anknytning med Café Strykjärnet, samt på våning 1 (Laxholmskällaren)
• Stängda dagar: Museet har stängt midsommarafton och midsommardagen (23-24 Juni)

OBS! Vi vill att det ska vara lustfyllt för barn att besöka oss, men tänk på att museet inte är en lekplats. Med museets personal har barn och vuxna möjlighet att utforska utställningen och sin egen kreativitet tillsammans. Personalen har rätt att avvisa alla som äventyrar andras säkerhet eller ej följer våra regler.

Det finns några genombrott vad gäller demokratiseringen av tillgång till bild och text som är revolutionerande. Dagens datorteknik som du tar del av just nu är ett exempel. Men i ett historiskt perspektiv, så är det boktryckarkonstens magiska kapacitet att duplicera både text och bild som hamnar i fokus. För inget sätt att kommunicera visuellt hade tidigare kunnat mäta sig i möjligheten att spridas över så stora geografiska områden och nå så många, såväl fattiga som rika. EWK-museets temautställning om Martin Luther lyfter fram hur han med hjälp av denna visuella revolution blev, med ett modernt ord, viral.  Inte enbart för att han skrev sina 95 teser eller ens för att han, som vissa säger, spikade upp sina förslag på Slottskyrkans port till allmän beskådan. Nej, utan för att han, med ett fåtal smarta drag, faktiskt nådde ut med sin idé till den stora massan. Under det sena 1400-talet och tidiga 1500-talet florerade en mängd satiriska, tryckta flygblad som kommenterade diverse maktobalanser i samhället. I dessa nidbilder var det oftast bara en bild eller en text som utgjorde budskapet. Detta blev Martin Luthers kommunikationskanal, där han med hjälp av två goda vänner år 1521 skapade den omvälvande pamfletten Passional Christi und Antichristi, där 13 dubbla bildpaneler, totalt 26 bilder, med vidhängande förklarade text satte Kristi liv och gärning i direkt motsats till påvens och den katolska kyrkans. Under bilderna av Kristus, citeras Bibeln, medan bilderna föreställande påven ofta åtföljs av text hämtad ur den kanoniska lagen. Kristus tvättar sina lärjungars fötter och kastar ut månglarna ur templet medan påven får sina fötter kyssta och skor sig på syndarnas vilja att köpa sig fria genom avlaten. Utställningen har producerats av Arbetets museum, Sensus och Svenska Kyrkan. Utställningen kommer att visas på Arbetets museum mellan 22 april 2017-1 oktober 2017 och går därefter på turné till flera olika platser i landet.

---

Bilden ovan: Flygblad från första årsdagen av Reformationen, 1518. Visar hur Luther skriver sina 95 teser på kyrkporten med en penna så lång att den både sticks igenom öronen på lejonet, dvs påven Leo X som lejon, och petar av påvetiaran på samma påve i sin mänskliga gestalt. Ger en bild av hur störd påven och katolska kyrkan blev av munken Luther och hans idéer om den reformerade kristna kyrkan. Bilder nedan fr.v.:

1. Ett porträtt av Martin Luther av Lucas Cranach, 1520. Fotograferad av Paul T. McCain 2006. Bildkälla: Wiki Commons.
2. Idag omges vi av hat, hot och direkta personangrepp på nätet. Men detta är inget nytt fenomen. Bilden visar ett flygblad som hämtat sin form från ett så kallat Scheltbrief, ett brev med en direkt förolämpning i text som ofta åtföljdes av en så kallas Schandbild, en nidbild. Dessa direkta förolämpningar skickades bland överheten under den här tiden. Påvevapnets nycklar är splittrade och i ena nyckeln hänger påven med sin tiara och i den andra hänger Judas. Båda kopplas samman genom penningpungen i mitten, Judas med sina silverpenningar, lönen för sitt förräderi mot Jesus och påven för att han skor sig på människors vilja till förlåtelse av sina synder genom avlaten.

Totalt sökte över 90 personer om deltagande i Dokumentärfotosalongen under våren. 39 av dessa valdes av en jury att få visa sina bilder. Vissa av dem är etablerade fotografer, andra är amatörer. Genom deras olika tolkningar av årets tema, Arbetsliv, har vi skapat en stor utställning där alla tänkbara infallsvinklar förs samman till en helhet. Här får besökaren möta bilder som på olika sätt belyser människors vardag, villkor, glädjeämnen och svårigheter. Vi ser de spår de lämnar efter sig, vi möter miljöer där de arbetar och lever sina liv. - Vi har sedan 1991 visat fotografier från alla världens hörn som belyst alla tänkbara ämnen. Kända och internationellt erkända och prisade fotografer har delat sitt arbete med oss. Genom denna satsning vill vi uppmärksamma och uppmuntra fler fotografer för deras arbete med dokumentärt foto. Vi siktar på att göra Dokumentärfotosalongen till ett årligen återkommande inslag som på många sätt ska kunna berika vår verksamhet här på Arbetets museum. Dokumentärfotosalong 2017 visas under perioden 2 september till 29 oktober på Arbetets museum, våning 7. Temat för salongen 2017 är ”arbetsliv”.

Juryn

Göran Widerberg – bildredaktör, Dagens arbete Helga Härenstam – Fotograf Truls Olin – utställningschef, Arbetets museum Urvalet gjordes anonymt bland de inkomna bidragen.

Utställande fotografer

Mikael Andersson, Lotta Andersson, Hilda Arneback, Tommy Arvidsson, Per Erik Berglund, Ylva Bergman, Annika Björndotter, Troy Enekvist, Henrik Eriksson, Sören Fröberg, Malin Gezelius, Néha Hirve, Annika Holmér, Krister Hägglund, Anders Högmark, Kajsa Juslin, Marie Jönsson, Iréne Karlbom Häll, Ronny Karlsson, Krister Kleréus, Stefan Kristiansson, Martin Kull, Viktor Lindbäck, Mikael Lindström, David Lundmark, Cletus Nelson Nwadike, Björn Nilsson, Staffan Nygren, Katerina Mistal, Anders Roth, David Skotte, Vilhelm Stokstad, Dick Svedenborn, Karin Thoring, Björn Ullhagen, Magnus Wahman, Johanna Wulff, Jan Åhman, Thomas Årebrand.

Dagligen ägnar ungdomarna i BACK UP sina hjärtan åt att finnas till för andra. Barn och ungdomar som på ett eller annat sätt saknar den livsmotivationen från samhället och/eller vännerna. Allt bygger på att skapa relationer, goda relationer. De etablerar en första kontakt i ungdomarnas egna miljöer, på skolgården, fritidsgården, klubben eller parkeringen, genom ett hej, en kram eller ett lyssnande öra. Men för att kunna hjälpa andra, som grupp, måste de börja med att nå ut till varandra. I tre år har fotograf Sara Johari fotograferat den emotionella bergochdalbana som deras arbete innebär. Ett sökande efter att få vara sig själva.

Om fotografen

Sara Johari examinerades från Nordens Fotoskola, Biskops Arnö, 2013 och har sedan dess arbetat som fotograf på Sydsvenskan, Norrköpings Tidningar och Trelleborgs Allehanda. Med Malmö som bas kombinerar hon nu frilansjobb med egna projekt såväl i Sverige som på andra breddgrader. Under sin praktik på Norrköpings Tidningar, 2012, kom hon i kontakt med BACK UP för första gången och har hållit dem varmt om hjärtat sen dess.

Visningar på olika språk under våren

Visningen pågår i 45 minuter. Samling i receptionen. Tisdag 11 april, kl 18.00: Spanska Tisdag 18 april, kl 18.00: Persiska Tisdag 25 april, kl 18.00: Serbiska Tisdag 2 maj, kl 18.00: Grekiska Tisdag 9 maj, kl 18.00: Arabiska Tisdag 16 maj, kl 18.00: Somaliska Tisdag 23 maj, kl 18.00: Franska Tisdag 30 maj, kl 18.00: Engelska

65 miljoner människor befinner sig på flykt i världen idag. Bara i Syrien har över 11 miljoner människor tvingats fly sina hem, de flesta inom landet, ett par miljoner till grannländerna. Några hundratusen har lyckats ta sig längre bort till länder som Sverige. Det är människor som har förlorat allt de äger, ofta även familjemedlemmar och vänner. Människor som har slitits upp från allt de känner till, från allt som är bekant. Som har tvingats börja om på nytt. En del i väntan på att kunna återvända, andra för gott. Flykt och migration har många orsaker, men ett är säkert: De flesta hade stannat hemma om de hade kunnat. Vem vill ge sig av med bara kläderna man har på kroppen? Lämna alla ägodelar bakom sig. Alla familjefoton. Vem vill lämna släkt och vänner? För de flesta handlar det om att överleva. Att fly undan granaterna som regnar över staden. Slippa förföljelsen för att man inte tror på samma gud som sina grannar, för att man har en annan politisk åsikt än regeringen eller för att man är homosexuell. Vem vill bo kvar i sumpmarken längs floden när översvämningarna blir värre år efter år? För oss som lever i trygghet i Europa kan det vara svårt att förstå desperationen som gör att flyktingar är beredda att riskera livet på flykt undan krig, förföljelse och katastrofer. Men om det är något som är mänskligt så är det viljan att överleva och skapa sig ett bättre liv; en vilja så stark att människor väljer att tränga ihop sig i gamla fiskebåtar och gummibåtar för att korsa Medelhavet till Europa med en gps som enda kapten. Den främlingsfientlighet som vuxit fram runtom oss får europeiska regeringar att skärpa sin flyktingpolitik. Få länder tar till exempel emot syriska flyktingar. Rädslan för de inrikespolitiska konsekvenserna får styra över moraliska skyldigheter. Men varje gång vi täpper till en väg in i Europa hittar flyktingsmugglarna en ny, ofta betydligt farligare, väg in. Och så länge krig och katastrofer fortsätter att skapa desperation kommer människor att riskera livet på vägen in i Europa.

Om utställningen

Utställningen "Flykt" består av ett tiotal reportage om flyktingar runt om i världen, gjorda mellan 2003 och 2014 av fotograf Anders Hansson. Anders Hansson är frilansande bildjournalist med Malmö som bas men med omvärlden som inriktning. I mars 2016 utsågs han till årets Fotograf i Sverige, bl a för bevakningen av flyktingströmmarna till Europa och i Sverige. Sedan 2003 har Anders dokumenterat flykt och migration runt om i världen, ett arbete som 2014 resulterade i boken Flykt utgiven i samarbete med Svenska Röda Korset. Till vardags arbetar han med nyhetsbevakning och reportage i utlandet huvudsakligen för Dagens Nyheter.

Bilderna

Stora bilden ovan är fotograferad i Libyen. Nedre bilderna är fotograferade i (fr v) Pakistan, Europa, Afghanistan.

Better Shelter är en del av vår stora utställning Framtidsland. Flyktingbostaden Better Shelter har skapats av svenska designers med syftet att utveckla ett tryggare och mer hållbart boende för människor i flyktingläger. Genom att visa ett Better Shelter på Arbetets museum vill vi uppmärksamma människor på flykt och hur vi genom ganska enkla medel kan göra mycket för att de ska få en drägligare tillvaro. Huset levereras på IKEA-vis i två platta paket som väger 80 kg vardera och kan monteras på cirka 4-6 timmar. UNHCR har i dagsläget beställt 30 000 hus, varav 15 000 redan finns på plats i bland annat Irak och Grekland. Ett hus är 17,5 m2 och är optimerat för en familj på fem personer. Husen är försedda med en solpanel som ger såväl lyse som möjlighet att ladda en mobiltelefon. Better Shelter är ett svenskt socialt företag, ägt av en svensk stiftelse och stöds av bland andra UNHCR och IKEA Foundation. Medarrangörer: Globala Norrköping, ett samarbete med Norrköpings kommun och biståndsmyndigheten Sida.

Zapiro är 2016 års EWK-prisvinnare och samtidigt som Sverige får besök av den världskända satirtecknaren visas också en separatutställning med ett axplock av 45 bilder från hans skildring av sitt Sydafrika från 1980-talet och händelserna som ledde fram till Nelson Mandelas seger, via tiden som president till sorgen många kände när den leende solen Mandela gick ner för sista gången. Zapiro ger oss även en bild av den katastrofala AIDS-policy som president Thabo Mbeki drev under sin tid som president. Här skildras även den vapenaffär där det svenska stridsflygplanet JAS 39 Gripen var i fokus, om korruptionsanklagelser och om att vara vit och privilegierad. Här kommer även storyn om varför nuvarande president Jacob Zuma skildras med ett duschmunstycke på huvudet – detta efter att Zuma anklagades för våldtäkt på en hiv-smittad flicka, vilket han hävdade inte var någon fara med, då han tog en dusch efteråt. Något som blir påfallande märkvärdigt eftersom Zuma då var ordförande i det nationella AIDS-rådet. Som pendang till detta plockas ett par stycken EWK-bilder upp ur arkivet för att ge en bild från Sydafrika under 1960- och 1970-talen, bilder Zapiro själv väljer ut. Som ett led i Arbetets museums uppmärksammande av "Fritt ord 250" - Sveriges tryckfrihets- och offentlighetsprincips 250-årsjubileum, blir samarbetet med Zapiro en konkret berättelse om satiren som säkerhetsventil i ett demokratiskt samhälle. Hans kamp för att upprätthålla den demokratiska grunden i Sydafrika har gjort att han vid ett flertal tillfällen stämts och dömts för förtal i hemlandet Sydafrika. Trots det fortsätter Zapiro oförtrutet sin kamp för satiren som kritiskt granskande röst i massmedia, något som EWK-prisjuryn poängterar i sin motivering. Om Zapiro, Jonathan Shapiro: Zapiro, född 1958, genomgick arkitektutbildning vid University of Cape Town, Sydafrika, värnplikten, aktivism, internering och ett Fulbright Scholarship som tog honom till New York innan han etablerade sig som Sydafrikas mest kända och prisbelönta satirtecknare. Förutom att tidigare ha tecknat för ett flertal oberoende tidningar, däribland Sowetan så är han stadig vid Mail & Guardian sedan 1994, Sunday Times sedan 1998 och The Times sedan 2009. Hans renommé är stort. Förutom en rad nationella oh internationella utmärkelser har han två hedersdoktorat, har omskrivits som en av Afrikas mest inflytelserika personer av magasinet Jeune Afrique 2011 och av Londonbaserade New African magazine 2014. 2013 uppmärksammades han som en av 100 "World Class South Africans" av City Press. Film där Zapiro inviger utställningen: https://www.youtube.com/watch?v=mS6RMM10ISc (Youtube)

En djupdykning i EWK-arkivet – gamla och okända original kommer upp till ytan För tredje gången låter EWK-museet en utomstående botanisera i sitt bildarkiv under titeln Om jag finge välja … Genom EWK-sällskapets nya ordförande bjuds vi på tolv klassiska men okända EWK-bilder. Motiv som hämtats ur utrikespolitisk debatt under EWKs tidiga år till samtidskommentarer kring intolerans och fascism. EWK-sällskapet bildades 1993 för att arbeta för att skapa ett EWK-museum. Grundtanken var att museet skulle ligga i Söderköping, något som aldrig blev av. Istället öppnades EWK-museet Centrum för politisk illustrationskonst 1 april 2009 på Arbetets museum i Norrköping. Idag har EWK-sällskapet en ny ordförande i Lars-Olof Johansson. I utställningen får vi ta del av hans reflektioner kring EWK, kring satiren och till hans tankar om vidare samarbeten mellan Sällskapet och EWK-museet. Han säger: "- Jag såg en teckning av honom redan som tioåring, i början av 1960-talet. Bilden föreställde Gunnar Sträng som satt på en skattkista med skördeskadeskyddspengarna. Teckningen berörde och skapade diskussioner, även i vårt hem. Att till och med en tioåring upplevde bilden så starkt visar vilken betydelse EWK hade för samhällsdebatten. Många teckningar i EWK-museets bildarkiv är odaterade och saknar uppgift om sammanhang och ibland även namn på personer. Det skulle vara intressant att få lite mer information kring de teckningar som finns, inte minst från RLF-tidningen och i andra sammanhang." Idag arbetar EWK-sällskapet tillsammans med EWK-museet för att sprida kunskap om EWK och om betydelsen av politisk illustrationskonst som samtidskommentar i pressen. Störst i det sammanhanget är den årliga utdelningen av EWK-priset. Ett pris som i år tilldelas den sydafrikanska satirtecknaren Zapiro. Utställningen visas 12 september 2016 till 8 januari 2017. Under hösten kommer ett program arrangeras tillsammans med EWK-sällskapet där Lars-Olof Johansson och museet bjuder in besökare för att börja undersöka vilka som kan tänkas figurera på de ännu ej identifierade teckningarna i EWK-arkivet.

Den prisbelönte fotografen Peter Holgersson lärde känna Nadja som friidrottare och sjukampare, främst under mästerskap och landslagsläger. När hon insjuknade i cancer hösten 2013 föll det sig naturligt att han hörde av sig till henne. Hon undrade samtidigt om han kunde ta några porträtt på henne under denna svåra tid. Bilder togs en grå höstdag hemma på Lidingö och det blev startskottet på en fotografisk resa – en dokumentation av Nadjas kamp mot cancer. Bildspråket i detta långa reportage blev unikt. Valet av sneda skärpeplan i många bilder förstärkte berättandet – en fototeknik som vanligtvis inte används till denna typ av berättande. Det internationella gensvaret blev stort med guld i World Press Photo och silver I Picture Of the Year international. Om jag fick välja skildrar i 30 bilder Nadjas resa genom sjukdomen och tillfrisknandet – en både smärtsam och hoppfull tid i såväl livets som dödens absoluta närhet. Utställningen visas under perioden 24/9 – 4/12 2016.

För att vi ska kunna förändra samhället och sättet vi tänker på till det bättre måste vi börja i rätt ände. I större frågor och viktigare sammanhang är det lätt att vissa grupper av människor glöms bort och sätts åt sidan, speciellt den yngre generationen. Allt för ofta glömmer vi att involvera människor i det vi kallar gemenskap. Utställningen väljer att lägga fokus på de som i flera situationer varken syns eller hörs - de bortglömda - i detta fall vår yngre generation, den som i framtiden ska leda vårt land Sverige. Generation Z, som den har kommit att kallas. Den första generationen digitala infödingar, uppväxta med höghastighetsuppkoppling och som upplevt finanskris, kriget mot terrorismen och som nu växer upp under en tid av politisk oro i världen. Utställningen berör och diskuterar på ett personligt sätt ämnen så som politik, miljö och samhället i allmänhet ur "post-millennium generationens" perspektiv.

Samarbete med Gamleby folkhögskola

För tredje året i rad samarbetar Arbetets Museum med yrkeshögskoleutbildningen Fotograf för Reklam och Magasin vid Gamlebys folkhögskola. Denna gång fick studenterna uppdraget att i bild lyfta fram och tolka museets verksamhet med fokus på målgruppen ”unga”. Med museets arbete som utgångspunkt skapades verk som speglar uppdraget kring demokrati, yttrandefrihet, allas lika värde och museet som en plats för nyfikenhet, samtal och debatt. Utställningen innehåller porträtt, stilleben, iscensatt fotografi och även montage som visas i 16 fotoverk, 2 installationer och 3 videoverk. Utställningen "Generation Z" är producerad av Yrkeshögskolan Fotograf för reklam och magasin, Fotoskolan i Gamleby med stöd av Landstinget i Kalmar län och visas på Arbetets museum under perioden 18 juni till 11 september.

En utställning om gymnasievalet som ibland kan kännas som rena cirkusen.

Jobbcirkus ska hjälpa sjunde-, åttonde- och niondeklassare att reflektera kring gymnasievalet och olika yrkesbanor. Utställningen är också ett värdefullt stöd för lärare, studie- och yrkesvägledare och andra som på olika sätt arbetar med att stötta elever inför valet till gymnasiet. Jobbcirkus ska inspirera, vidga vyer och ge exempel på olika möjligheter. Fyra temaområden lyfter olika perspektiv för att valet ska bli enklare och roligare. På ett lekfullt sätt ger utställningen en klarare bild av hur framtiden kan se ut och hur yrkesdrömmar kan bli verklighet. Jobbcirkus lyfter fram mismatchen Det finns en mismatch på arbetsmarknaden - utbildningarna som ungdomar väljer matchar inte alltid behovet av arbetskraft. Ungdomsarbetslösheten är stor, samtidigt som det saknas arbetskraft inom vissa branscher – exempelvis i teknik- och industriföretagen. Så vilka utbildningar kan man välja för att bli attraktiv för arbetsmarknaden? Var finns jobben om ett, fem eller 15 år? Vad vet vi om framtiden? Jobbcirkus förklarar hur det ligger till. Jobbcirkus kommer att finnas på Arbetets museum under perioden oktober 2016 till maj 2017 och blir sedan en mobil utställning som kan turnera i landet. Detta är en uppdaterad version av Jobbcirkus som visades under 2013-2014 och då gick till final i den nationella tävlingen Årets utställning.

Mer information om utställningen

Samverkansparter Arbetets museum i Norrköping är producent i samverkan med en regional och en nationell projektgrupp: Regional projektgrupp: Region Östergötland, Teknikföretagen, Unionen, IF Metall, Industrikompetens, Länsstyrelsen, Svenskt Näringsliv, LO och Arbetets museum. Nationell projektgrupp: Teknikföretagen, IF Metall, Skolverket och Arbetets museum. Målgrupp Utställningen vänder sig i första hand till sjunde-, åttonde- och niondeklassare som står inför gymnasievalet, men även yngre och äldre elever har stor nytta av ett besök. Genom workshops ledda av museets pedagoger får de fundera över framtiden i en lekfull miljö. När eleverna lämnar utställningen är vårt mål att de ska ha med sig ny inspiration, idéer och konkreta verktyg för att kunna göra medvetna val. Film från invigningen Landshövdingen Elisabeth Nilsson och eleven Abdifatah Mohamed inviger utställningen: https://www.youtube.com/watch?v=hfgwkcQowO0 (Youtube) Många bokade grupper för Jobbcirkus just nu Bokade grupper har företräde till våra utställningar. Just nu är många grupper inbokade på utställningen Jobbcirkus. Eftersom de flesta bokningarna äger rum på vardagar fram till klockan 14.00 rekommenderar vi icke-bokade grupper att besöka utställningen från kl. 14.30 alternativt på helger och lov.

Jobbcirkus på flera språk

Genom appen Izi travel kan utställningen upplevas på fler språk. Läs mer här: https://www.arbetetsmuseum.se/upplev-jobbcirkus-pa-fler-sprak/  

Genom de sex politiska satirtecknarna Francis Bonda, James Gayo, Abdul Kingo, Masoud Kipanya, Irene Manyama och Nathan Mpangala introduceras en del av den afrikanska kontinenten vi sällan möter i vår mediabevakning. Istället för att betrakta på avstånd får vi här en direkt inblick i det tanzaniska samhället genom humoristiska gestaltningar av manschauvinism och stora organisationers enträgna kamp att pressa ner sina ”goda” projekt i halsen på byborna. Men såsom satir är världen över finns det allvarliga anslaget även här. Fattigdomen skriker tyst i mörkret och rädslan övermannar den höggravida kvinnan som befinna sig miltals bort från läkare. Känslor ingen av oss har svårt att förstå och relatera till. Politisk satir har inte funnits särskilt länge i Tanzania. De tidigaste tecknarna figurerade i pressen på 1960-talet. Men ju närmare vår tid vi kommer desto mer slagkraftig blir satiren. Men i Tanzania, såsom många andra platser i världen, är det inte självklart att alla tecknare får sina bilder publicerade. Samtidigt som den tecknade satiren växer fram börjar Edward Tingatinga måla sina färgstarka skildringar med cykellack på masonit. Inspiration till sina motiv hämtade han från de traditionella sätten att dekorerera sina hyddor som påträffas särskilt i södra delen av Tanzania där Edward Tingatinga föddes. Inom tingatinga finns en stark bildtradition. De motiv av människor och djur som Edward målade har fortsatt att återskapas och även utvecklas inom ramen för Tingatinga Arts Co-operative Society i Dar es Salaam. De tingatingakonstnärer vi möter i utställningen är förutom Edward Tingatinga även Rubuni, Issa, Ally, Amonde samt Daudi (1969-2015), Edwards son, och Agnes, Edwards systerdotter. I utställningen visas ett 30-tal satirteckningar men även åtta tingatingamålningar inlånade av Marianne Nilsson Wallin. Utställningen EWK möter Tanzania visas på Arbetets museum under perioden 26 april 2016-3 oktober 2016.

2016 blir Sveriges Tryckfrihetsförordning 250 år. Under den gemensamma rubriken Frittord250 arbetar olika aktörer i hela landet för att manifestera kring och hylla detta jubileum. Arbetets museum är en av dessa aktörer. Men vad innehåller egentligen vår tryckfrihetsförordning? Och vad innebär det fria ordet för invånarna i vårt land? En snabb sökning på begreppet yttrandefrihet ger ord som censur, rätten att fritt uttrycka en åsikt, artikel 19, åsiktskorridorer och manifestationer. Men är det vad alla tänker? Är det någon skillnad om du är en 63-åring som arbetar med kulturfrågor eller om du är 16 år och går samhällsvetenskapligt program i Lidköping. Och hur tänker du om du är 46 år och bor i Hammarkullen? Folkets Hus och Parker och Arbetets museum vill tillsammans med illustratören och satirtecknaren Helena Lindholm ställa frågor om yttrandefrihet. Tillsammans med grupper på ett flertal orter i Sverige vill vi genomföra workshops och skapa den växande utställningen; #jagfårvälsäjavadjagvill. Utställningsprojektet består dels av en utställning med teckningar av flera illustratörer och satirtecknare kring temat yttrandefrihet och dels för den som önskar en workshop ledd av Carina Milde från Arbetets museum, där Helena är med på plats och tecknar under arbetet. Helenas bilder blir en växande del av vandringsutställningen som ger svar på hur ord som respekt, hopp, gemenskap, mobbing, läsa tidningen varje dag och bilden av en morot hänger ihop. Och hur detta kopplar till behovet av det fria ordet och rätten att uttrycka sin åsikt. I utställningen medverkar även illustratörerna Magnus Bard, Riber Hansson, Saad Hajo, Sahar Burhan och Sara Granér samt EWK (Ewert Karlsson) vars bilder du även ser längre ner på denna sida. Utställningen visas på EWK-museet, Arbetets museum, under tiden 9 april-24 april. Därefter går utställningen vidare som vandringsutställning. I samband med ditt besök i utställningen #jagfårvälsäjavadjagvill rekommenderar vi även att du tar del av utställningen Fritt ord 250 - Det fria ordet genom EWKs ögon i EWK-galleriet, där vi får följa hur media, pressen och det fria ordet har kommenterats av EWK under flera decennier. Bilder som även kommer att visas i den kommande vandringsutställningen #jagfårvälsäjavadjagvill.

Vilka möjligheter har den lilla människan att göra sin röst hörd mot makthavare och myndigheter? Sedan EWK-museets öppnade 2009 har denna fråga varit med i alla samarbeten och utställningsprojekt. 2016 fyller vår tryckfrihetsförordning och offentlighetsprincip 250 år och då tar vi tillfället i akt att fokusera på just den frågan över hela jubileumsåret 2016 och vidare in i 2017. Först ut är utställningen Fritt ord 250 – det fria ordet genom EWKs ögon. Genom 12 utvalda originalteckningar ser vi hur EWK över flera decennier var med och kommenterade olika aspekter av det fria ordet ute i det svenska medielandskapet. Redan 1972 publicerades i Aftonbladet en bild där den lilla människans vanmakt vrålas ut i samband med en debatt om journalistikens roll som granskare av makten. Tidningar, radio och TV var viktiga för att avslöja problem i samhället, samtidigt som de själva allt mer hade blivit en maktfaktor med stort genomslag och förmåga att påverka. Och fem år tidigare hade ämnet om annonsintäkter och eventuellt presstöd för att garantera att även de mindre tidningarna skulle klara konkurrensen. EWK kommenterade i bild det faktum att då företag helst annonserar i den största tidningen följde en risk att mindre tidningar i samma stad fick allt mindre resurser, svårare att konkurrera och på sikt överleva. År 2016 fyller offentlighetsprincipen och den första svenska tryckfrihetsförordningen 250 år. /…/ Frittord250.se samlar information om aktiviteter som relaterar till tryckfrihetsåret. Här finns också resurser i form av bakgrundsmaterial, källtexter och kontaktuppgifter till personer med engagemang i tryckfrihetsfrågor med mera. Frittord250.se är en fristående webbplats som administreras från Kungl. biblioteket. Bakom webbplatsen står alla de föreningar och organisationer som använder den för att uppmärksamma aktiviteter som pågår under jubileumsåret för den svenska tryckfrihetsordningen och offentlighetsprincipen.* Arbetets museum är en av de organisationerna. *Citat: https://frittord250.se/om-oss/ 2016-03-01 Fritt ord 250 uppmärksammas i EWK-galleriet under tiden 14 mars 2016-21 september 2016.

Hur känns det att bli utfryst? Vilka mekanismer ligger bakom? Och vad kan vi göra när vi har dömt orättvist? Med utgångspunkt i ungas berättelser utforskar Alla ska passa in relationen mellan gruppen och individen. I nio moduler får besökaren titta närmare på stereotyper om kropp, kön, klass, ålder, funktionshinder, åsikt, bakgrund, sexualitet och tro. Utställningen handlar om paradoxen med vårt dömande. Å ena sidan måste vi döma varandra, eftersom ingen grupp kan fungera utan lagar, spelregler eller normer. Å andra sidan blir grupper snart outhärdliga ifall vi dömer för snabbt, för hårt eller utifrån föråldrade värderingar. Med utgångspunkt i 40 olika berättelser skrivna av ungdomar runt om i Sverige, får besökaren sätta sitt dömande under en granskande lupp. Och fråga sig vad det kan ha för konsekvenser för andra människor.

Genom medierapporteringen får vi ta del av hur svår situationen är för barn är i krigshärjade områden världen över. Vi ser barn på flykt, livrädda, skadade och med döda kamrater bredvid sig. I EWK-museets nya tematiska utställning Barn & Krig visas ett urval av de teckningar som ingår i utställningen. Producenterna är de politiska illustratörerna Arifur Rahman och Fadi Abou Hassan som än en gång arbetat tillsammans med Avistegnernes Hus i Norge. Båda är de politiska flyktingar från Syrien och Bangladesh som lever i skydd av ICORN och Norska PEN. I 26 teckningar från 22 länder skildras barns utsatthet och skräck men även deras enorma livskraft. I bilderna möter vi förtvivlan och sorg men även insikten att barn, trots att de genomlider ett helvete på jorden, kan hitta till både lek och skratt. I samarbete med S:t Johannes församling har Carina Milde och EWK-museet fått förtroendet att visa teckningar av 6 barn i åldrarna 7 till 11 år som flytt för sina liv, med bussar, till fots och över Medelhavet i överfulla gummibåtar. Teckningarna har kommit fram i samtal med diakon Elisabet Larnemark genom metoden BIV–BIS, Barn i väntan och Barn i start, en metod där tidigare händelser bearbetas, både barn emellan och i samtal med familjen, som får till följd att barnet lättare kan ta till sig skolundervisningen i det nya landet. I teckningarna låter de oss uppleva det de upplevt. Vi får känna saknaden av kvarlämnade gosedjur och dockor, se hur glada och färgstarka solen och några moln kan vara mitt ute på Medelhavet men även möta iskalla redogörelser för att krig är på riktigt. Utställningen visas på Arbetets museum i Norrköping under tiden 28 november 2015-3 april 2016. Uppdatering 27 november 2015 - information inför invigningen (28/11) Vi har nåtts av informationen att två av de sex barn vars teckningar vi visar i utställningen Barn & Krig har utvisats. Syskonen Nour, 9 år och Abdallah, 10 år har lämnat Sverige tillsammans med sin mamma. Vi vet inte till vilket land de utvisats men däremot vet vi att barnens pappa inte är med dem. Vi är alla väldigt ledsna över detta och vi kommer sakna Nour och Abdallah och deras föräldrar på lördag när vi öppnar deras utställning. Men diakon Elisabet Larnemark, barnen Sara, Sajid, Hamsa, Salwan och deras föräldrar och vi på Arbetets museum är alla överens om att det är viktigare än någonsin att vi alla får ta del av Nours och Abdallahs berättelser via deras fantastiska teckningar. Så vi hoppas att ni alla tar er tid att komma och uppleva detta med oss på lördag. Varma hälsningar, Carina Milde, intendent EWK-museet

Konstnärerna i utställningen Prekär: om det nya arbetslivets estetik och etik har fått se och göra erfarenheter av ett arbetsliv och ett samhälle i förändring. Deras konst skildrar en verklighet med sociala klyftor, utsatthet och svårigheter att bygga upp ett liv med grundläggande trygghet. En del av konstverken blickar också bakåt, för att spåra hur attityder, åsikter och tankar kring arbete har förändrats under slutet av 1900-talet och början av 2000-talet. Sedan 1970-talet har (generellt sett och på en internationell skala) ett stort antal strukturella förändringar påverkat arbetslivet i hela världen: Industrin har gått från massproduktion till en mer kundanpassad tillverkning; nya typer av kommunikationsteknik har utvecklats; kapitalmarknaden har privatiserats och ekonomin har globaliserats. Samtidigt har arbetssituationen förändrats för miljontals människor. Nya marknader har uppstått och vi lever i en tid som omväxlande kallats service-, tjänste- och informationssamhälle. Förändrats har också anställningsvillkoren. Flexibla anställningar som visstids- och projektanställningar, och arbete via bemanningsföretag, har ökat i omfattning de senaste 30 åren. Samtidigt har själva arbetet bytt karaktär. Industriarbetet, såväl som kontors- och administrativt arbete, har blivit allt mer beroende av digital- och annan kommunikationsteknik. Dessutom har fabriken och kontoret under andra hälften av 1900-talet fått sällskap av hemmet, caféet och andra platser i samhället där lönearbete pågår. Gränserna mellan privat och offentligt, fritid och arbete luckras upp i rum som befolkas av såväl rut-avdragets fönsterputsare, som den distansjobbande kulturarbetaren. Prekär: om det nya arbetslivets estetik och etik sammanför tio konstnärer som i olika tekniker och i olika medium diskuterar, tematiserar och problematiserar vad det innebär att ha ett arbete idag. Många av konstverken kretsar kring arbetets symboler, estetik och attribut. Kläder, objekt och detaljer som förändrats i takt med arbetslivets skiftningar. Andra skildrar de gränser och kontrollmekanismer, men också risker, som uppstått i takt med ett allt flexiblare arbetsliv. Föränderliga klassgränser, mellan de som har och inte har; de som arbetar med sina kroppar och de som arbetar med sina tankar, får också sin gestaltning i ett par verk i utställningen. Följande konstnärer medverkar i utställningen:

• Daria Bogdanska
• Kalle Brolin
• Ioana Cojocariu
• Celie Eklund
• Annika Eriksson
• Angelica Falkeling
• Anna Ihle
• Anders Rundberg, Homa Badpa & Amanda Peterson
• Marika Troili
• Emma Tryti

Curators är Hans Carlsson och Celie Eklund. Utställningen är producerad av Sveriges Konstföreningar.       Bilderna: Stora bilden överst: Anna Ihle - Idle Hands 2014. Fotograf Lina Kruopyte.Mindre Mindre bild nedan till vänster: Marika Troili - Keep improving II 2015 Mindre bild nedan till vänster: Anders Rundberg - Still from Pigan Lets get free 2015

Vad har hänt med Dunderklockan? Varför finns det så få? Och varför växer inte Lille Skutts morötter som de ska? I utställningen "Bamse och Dundermysteriet" får våra besökare följa Bamse och hans vänner på ett äventyr för att rädda miljön.

Farmor är orolig för blomman Dunderklockan. Det är av Dunderklockans dunderpulver som Farmor gör Dunderhonungen som gör så att Bamse blir stark. Men nu finns inte lika många Dunderklockor som förut och Farmor är orolig. Hur det ska gå med Dunderhonungen? Den kommer ju ta slut om det inte finns några Dunderklockor. Och stackars Lille Skutt! Hans morötter kommer inte upp i trädgårdslandet längre... Hur ska han få mat om det inte finns några morötter? Bamse, Nalle-Maja och deras vänner kan inte förstå vad som hänt - vilket mysterium!

Ganska snart förstår de att något är fel med miljön och misstänker att det är Krösus Sorks fabrik som orsakar problemen. Fabriken finns på Klippön, och Bamse, Nalle-Maja och deras vänner tar oss med på en resa för att lösa mysteriet.

---

Utställningen "Bamse och Dundermysteriet" är producerad för barn från förskolan upp till årskurs 3, i samarbete med Hyresbostäder, Swedbank och Kolmårdens djurpark.

---

Vill du veta mer om den turnerande utställningen om Bamse och Dundermysteriet? Kontakta oss via info@arbetetsmuseum.se.

Utställningen Världens mitt finns inte på kartan bygger på barnkonventionen och barns rätt till yttrandefrihet. Hundra barn har arbetat med kameror och tagit många tusen bilder av sin vardag och relationer. Ibland har de också använt färger och pennor. De medverkande barnen bor på institutioner för barn i Litauen, Ryssland och Sverige. Några av de bilderna visas här i utställningen. Utställningen Världens mitt finns inte på kartan är producerad av Göran Odbratt och Arbetets Museum i Norrköping i samarbete med Sida.

Medverkande institutioner

Barnhemmet i Pabradé, Švenčionys, Litauen. Barn och ungdomar som placeras på barnhemmet bor oftast kvar på barnhemmet tills de blir vuxna. Otradnoje rehabiliteringscenter för barn i stadsdelen Otradnoje, Moskva, Ryssland. Barn och ungdomar placeras här tillfälligt. Centret arbetar under placeringstiden med familjer, förmyndare och fosterföräldrar. Målet är att barnen ska leva i familjer. Råby ungdomshem, Lund, Sverige. Ungdomar placeras på ungdomshemmet under en bestämd tidsperiod enligt lag om vård av unga eller en lag om sluten vård. Steninge transitboende för ensamkommande flyktingbarn, Sigtuna, Sverige. De asylsökande barnen placeras på transitboendet direkt efter ankomsten till Sverige. Så fort som möjligt ska barnet anvisas vidare till en kommun som har fortsatt ansvar för barnet under tiden för asylprövningen. Utställningen visas på Norrköpings Stadsbibliotek under tiden 10/6 – 16/8.

I utställningen ”Vi har en viktig grej på gång – konsten att förändra med bild” visar några av Sveriges främsta serietecknare sina verk. Utställningen är en turnerande utställning som producerats av Grafikens hus. Under tiden 12 september till 10 november 2015 visas den på Arbetets museum. Vintern 2013/2014 visades utställningen Vi har en viktig grej på gång – konsten att förändra med bild på Grafikens Hus i Mariefred. Till utställningen bjöds sju av Sveriges främsta serietecknare in att testa övergången från serieruta till grafiskt blad. Medverkande seriekonstnärer är Liv Strömquist, Joanna Hellgren, Hanna Gustavsson, Joanna Rubin Dranger, Mats Jonsson, Julia Thorell och Sara Granér. Utställningen presenterar två huvudspår inom den svenska seriekonsten: de politiska serierna och utvecklingsromanen. Bilderna har serietecknarna jobbat fram och tryckt i samarbete med Grafikens Hus. Joanna Hellgren, som skapat böckerna om Frances, använde till exempel torrnål för att rista fram en bildserie om en flicka som har växt ur både sig själv och världen. Sara Granér, Hanna Gustavsson och de övriga har valt att arbeta med screentryck och testat vad som händer när deras figurer får växa sig stora och ta plats. ”Vi har en viktig grej på gång…” visas på Arbetets museum under tiden 12 september till 10 november 2015. Utställningsturnén har producerats med stöd av PostkodLotteriets Kulturstiftelse.

För andra året i rad visar Arbetets museum bilder i samarbete med Fotoskolan i Gamleby. Tjugofem studenter har under våren 2015 valt att tolka temat arbete i fotografisk bild. Resultatet är en utställning med gestaltningar som bland annat tolkar kroppsarbete, hur det en gång var och hur samtidens hälsoproblem har förändrat synen på ordet. Porträtt, stilleben, iscensatt fotografi och montage är exempel på utförande. Här finns till och med något verk i den dokumentära traditionen. Hur eleverna har valt att tolka arbete skiftar brett. I utställningen får bland annat begreppet kroppsarbete en ny innebörd och vi kan se gestaltningar av den hårda vägen till framgång i kreativa yrken. Ett verk visar den historiska textilstadens queerperspektiv, ett annat visar vad man får offra för att ligga på topp. Några har ägnat sig åt att skildra konsekvenserna av ett alltför stort fokus på arbete; utbrändhet, en känsla av otillräcklighet och kraschade relationer. Priset att alltid vara uppkopplad är högt. Stress, press, blod, svett och tårar. Är det möjligt att upprätthålla relationer i ett månggifte där jobbet är den största energitjuven? Leka löneslav, ungdomsarbetslöshet och arbetande ungar. Vem får lida för att vi ska kunna konsumera? Det som förenar alla dessa uttryck är en kärlek till den fotografiska bilden och de inneboende möjligheter den ger att kommunicera personliga reflektioner, sinnesstämningar och upplevelser. Fotoutställningen 9till5 visas på Arbetets museum under tiden 30 maj till 20 september. Utställningen är producerad av Yrkeshögskolan Fotograf för reklam och magasin, Fotoskolan i Gamleby med stöd av Landstinget i Kalmar län.

FN:s dag mot rasism och främlingsfientlighet infaller 21 mars varje år till minne av Sharpevillemassakern i Sydafrika 1960. 2015 års tema är en uppmaning att ta lärdom från historiska tragedier i kampen mot rasdiskriminering idag. Som ett led i detta visas tolv av EWKs teckningar i EWK-museets galleri - bilder som på olika vis berättar om Apartheidsystemets uppkomst och fall.  För 55 år sedan, den 21 mars 1960 genomfördes en fredlig demonstration i området Sharpeville i Sydafrika. På uppmaning av Pan Africanist Congress (PAC) höjde tusentals svarta sydafrikaner sina röster mot de passlagar som tvingade svarta att bära id-handlingar när de rörde sig i vita områden. Polis öppnade eld mot folksamlingen – 69 personer dog och 180 personer skadades. Dådet skakade hela världen och Sharpevillemassakern blev en symbol för motståndet mot apartheid. I EWK museets galleri visar vi tolv bilder som på olika sätt belyser Apartheidsystemet, de människor som höjde sina röster mot apartheid och de som gjorde allt för att försvara orättvisorna. Här kan du läsa mer om utställningen. Utställningen visas under perioden 19/3-13/9 2015.

Utställningen Här & Då visar ett brett urval av collage, montage och kommenterade fotografier av Jan Stenmark bland annat ur böckerna Du & Jag, Nyckel för nybörjare, Känslan man har, Pennan i näsan och Storpack. Nästan alltid får bilderna oss att skratta men i mötet med ett större antal slås du även av ett stort allvar. Utanförskap och brist på empati samsas med längtan, hopp och vilja – där frånvaron av något ibland är lika närvarande som det bilderna skildrar. I utställningen Här & Då möter vi den bildproduktion som inleddes när Jan Stenmark fick en bunt med tidningen ”Allt i hemmet” från 50-talet av sin bror. Bilderna i tidningarna gav Jan kreativitet på ett helt nytt sätt – ett unikt uttryck. Med papper, lim och sax som verktyg hämtar han bilder ur reklambroschyrer, böcker och tidningar och skapar collage, montage och kommenterade fotografier. Eftersom han aldrig ändrar storlek på bilderna kan det ta tid att hitta det som passar ihop. Och det är ytan i bilderna som Jan vill peta hål på. Punktera det falska. Under tiden han jobbar uppstår nya idéer. Letandet efter bilder kan leda in honom på nya spår. Men när en bild och en text fungerar ihop så får han en tvärsäker känsla. Det klickar till. Jan Stenmark är född och uppvuxen i Norrköping. Nu finns basen i Stockholm. Jan är utbildad vid Konstfack och haft en rad separatutställningar genom åren. Utställningen Här&Då visas på Arbetets museum från 9 maj till 6 september 2015.

Förtrycket i Östeuropa och kommunismens fall skildrades av EWK i många teckningar. I en ny utställning i EWK-museets galleri visas några av hans bilder från den historiska perioden. Befolkningen i flera länder blev avskärmade från yttervärlden när en hårt bevakad gränslinje sänkte sig kring Östeuropa efter andra världskriget. Sovjetunionen införde kommunistiska regimer i ockuperade länder och snart var järnridån ett faktum. I EWK-museets galleri visas nu ett urval originalteckningar från den långa perioden 1949–1991. EWK fångade hela förloppet med sin penna – från att förtrycket började fram till att Berlinmuren och resten av järnridån föll, och till slut hela Sovjetunionen. Kalla kriget som hade hållit Europa i ett skräckgrepp var över. Utställningen visas under perioden 19 december 2014 - 19 mars 2015.

Lär dig mer om energi, hur den tillverkas, vad den kostar och hur vi kan spara energi. Utställningen Energigeni är baserad på läroplanens innehåll. I utställningen får vi lära oss mer om energi, vad det är, vilka energikällor som finns och vilka för- och nackdelar de för med sig. Du får också lära dig mer om hur ett kraftverk fungerar, hur elektriciteten kommer hem och vad det kostar att använda olika elprylar. Här får du chansen att bli ett energigeni genom att lära dig mer om energi och vad du kan göra för att spara energi hemma hos dig. Utställningen Energigeni riktar sig till elever i grundskolans årskurser 4-6. För skolklasser erbjuds gratis introduktion med guide i utställningen. Bokning i mån av plats.  Utställningen är producerad i samarbete med E.ON.

Fotograf Carl von Scheele har porträtterat ett antal 100-åringar från skilda samhällsklasser. Människor som har haft olika förutsättningar, livssyn och erfarenheter. De har mött både glädjeämnen och svårigheter, men de har aldrig låtit sig knäckas när en motgång varit tung. Många av dem är fortfarande nyfikna, trots att de levt så länge, och mycket intresserade av hur samhället utvecklas. "I projektet 100! har jag porträtterat ett antal 100-åringar. Det är få förunnat att kunna se tillbaka på ett så långt liv som dessa individer har haft. De har erfarenheter från tider som de flesta av oss andra bara kan läsa om i historieböckerna. Några har invandrat, men flertalet föddes här av mödrar som inte hade rösträtt när Sverige var ett mycket fattigt land i norra Europa. De har alla sett hur landet utvecklats till en av världens ledande välfärdsnationer. De har varit med om en unik resa, som inga svenskar någonsin kommer att få vara med om igen. De mötte världen i en tid när vanligt folk knappast använde elektricitet och fortsatta studier efter folkskolan inte var något självklart. I hundraåringarnas barndom var radion en kristallmottagare. Idag står platta TV-skärmar i deras vardagsrum och någon av dem bloggar på Internet." Carl von Scheele

Avbruten skolgång, mobbning, arbetslöshet, utbrändhet, socialt utanförskap och ekonomiska svårigheter är vanligt bland personer som hamnar i kriminalitet. Ofta börjar den kriminella banan i mycket ung ålder. Många in­tagna har eller får en ADHD-diagnos under fängelsevistelsen. Arbetets museum, Kriminalvården och Riksförbundet Attention bestämde sig för att gå bakom statistik och medias nyhetsrapporteringar och låta unga intagna berätta sin egen berättelse – om deras liv och vägen till frihetsberövad. Samarbetet har resulterat i utställningen Face the facts. UNGA INTERNER HAR BIDRAGIT TILL INNEHÅLL OCH FORM I Luleå finns Sveriges enda anstalt för unga mellan 18-21år. Sammanlagt har 15 ungdomar ingått i ett produktionsteam som har jobbat fram utställningens innehåll och form. Deras berättelser skildras i en 3D-utställning som i åtta områden belyser ungas väg till kriminalitet, mötet med kriminalvården, att vara frihetsberövad, synen på sig själva som unga vuxna och vägen till arbete. Med en gestaltning som är starkt förknippad med de ungas berättelser vill de berätta om deras situation och på det sättet vara med och påverka. Utställningen belyser också kriminalvårdarnas dagliga arbete. INNEHÅLLET ÄR KOPPLAT TILL LÄROPLANERNA FÖR GRUNDSKOLA OCH GYMNASIEUM Utställningen vänder sig i första hand till ungdomar, från åk 6 i grundskolan till år 3 på gymnasiet, men fungerar även i fortbildningssammanhang för alla yrkesområden som arbetar med ungdomar. Till utställningen har produceras ett pedagogiskt material som också behandlar olika fokusområden som möjliggör arbete på ett djupare plan – områden som är direkt kopplade till läroplanerna för grundskola och gymnasium. Utställningen Face the Facts är ett samarbete mellan Arbetets museum, Kriminalvården och Riksförbundet Attention. Utställningen stöds med medel ur Allmänna arvsfonden. NOMINERAD TILL FINT PRIS Face the Facts har nominerats till Årets pedagogiska projekt 2015 av Föreningen för pedagogisk utveckling i svenska museer med motiveringen: Projektet når en målgrupp som vanligen står långt ifrån museer och kulturinstitutioner. Genom kloka val av samarbetspartners, stort engagemang, tålamod och gott om tid har ni byggt upp det engagemang och ömsesidiga förtroende som krävs för att skapa delaktighet på riktigt. Face the Facts är ett modigt och öppet projekt som i grunden förändrar både museer och människors liv.

Kris & vision – Våga älska Norrköping! är en utställning om hur Norrköping blev den stad den är idag.  Norrköpings stad har genom historien upplevt både stora framgångar och svåra motgångar. Dessa upp- och nedgångar har präglat Norrköping och dess befolkning. Ur kriserna har man format nya visioner, men visionära projekt har också förvandlats till kriser. För att förstå vad staden är idag behöver man förstå dess historia. Vad kan vi lära oss av de kriser och visioner som varit och hur kommer de att se ut i framtiden? Utställningen är producerad i samarbete med Fastighets AB L E Lundberg, Henry Ståhl Fastigheter AB, Hyresbostäder i Norrköping AB.

Arbetets museums största satsning någonsin, Framtidsland, tar sikte på morgondagens arbets- och vardagsliv. Utställningen börjar i 1980-talet, tar tempen på vår nutid och visar vägar in i en framtid som tar klimathotet på allvar. Hur ska vi bo, äta, resa, arbeta, utbilda oss? Vad vill vi? Vad är hållbart? Vad kan du och jag göra? Utställningen är tänkt att vara en verktygslåda för en hållbar framtid, ekologiskt, ekonomiskt och socialt. I utställningen möter besökaren bland annat ett organkabinett med mänskliga reservdelar och konstgjorda foster. I avdelningen om framtidens jobb är entreprenören Antonia Ax:son Johnson en av flera visionärer som ger ungdomarna råd. Till grund för utställningen ligger rundabordssamtal mellan forskare och ungdomar om tänkbara framtidsscenarier. Konstnärer har utgått från samtalen när de gestaltat utställningen. Samtalen mellan forskare och ungdomar kan besökarna lyssna på, bland annat via en talande tomat och en babblande hamburgare. En särskild turnéutställning, Framtidsland ungdom, har visats på de orter där ungdomar medverkat; Falun, Kristianstad och Örebro. Ungdomar även från Linköping/Norrköping har deltagit. Vårt mål är att just ungdomar ska se utställningen och lämna museet med en känsla av framtidsoptimistism. Framtidsland visas till och med januari 2021. Passa på att se den prisbelönta utställningen innan den går ner! Besök på egen hand eller skicka in en visningsförfrågan. Läs mer om utställningsdelarna Fånga energin! och Better shelter.

FRAMTIDSLAND – Sveriges bästa utställning!

Det är Forum för utställare som varje år utser "Årets utställning". 2014 var det Framtidsland som fick pris vid Riksförbundet Sveriges museers årsmöte i april. Det är medlemmarna i Forum för utställare som röstar fram vinnaren. Motiveringen lyder: Engagerande frågor i ett aktuellt ämne möter lekfull gestaltning. Utifrån ungdomars visioner inspireras besökaren till egna kreativa lösningar för ett hållbart samhälle. Med ett deltagande, starkt, metodutvecklat innehåll och en flexibel design har Arbetets museum skapat en konsekvent genomförd och inspirerande utställning. Samarbetsparter: ABF, Antonia Ax:son Johnssons Stiftelse för Miljö och Utveckling, EON, Forskningsrådet Formas, Stiftelsen Framtidens kultur, Institutet för framtidsstudier, Kulturbryggan, LO, LRF, Postkodlotteriets Kulturstiftelse, Sensus, Sparbanksstiftelsen Alfa, Stiftelsen SAF, Svenskt Näringsliv och TCO. Under 2017 uppdaterades delar av utställningen i samarbete med Globala Norrköping (Norrköpings kommun och biståndsmyndigheten Sida) samt Stadsodling Norrköping och Naturskyddsföreningen.

Misshandlade, åtalade och hotade. Vissa blir till och med dödade. Satirtecknare i andra länder som häcklar makten lever farligt. Att politiker, religiösa ledare och storföretag räds deras vassa pennor visar samtidigt på bildens kraft att påverka. Utställningen visar verk från några av dessa dolda hjältar från bland annat Syrien, Bangladesh och Mexiko. Tre av dem lever idag med fristadsskydd i Norge, som firar 200 år av yttrandefrihet. Den infördes med den grundlag som antogs 17 maj 1814. I utställningen kommenterar därför norska satirtecknare det fria ordet, vad som hotar det och hur vi använder det. Utställningen är producerad tillsammans med Avistegnernes Hus i Drøbak och organisationen Cartoonist Rights Network International. Utställningen visas under perioden 5 december 2014 - 26 april 2015.