Strykjärnet 100 år

Läs om husets historia och se vad som hänt kring i Motala ström sedan bomullsväveriet Strykjärnet byggdes 1917

Dra i handtaget som finns mitt på några av bilderna för att se skillnaden mellan då och nu!

Strykjärnet reser sig mäktigt över Motala ström som ett stort skepp. Huset byggdes som ett bomullsväveri och stod klart 1917. Den unga arkitekten Folke Bensow som ritade det hade inte gjort något lika stort tidigare. Med hjälp av den nya tekniken med armerad betong gick det att bygga starkt men ändå luftigt. De sju våningarna gjorde Holmens Bomullsväveri till Norrköping högsta fabrik. Resultatet blev väldigt lyckat och Strykjärnet har kallats Sveriges vackraste industribyggnad.
Fabriken låg mitt i ett brusande industriområde med ständiga leveranser av råvaror och färdiga produkter. Morgon och kväll fylldes gränderna runtom med alla arbetare som skulle gå på och av sina skift. På Laxholmstorget stod den nu rivna ångcentralen med sin höga skorsten. Därifrån pumpades ånga in i fabriken för att hålla bomullsfibrerna fuktiga och hållbara i vävningen. Bland annat tillverkade Holmen tyg till populära lakan som lovades hålla så länge att ”de äro väl värda märkning och brodyr” som det står i ett reklamblad från 1938.
Historien om Strykjärnet startar i början av 1900-talet när Holmen ville bygga ett bomullsväveri för att öka sin tygproduktion. Men det var svårt att hitta en plats. Längs Motala ström låg redan många stora fabriker och tävlade om utrymmet vid vattnet. Som tur var fanns den lilla ön Laxholmen mitt i strömmen. På öns spets låg bara ett äldre färgeri och en liten träbod som laxfiskarna använde. Det fick bli platsen för den nya fabriken!

Idag ser det ut som om Strykjärnet är byggt direkt i vattnet. Men huset vilar på Laxholmen och följer öns strandlinje. Den förstärktes och rätades ut inför bygget för all värdefull mark skulle gå att använda och ge fabriken största möjliga yta. Men eftersom en del av huset då skulle hamna utanför tomtgränsen anklagade Norrköpings stad först Holmen för att vilja bygga på mark de inte ägde. Som tur var löste sig tvisten och Laxholmen gav byggnaden dagens oregelbundna form med sina sju hörn – och även smeknamnet Strykjärnet. Extra passande för en gammal textilfabrik!

 

Inne i fabriken arbetade som mest 600 personer, de allra flesta var kvinnor. På 1930-talet blev produktionen mer rationaliserad och väveriet blev ett spinneri. På varje våningsplan utfördes olika moment i tygtillverkningen. Golven var täckta av maskiner som bullrade högt och luften var fylld med bomullsdamm – en tuff arbetsmiljö som var väldigt olik dagens tysta och rena utställningslokaler på museet.
De sista tygerna tillverkades 1962 när Holmen stängde ned verksamheten i Strykjärnet. Därefter användes delar av huset bland annat för att tillverka papperspåsar i några år. Men många av industrierna omkring var tomma och övergivna. Debatten om vad som skulle göras med det slitna området pendlade mellan att riva och bevara. Idag är vi tacksamma för att den unika miljön blev kvar. Omfattande renoveringar av huset och resten av industrilandskapet gjordes under 1980-talet. Bland annat blev strömmen torrlagd under arbetet. Efter många års insatser kunde Arbetets museum till slut öppna 1991.

När fabrikerna fortfarande var i full drift fick bara de personer komma in på området som jobbade i Strykjärnet och de andra textilindustrierna. Att du hade rätt att vara där kontrollerades i en vaktkur till vänster efter Holmbron. Även om vakten är borta idag finns grindarna fortfarande kvar – men nu står de alltid öppna och museet välkomnar besökare alla dagar i veckan!

Foton från Norrköpings stadsarkiv, Holmens arkiv, fotografer Wilhelm Wiberg, Anders Kratz och Karl Ludvig Lindelöw samt Arbetets museum