Tidigare utställningar

Flykt

Fotograf Anders Hanssons skildring av flyktingar runt om i världen.

65 miljoner människor befinner sig på flykt i världen idag. Bara i Syrien har över 11 miljoner människor tvingats fly sina hem, de flesta inom landet, ett par miljoner till grannländerna. Några hundratusen har lyckats ta sig längre bort till länder som Sverige. Det är människor som har förlorat allt de äger, ofta även familjemedlemmar och vänner. Människor som har slitits upp från allt de känner till, från allt som är bekant. Som har tvingats börja om på nytt. En del i väntan på att kunna återvända, andra för gott. Flykt och migration har många orsaker, men ett är säkert: De flesta hade stannat hemma om de hade kunnat. Vem vill ge sig av med bara kläderna man har på kroppen? Lämna alla ägodelar bakom sig. Alla familjefoton. Vem vill lämna släkt och vänner? För de flesta handlar det om att överleva. Att fly undan granaterna som regnar över staden. Slippa förföljelsen för att man inte tror på samma gud som sina grannar, för att man har en annan politisk åsikt än regeringen eller för att man är homosexuell. Vem vill bo kvar i sumpmarken längs floden när översvämningarna blir värre år efter år? För oss som lever i trygghet i Europa kan det vara svårt att förstå desperationen som gör att flyktingar är beredda att riskera livet på flykt undan krig, förföljelse och katastrofer. Men om det är något som är mänskligt så är det viljan att överleva och skapa sig ett bättre liv; en vilja så stark att människor väljer att tränga ihop sig i gamla fiskebåtar och gummibåtar för att korsa Medelhavet till Europa med en gps som enda kapten. Den främlingsfientlighet som vuxit fram runtom oss får europeiska regeringar att skärpa sin flyktingpolitik. Få länder tar till exempel emot syriska flyktingar. Rädslan för de inrikespolitiska konsekvenserna får styra över moraliska skyldigheter. Men varje gång vi täpper till en väg in i Europa hittar flyktingsmugglarna en ny, ofta betydligt farligare, väg in. Och så länge krig och katastrofer fortsätter att skapa desperation kommer människor att riskera livet på vägen in i Europa.

Om utställningen

Utställningen "Flykt" består av ett tiotal reportage om flyktingar runt om i världen, gjorda mellan 2003 och 2014 av fotograf Anders Hansson. Anders Hansson är frilansande bildjournalist med Malmö som bas men med omvärlden som inriktning. I mars 2016 utsågs han till årets Fotograf i Sverige, bl a för bevakningen av flyktingströmmarna till Europa och i Sverige. Sedan 2003 har Anders dokumenterat flykt och migration runt om i världen, ett arbete som 2014 resulterade i boken Flykt utgiven i samarbete med Svenska Röda Korset. Till vardags arbetar han med nyhetsbevakning och reportage i utlandet huvudsakligen för Dagens Nyheter.

Bilderna

Stora bilden ovan är fotograferad i Libyen. Nedre bilderna är fotograferade i (fr v) Pakistan, Europa, Afghanistan.

Sydafrika i bilder – EWK möter Zapiro

Tecknad satir över fem decennier

Zapiro är 2016 års EWK-prisvinnare och samtidigt som Sverige får besök av den världskända satirtecknaren visas också en separatutställning med ett axplock av 45 bilder från hans skildring av sitt Sydafrika från 1980-talet och händelserna som ledde fram till Nelson Mandelas seger, via tiden som president till sorgen många kände när den leende solen Mandela gick ner för sista gången. Zapiro ger oss även en bild av den katastrofala AIDS-policy som president Thabo Mbeki drev under sin tid som president. Här skildras även den vapenaffär där det svenska stridsflygplanet JAS 39 Gripen var i fokus, om korruptionsanklagelser och om att vara vit och privilegierad. Här kommer även storyn om varför nuvarande president Jacob Zuma skildras med ett duschmunstycke på huvudet – detta efter att Zuma anklagades för våldtäkt på en hiv-smittad flicka, vilket han hävdade inte var någon fara med, då han tog en dusch efteråt. Något som blir påfallande märkvärdigt eftersom Zuma då var ordförande i det nationella AIDS-rådet. Som pendang till detta plockas ett par stycken EWK-bilder upp ur arkivet för att ge en bild från Sydafrika under 1960- och 1970-talen, bilder Zapiro själv väljer ut. Som ett led i Arbetets museums uppmärksammande av "Fritt ord 250" - Sveriges tryckfrihets- och offentlighetsprincips 250-årsjubileum, blir samarbetet med Zapiro en konkret berättelse om satiren som säkerhetsventil i ett demokratiskt samhälle. Hans kamp för att upprätthålla den demokratiska grunden i Sydafrika har gjort att han vid ett flertal tillfällen stämts och dömts för förtal i hemlandet Sydafrika. Trots det fortsätter Zapiro oförtrutet sin kamp för satiren som kritiskt granskande röst i massmedia, något som EWK-prisjuryn poängterar i sin motivering. Om Zapiro, Jonathan Shapiro: Zapiro, född 1958, genomgick arkitektutbildning vid University of Cape Town, Sydafrika, värnplikten, aktivism, internering och ett Fulbright Scholarship som tog honom till New York innan han etablerade sig som Sydafrikas mest kända och prisbelönta satirtecknare. Förutom att tidigare ha tecknat för ett flertal oberoende tidningar, däribland Sowetan så är han stadig vid Mail & Guardian sedan 1994, Sunday Times sedan 1998 och The Times sedan 2009. Hans renommé är stort. Förutom en rad nationella oh internationella utmärkelser har han två hedersdoktorat, har omskrivits som en av Afrikas mest inflytelserika personer av magasinet Jeune Afrique 2011 och av Londonbaserade New African magazine 2014. 2013 uppmärksammades han som en av 100 "World Class South Africans" av City Press. Film där Zapiro inviger utställningen: https://www.youtube.com/watch?v=mS6RMM10ISc (Youtube)

Om jag finge välja…

En djupdykning i EWK-arkivet.

En djupdykning i EWK-arkivet – gamla och okända original kommer upp till ytan För tredje gången låter EWK-museet en utomstående botanisera i sitt bildarkiv under titeln Om jag finge välja … Genom EWK-sällskapets nya ordförande bjuds vi på tolv klassiska men okända EWK-bilder. Motiv som hämtats ur utrikespolitisk debatt under EWKs tidiga år till samtidskommentarer kring intolerans och fascism. EWK-sällskapet bildades 1993 för att arbeta för att skapa ett EWK-museum. Grundtanken var att museet skulle ligga i Söderköping, något som aldrig blev av. Istället öppnades EWK-museet Centrum för politisk illustrationskonst 1 april 2009 på Arbetets museum i Norrköping. Idag har EWK-sällskapet en ny ordförande i Lars-Olof Johansson. I utställningen får vi ta del av hans reflektioner kring EWK, kring satiren och till hans tankar om vidare samarbeten mellan Sällskapet och EWK-museet. Han säger: "- Jag såg en teckning av honom redan som tioåring, i början av 1960-talet. Bilden föreställde Gunnar Sträng som satt på en skattkista med skördeskadeskyddspengarna. Teckningen berörde och skapade diskussioner, även i vårt hem. Att till och med en tioåring upplevde bilden så starkt visar vilken betydelse EWK hade för samhällsdebatten. Många teckningar i EWK-museets bildarkiv är odaterade och saknar uppgift om sammanhang och ibland även namn på personer. Det skulle vara intressant att få lite mer information kring de teckningar som finns, inte minst från RLF-tidningen och i andra sammanhang." Idag arbetar EWK-sällskapet tillsammans med EWK-museet för att sprida kunskap om EWK och om betydelsen av politisk illustrationskonst som samtidskommentar i pressen. Störst i det sammanhanget är den årliga utdelningen av EWK-priset. Ett pris som i år tilldelas den sydafrikanska satirtecknaren Zapiro. Utställningen visas 12 september 2016 till 8 januari 2017. Under hösten kommer ett program arrangeras tillsammans med EWK-sällskapet där Lars-Olof Johansson och museet bjuder in besökare för att börja undersöka vilka som kan tänkas figurera på de ännu ej identifierade teckningarna i EWK-arkivet.

Secret Camps

Åsa Sjöströms bilder av sommarläger för våldsutsatta kvinnor och barn

De har lämnat allt bakom sig; hemmet, familjen, släkten. Allt som är bekant och invant. En del pratar inte svenska. Några har bott i Sverige utan att komma i kontakt med världen utanför dörren. Andra har flytt från krig eller hedersvåld i Irak, Iran, Afghanistan och Syrien. Kvinnor - några med eget boende - som lider av ensamheten och det fullständiga tomrummet. De finns inte längre i ett sammanhang. De drömmer om en stunds glädje, om att deras barn ska slippa sitta innestängda på någon kvinnojour. Kvinnorättsförbundet i Malmö håller sedan flera år tillbaka hemliga läger för våldsutsatta mammor och barn i Sverige. Under sommaren 2013 fick Åsa Sjöström möjlighet att delta under ett av lägren och några bilder samlades sedan i en bok av Lars Åberg, Summer's Sheerest Light, som producerats för Kvinnoförbundets räkning. De vackert belägna sommarlägren ger deltagarna en stund av frihet och några dagars normalitet. Mammorna och barnen kan göra saker tillsammans utan att behöva vara rädda för att någon vill göra dem illa. Den hemliga platsen vid den hemliga sjön fylls av kvinnor från hela världen, där de kan dela sina drömmar, skapa framtidshopp och få några viktiga dagar av lugn i naturen. Våldet mot kvinnor och barn tar inte semester. Åsa Sjöström är bosatt i Malmö men har som frilansfotograf hela världen som arbetsfält. Hon är utbildad vid Nordens Fotoskola/Biskops Arnö och har haft en flerårig anställning på Sydsvenskan. Hon var under många år även medlem i den nordiska bildbyrån MOMENT agency. Åsa Sjöström är flerfaldigt prisbelönt för sina bilder i flera delar av världen och mottog 2015 Arbetets museums dokumentärfotopris för sin enastående bredd och engagemang, förenad med teknisk briljans, oavsett om linsen vänds mot Sverige eller utlandet. Utställningen Secret Camps visas mellan 24/9 2016 – 8/1 2017.

Om jag fick välja

Prisbelönta bilder om friidrottaren Nadjas kamp mot cancer

Den prisbelönte fotografen Peter Holgersson lärde känna Nadja som friidrottare och sjukampare, främst under mästerskap och landslagsläger. När hon insjuknade i cancer hösten 2013 föll det sig naturligt att han hörde av sig till henne. Hon undrade samtidigt om han kunde ta några porträtt på henne under denna svåra tid. Bilder togs en grå höstdag hemma på Lidingö och det blev startskottet på en fotografisk resa – en dokumentation av Nadjas kamp mot cancer. Bildspråket i detta långa reportage blev unikt. Valet av sneda skärpeplan i många bilder förstärkte berättandet – en fototeknik som vanligtvis inte används till denna typ av berättande. Det internationella gensvaret blev stort med guld i World Press Photo och silver I Picture Of the Year international. Om jag fick välja skildrar i 30 bilder Nadjas resa genom sjukdomen och tillfrisknandet – en både smärtsam och hoppfull tid i såväl livets som dödens absoluta närhet. Utställningen visas under perioden 24/9 – 4/12 2016.

Generation Z

Politik, miljö och samhälle ur ”post-millenniumgenerationens” perspektiv

För att vi ska kunna förändra samhället och sättet vi tänker på till det bättre måste vi börja i rätt ände. I större frågor och viktigare sammanhang är det lätt att vissa grupper av människor glöms bort och sätts åt sidan, speciellt den yngre generationen. Allt för ofta glömmer vi att involvera människor i det vi kallar gemenskap. Utställningen väljer att lägga fokus på de som i flera situationer varken syns eller hörs - de bortglömda - i detta fall vår yngre generation, den som i framtiden ska leda vårt land Sverige. Generation Z, som den har kommit att kallas. Den första generationen digitala infödingar, uppväxta med höghastighetsuppkoppling och som upplevt finanskris, kriget mot terrorismen och som nu växer upp under en tid av politisk oro i världen. Utställningen berör och diskuterar på ett personligt sätt ämnen så som politik, miljö och samhället i allmänhet ur "post-millennium generationens" perspektiv.

Samarbete med Gamleby folkhögskola

För tredje året i rad samarbetar Arbetets Museum med yrkeshögskoleutbildningen Fotograf för Reklam och Magasin vid Gamlebys folkhögskola. Denna gång fick studenterna uppdraget att i bild lyfta fram och tolka museets verksamhet med fokus på målgruppen ”unga”. Med museets arbete som utgångspunkt skapades verk som speglar uppdraget kring demokrati, yttrandefrihet, allas lika värde och museet som en plats för nyfikenhet, samtal och debatt. Utställningen innehåller porträtt, stilleben, iscensatt fotografi och även montage som visas i 16 fotoverk, 2 installationer och 3 videoverk. Utställningen "Generation Z" är producerad av Yrkeshögskolan Fotograf för reklam och magasin, Fotoskolan i Gamleby med stöd av Landstinget i Kalmar län och visas på Arbetets museum under perioden 18 juni till 11 september.

Jobbcirkus

En utställning om gymnasievalet

En utställning om gymnasievalet som ibland kan kännas som rena cirkusen.

Jobbcirkus ska hjälpa sjunde-, åttonde- och niondeklassare att reflektera kring gymnasievalet och olika yrkesbanor. Utställningen är också ett värdefullt stöd för lärare, studie- och yrkesvägledare och andra som på olika sätt arbetar med att stötta elever inför valet till gymnasiet. Jobbcirkus ska inspirera, vidga vyer och ge exempel på olika möjligheter. Fyra temaområden lyfter olika perspektiv för att valet ska bli enklare och roligare. På ett lekfullt sätt ger utställningen en klarare bild av hur framtiden kan se ut och hur yrkesdrömmar kan bli verklighet. Jobbcirkus lyfter fram mismatchen Det finns en mismatch på arbetsmarknaden - utbildningarna som ungdomar väljer matchar inte alltid behovet av arbetskraft. Ungdomsarbetslösheten är stor, samtidigt som det saknas arbetskraft inom vissa branscher – exempelvis i teknik- och industriföretagen. Så vilka utbildningar kan man välja för att bli attraktiv för arbetsmarknaden? Var finns jobben om ett, fem eller 15 år? Vad vet vi om framtiden? Jobbcirkus förklarar hur det ligger till. Jobbcirkus kommer att finnas på Arbetets museum under perioden oktober 2016 till maj 2017 och blir sedan en mobil utställning som kan turnera i landet. Detta är en uppdaterad version av Jobbcirkus som visades under 2013-2014 och då gick till final i den nationella tävlingen Årets utställning.

Mer information om utställningen

Samverkansparter Arbetets museum i Norrköping är producent i samverkan med en regional och en nationell projektgrupp: Regional projektgrupp: Region Östergötland, Teknikföretagen, Unionen, IF Metall, Industrikompetens, Länsstyrelsen, Svenskt Näringsliv, LO och Arbetets museum. Nationell projektgrupp: Teknikföretagen, IF Metall, Skolverket och Arbetets museum. Målgrupp Utställningen vänder sig i första hand till sjunde-, åttonde- och niondeklassare som står inför gymnasievalet, men även yngre och äldre elever har stor nytta av ett besök. Genom workshops ledda av museets pedagoger får de fundera över framtiden i en lekfull miljö. När eleverna lämnar utställningen är vårt mål att de ska ha med sig ny inspiration, idéer och konkreta verktyg för att kunna göra medvetna val. Film från invigningen Landshövdingen Elisabeth Nilsson och eleven Abdifatah Mohamed inviger utställningen: https://www.youtube.com/watch?v=hfgwkcQowO0 (Youtube) Många bokade grupper för Jobbcirkus just nu Bokade grupper har företräde till våra utställningar. Just nu är många grupper inbokade på utställningen Jobbcirkus. Eftersom de flesta bokningarna äger rum på vardagar fram till klockan 14.00 rekommenderar vi icke-bokade grupper att besöka utställningen från kl. 14.30 alternativt på helger och lov.

Jobbcirkus på flera språk

Genom appen Izi travel kan utställningen upplevas på fler språk. Läs mer här: http://www.arbetetsmuseum.se/upplev-jobbcirkus-pa-fler-sprak/  

EWK möter Tanzania

Politisk satir och tingatinga

Genom de sex politiska satirtecknarna Francis Bonda, James Gayo, Abdul Kingo, Masoud Kipanya, Irene Manyama och Nathan Mpangala introduceras en del av den afrikanska kontinenten vi sällan möter i vår mediabevakning. Istället för att betrakta på avstånd får vi här en direkt inblick i det tanzaniska samhället genom humoristiska gestaltningar av manschauvinism och stora organisationers enträgna kamp att pressa ner sina ”goda” projekt i halsen på byborna. Men såsom satir är världen över finns det allvarliga anslaget även här. Fattigdomen skriker tyst i mörkret och rädslan övermannar den höggravida kvinnan som befinna sig miltals bort från läkare. Känslor ingen av oss har svårt att förstå och relatera till. Politisk satir har inte funnits särskilt länge i Tanzania. De tidigaste tecknarna figurerade i pressen på 1960-talet. Men ju närmare vår tid vi kommer desto mer slagkraftig blir satiren. Men i Tanzania, såsom många andra platser i världen, är det inte självklart att alla tecknare får sina bilder publicerade. Samtidigt som den tecknade satiren växer fram börjar Edward Tingatinga måla sina färgstarka skildringar med cykellack på masonit. Inspiration till sina motiv hämtade han från de traditionella sätten att dekorerera sina hyddor som påträffas särskilt i södra delen av Tanzania där Edward Tingatinga föddes. Inom tingatinga finns en stark bildtradition. De motiv av människor och djur som Edward målade har fortsatt att återskapas och även utvecklas inom ramen för Tingatinga Arts Co-operative Society i Dar es Salaam. De tingatingakonstnärer vi möter i utställningen är förutom Edward Tingatinga även Rubuni, Issa, Ally, Amonde samt Daudi (1969-2015), Edwards son, och Agnes, Edwards systerdotter. I utställningen visas ett 30-tal satirteckningar men även åtta tingatingamålningar inlånade av Marianne Nilsson Wallin. Utställningen EWK möter Tanzania visas på Arbetets museum under perioden 26 april 2016-3 oktober 2016.

Svenska pappor

Fotograf Johan Bävmans bilder på svenska pappor visas på Arbetets museum under sommaren 2016.

Fotograf Johan Bävmans bilder på svenska pappor visas på Arbetets museum under sommaren 2016. Malmöfotografens projekt av föräldralediga pappor i Sverige har fått stor uppmärksamhet, såväl i Sverige som internationellt. I utställningen skildras de porträtterade papporna tillsammans med sina reflektioner och erfarenheter om föräldraskapet och av att vara pappa. Med sina 45 porträtt vill Johan Bävman skildra det allmängiltiga och kärleksfulla i föräldraskapet. Samtidigt ställer han sig frågan varför så få pappor väljer att ta ut ett halvårs eller längre ledighet med sina barn, när nu Sverige har ett av världens mest generösa och jämlika föräldraförsäkringssystem som gör det möjligt för båda föräldrarna att vara hemma och skapa en nära relation med sina barn. Idén till projektet föddes då Johan Bävman själv var pappaledig i nio månader. Fotografens dokumentära och nära porträtt av långtidslediga pappor har skapat stor uppståndelse och publicerats i medier över hela världen. – Genom igenkänning, att få läsa och se andra pappor som delar med sig av sina tankar och funderingar kring föräldraskapet, kanske fler börjar fundera över sin papparoll och roll som partner. Det är en viktig bit i vägen mot ett mer jämlikt samhälle, säger Johan Bävman. Utställningen är producerad av Johan Bävman och visas på Arbetets museum under tiden 14 maj-11 september 2016.

#jagfårvälsäjavadjagvill

En växande vandringsutställning om yttrandefrihet

2016 blir Sveriges Tryckfrihetsförordning 250 år. Under den gemensamma rubriken Frittord250 arbetar olika aktörer i hela landet för att manifestera kring och hylla detta jubileum. Arbetets museum är en av dessa aktörer. Men vad innehåller egentligen vår tryckfrihetsförordning? Och vad innebär det fria ordet för invånarna i vårt land? En snabb sökning på begreppet yttrandefrihet ger ord som censur, rätten att fritt uttrycka en åsikt, artikel 19, åsiktskorridorer och manifestationer. Men är det vad alla tänker? Är det någon skillnad om du är en 63-åring som arbetar med kulturfrågor eller om du är 16 år och går samhällsvetenskapligt program i Lidköping. Och hur tänker du om du är 46 år och bor i Hammarkullen? Folkets Hus och Parker och Arbetets museum vill tillsammans med illustratören och satirtecknaren Helena Lindholm ställa frågor om yttrandefrihet. Tillsammans med grupper på ett flertal orter i Sverige vill vi genomföra workshops och skapa den växande utställningen; #jagfårvälsäjavadjagvill. Utställningsprojektet består dels av en utställning med teckningar av flera illustratörer och satirtecknare kring temat yttrandefrihet och dels för den som önskar en workshop ledd av Carina Milde från Arbetets museum, där Helena är med på plats och tecknar under arbetet. Helenas bilder blir en växande del av vandringsutställningen som ger svar på hur ord som respekt, hopp, gemenskap, mobbing, läsa tidningen varje dag och bilden av en morot hänger ihop. Och hur detta kopplar till behovet av det fria ordet och rätten att uttrycka sin åsikt. I utställningen medverkar även illustratörerna Magnus Bard, Riber Hansson, Saad Hajo, Sahar Burhan och Sara Granér samt EWK (Ewert Karlsson) vars bilder du även ser längre ner på denna sida. Utställningen visas på EWK-museet, Arbetets museum, under tiden 9 april-24 april. Därefter går utställningen vidare som vandringsutställning. I samband med ditt besök i utställningen #jagfårvälsäjavadjagvill rekommenderar vi även att du tar del av utställningen Fritt ord 250 - Det fria ordet genom EWKs ögon i EWK-galleriet, där vi får följa hur media, pressen och det fria ordet har kommenterats av EWK under flera decennier. Bilder som även kommer att visas i den kommande vandringsutställningen #jagfårvälsäjavadjagvill.

Fritt ord 250

Fritt ord 250 uppmärksammas i EWK-galleriet.

Vilka möjligheter har den lilla människan att göra sin röst hörd mot makthavare och myndigheter? Sedan EWK-museets öppnade 2009 har denna fråga varit med i alla samarbeten och utställningsprojekt. 2016 fyller vår tryckfrihetsförordning och offentlighetsprincip 250 år och då tar vi tillfället i akt att fokusera på just den frågan över hela jubileumsåret 2016 och vidare in i 2017. Först ut är utställningen Fritt ord 250 – det fria ordet genom EWKs ögon. Genom 12 utvalda originalteckningar ser vi hur EWK över flera decennier var med och kommenterade olika aspekter av det fria ordet ute i det svenska medielandskapet. Redan 1972 publicerades i Aftonbladet en bild där den lilla människans vanmakt vrålas ut i samband med en debatt om journalistikens roll som granskare av makten. Tidningar, radio och TV var viktiga för att avslöja problem i samhället, samtidigt som de själva allt mer hade blivit en maktfaktor med stort genomslag och förmåga att påverka. Och fem år tidigare hade ämnet om annonsintäkter och eventuellt presstöd för att garantera att även de mindre tidningarna skulle klara konkurrensen. EWK kommenterade i bild det faktum att då företag helst annonserar i den största tidningen följde en risk att mindre tidningar i samma stad fick allt mindre resurser, svårare att konkurrera och på sikt överleva. År 2016 fyller offentlighetsprincipen och den första svenska tryckfrihetsförordningen 250 år. /…/ Frittord250.se samlar information om aktiviteter som relaterar till tryckfrihetsåret. Här finns också resurser i form av bakgrundsmaterial, källtexter och kontaktuppgifter till personer med engagemang i tryckfrihetsfrågor med mera. Frittord250.se är en fristående webbplats som administreras från Kungl. biblioteket. Bakom webbplatsen står alla de föreningar och organisationer som använder den för att uppmärksamma aktiviteter som pågår under jubileumsåret för den svenska tryckfrihetsordningen och offentlighetsprincipen.* Arbetets museum är en av de organisationerna. *Citat: https://frittord250.se/om-oss/ 2016-03-01 Fritt ord 250 uppmärksammas i EWK-galleriet under tiden 14 mars 2016-21 september 2016.

Det är vi som är Norrköping

Om supportrarna och kärleken till fotbollen

IFK Norrköping blev svenska mästare i fotboll 2015. Hela stan påverkades på något underligt sätt av den framgångsrika säsongen. Arbetets museum bestämde sig för att med hjälp av IFK:s supportrars foton och filmer försöka visa vad fotbollen betyder. I november 2015 gick vi ut med ett upprop via supporterklubben, vår hemsida och via Facebook där vi bad om bilder och filmat material som visade supporterlivet och kärleken till laget genom supportrarnas egna ögon. Gensvaret blev enormt och under våren 2015 visar vi upp resultatet, en utställning som hyllar alla de som fanns bredvid plan och hejade på, alla som skrek sig hesa på läktaren eller framför teven och alla andra som engagerat sig på olika sätt under IFK:s väg mot guldet. Producenter för utställningen är Annelie Egelin Tärning, Arbetets museum, och Alexandra Leijonflycht, elev från Enebyskolan i Norrköping.

Alla ska passa in

En utställning om stereotyper kring kropp, kön, klass, ålder, funktionshinder, åsikt, bakgrund, sexualitet och tro.

Hur känns det att bli utfryst? Vilka mekanismer ligger bakom? Och vad kan vi göra när vi har dömt orättvist? Med utgångspunkt i ungas berättelser utforskar Alla ska passa in relationen mellan gruppen och individen. I nio moduler får besökaren titta närmare på stereotyper om kropp, kön, klass, ålder, funktionshinder, åsikt, bakgrund, sexualitet och tro. Utställningen handlar om paradoxen med vårt dömande. Å ena sidan måste vi döma varandra, eftersom ingen grupp kan fungera utan lagar, spelregler eller normer. Å andra sidan blir grupper snart outhärdliga ifall vi dömer för snabbt, för hårt eller utifrån föråldrade värderingar. Med utgångspunkt i 40 olika berättelser skrivna av ungdomar runt om i Sverige, får besökaren sätta sitt dömande under en granskande lupp. Och fråga sig vad det kan ha för konsekvenser för andra människor.

Barn och krig

Internationella tecknare i gemensam utställning om barns utsatthet

Genom medierapporteringen får vi ta del av hur svår situationen är för barn är i krigshärjade områden världen över. Vi ser barn på flykt, livrädda, skadade och med döda kamrater bredvid sig. I EWK-museets nya tematiska utställning Barn & Krig visas ett urval av de teckningar som ingår i utställningen. Producenterna är de politiska illustratörerna Arifur Rahman och Fadi Abou Hassan som än en gång arbetat tillsammans med Avistegnernes Hus i Norge. Båda är de politiska flyktingar från Syrien och Bangladesh som lever i skydd av ICORN och Norska PEN. I 26 teckningar från 22 länder skildras barns utsatthet och skräck men även deras enorma livskraft. I bilderna möter vi förtvivlan och sorg men även insikten att barn, trots att de genomlider ett helvete på jorden, kan hitta till både lek och skratt. I samarbete med S:t Johannes församling har Carina Milde och EWK-museet fått förtroendet att visa teckningar av 6 barn i åldrarna 7 till 11 år som flytt för sina liv, med bussar, till fots och över Medelhavet i överfulla gummibåtar. Teckningarna har kommit fram i samtal med diakon Elisabet Larnemark genom metoden BIV–BIS, Barn i väntan och Barn i start, en metod där tidigare händelser bearbetas, både barn emellan och i samtal med familjen, som får till följd att barnet lättare kan ta till sig skolundervisningen i det nya landet. I teckningarna låter de oss uppleva det de upplevt. Vi får känna saknaden av kvarlämnade gosedjur och dockor, se hur glada och färgstarka solen och några moln kan vara mitt ute på Medelhavet men även möta iskalla redogörelser för att krig är på riktigt. Utställningen visas på Arbetets museum i Norrköping under tiden 28 november 2015-3 april 2016. Uppdatering 27 november 2015 - information inför invigningen (28/11) Vi har nåtts av informationen att två av de sex barn vars teckningar vi visar i utställningen Barn & Krig har utvisats. Syskonen Nour, 9 år och Abdallah, 10 år har lämnat Sverige tillsammans med sin mamma. Vi vet inte till vilket land de utvisats men däremot vet vi att barnens pappa inte är med dem. Vi är alla väldigt ledsna över detta och vi kommer sakna Nour och Abdallah och deras föräldrar på lördag när vi öppnar deras utställning. Men diakon Elisabet Larnemark, barnen Sara, Sajid, Hamsa, Salwan och deras föräldrar och vi på Arbetets museum är alla överens om att det är viktigare än någonsin att vi alla får ta del av Nours och Abdallahs berättelser via deras fantastiska teckningar. Så vi hoppas att ni alla tar er tid att komma och uppleva detta med oss på lördag. Varma hälsningar, Carina Milde, intendent EWK-museet

EWK och Kalla kriget

Nyhetskommentering över tre decennier

Kvart över åtta morgonen 6 augusti 1945 fällde USA en atombomb över japanska staden Hiroshima. Det var första gången det nya vapnet användes. Hundratusen människor dog det första dygnet. Än idag skördar den farliga strålningen som spreds offer där och i Nagasaki som också bombades. När nyheterna om förödelsen från bomberna spreds vaknade världen upp till en ny skräck. Freden efter andra världskriget blev inget slut på upprustning och hotade befolkningar. Istället blev det starten till ett kallt krig mellan stormakterna USA och Sovjetunionen. De började bygga mängder med nya kärnvapen i kampen om världsherravälde. EWK fångade rädslan för ett förödande krig i många bilder, bland annat i Aftonbladet där han började teckna 1967 och förblev trogen som flitig medarbetare i nära 30 år. Med sin penna och skarpa blick fångade han samtidens världspolitik med kärnvapenhot och terrorbalans där stormakternas enorma vapenlager neutraliserade varandra. Inget av länderna vågade attackera eftersom den andra sidan hotade att svara med samma mynt. För att begränsa risken för ett kärnvapenkrig – och inte minst behålla övertaget mot övriga världen – slöt USA och Sovjetunionen ett icke-spridningsavtal. Kärnvapen skulle inte spridas till andra länder. Stormakterna möttes också och förhandlade för att minska sina stora och dyra lager med kärnvapen. Ett toppmöte var Helsingforskonferensen om respekt för andra stater och mänskliga rättigheter. EWK bevakade det 1975 för Aftonbladet och tecknade tidens ledare vid förhandlingsbordet. Under 1980-talet blev det för dyrt för Sovjetunionen att hänga med i kapprustningen. Det öppnade för avspänning och upptinade relationer i det kalla kriget på 1990-talet. Stora mängder kärnvapen började skrotas och världen kunde andas ut en aning. Men än idag finns tusentals atombomber laddade och klara att användas. Hotet om att någon ska rikta vapnet mot oskyldiga människor igen finns kvar 70 år efter Hiroshima.

Prekär

Prekär: om det nya arbetslivets estetik och etik

Konstnärerna i utställningen Prekär: om det nya arbetslivets estetik och etik har fått se och göra erfarenheter av ett arbetsliv och ett samhälle i förändring. Deras konst skildrar en verklighet med sociala klyftor, utsatthet och svårigheter att bygga upp ett liv med grundläggande trygghet. En del av konstverken blickar också bakåt, för att spåra hur attityder, åsikter och tankar kring arbete har förändrats under slutet av 1900-talet och början av 2000-talet. Sedan 1970-talet har (generellt sett och på en internationell skala) ett stort antal strukturella förändringar påverkat arbetslivet i hela världen: Industrin har gått från massproduktion till en mer kundanpassad tillverkning; nya typer av kommunikationsteknik har utvecklats; kapitalmarknaden har privatiserats och ekonomin har globaliserats. Samtidigt har arbetssituationen förändrats för miljontals människor. Nya marknader har uppstått och vi lever i en tid som omväxlande kallats service-, tjänste- och informationssamhälle. Förändrats har också anställningsvillkoren. Flexibla anställningar som visstids- och projektanställningar, och arbete via bemanningsföretag, har ökat i omfattning de senaste 30 åren. Samtidigt har själva arbetet bytt karaktär. Industriarbetet, såväl som kontors- och administrativt arbete, har blivit allt mer beroende av digital- och annan kommunikationsteknik. Dessutom har fabriken och kontoret under andra hälften av 1900-talet fått sällskap av hemmet, caféet och andra platser i samhället där lönearbete pågår. Gränserna mellan privat och offentligt, fritid och arbete luckras upp i rum som befolkas av såväl rut-avdragets fönsterputsare, som den distansjobbande kulturarbetaren. Prekär: om det nya arbetslivets estetik och etik sammanför tio konstnärer som i olika tekniker och i olika medium diskuterar, tematiserar och problematiserar vad det innebär att ha ett arbete idag. Många av konstverken kretsar kring arbetets symboler, estetik och attribut. Kläder, objekt och detaljer som förändrats i takt med arbetslivets skiftningar. Andra skildrar de gränser och kontrollmekanismer, men också risker, som uppstått i takt med ett allt flexiblare arbetsliv. Föränderliga klassgränser, mellan de som har och inte har; de som arbetar med sina kroppar och de som arbetar med sina tankar, får också sin gestaltning i ett par verk i utställningen. Följande konstnärer medverkar i utställningen:
  • Daria Bogdanska
  • Kalle Brolin
  • Ioana Cojocariu
  • Celie Eklund
  • Annika Eriksson
  • Angelica Falkeling
  • Anna Ihle
  • Anders Rundberg, Homa Badpa & Amanda Peterson
  • Marika Troili
  • Emma Tryti
Curators är Hans Carlsson och Celie Eklund. Utställningen är producerad av Sveriges Konstföreningar. Sverigeskflogga       Bilderna: Stora bilden överst: Anna Ihle - Idle Hands 2014. Fotograf Lina Kruopyte.Mindre Mindre bild nedan till vänster: Marika Troili - Keep improving II 2015 Mindre bild nedan till vänster: Anders Rundberg - Still from Pigan Lets get free 2015

Bamse och Dundermysteriet

Ett hållbarhetsäventyr!

Vad har hänt med Dunderklockan? Varför finns det så få? Och varför växer inte Lille Skutts morötter som de ska? I utställningen "Bamse och Dundermysteriet" får våra besökare följa Bamse och hans vänner på ett äventyr för att rädda miljön.

Farmor är orolig för blomman Dunderklockan. Det är av Dunderklockans dunderpulver som Farmor gör Dunderhonungen som gör så att Bamse blir stark. Men nu finns inte lika många Dunderklockor som förut och Farmor är orolig. Hur det ska gå med Dunderhonungen? Den kommer ju ta slut om det inte finns några Dunderklockor. Och stackars Lille Skutt! Hans morötter kommer inte upp i trädgårdslandet längre... Hur ska han få mat om det inte finns några morötter? Bamse, Nalle-Maja och deras vänner kan inte förstå vad som hänt - vilket mysterium!

Ganska snart förstår de att något är fel med miljön och misstänker att det är Krösus Sorks fabrik som orsakar problemen. Fabriken finns på Klippön, och Bamse, Nalle-Maja och deras vänner tar oss med på en resa för att lösa mysteriet.

---

Utställningen "Bamse och Dundermysteriet" är producerad för barn från förskolan upp till årskurs 3, i samarbete med Hyresbostäder, Swedbank och Kolmårdens djurpark.

---

Vill du veta mer om den turnerande utställningen om Bamse och Dundermysteriet? Kontakta oss via info@arbetetsmuseum.se.

Jag älskar dig ända till sommaren

Den långa vägen tillbaka efter en svår skilsmässa

I utställningen Jag älskar dig ända till sommaren skildras den långa vägen tillbaka efter en svår skilsmässa. En vardag med ensamt ansvar för två små barn. En liten värld i den stora, med djup kärlek och starka band. Ständiga påminnelser om vad som är viktigt i livet, men samtidigt kaoset inombords. Minnena av det som varit, svarta hål att falla ned i när barnen sover tryggt. Det är få av oss som bekymmerslöst får dansa genom livet. Även om vi kanske hoppats på det är det frågan om det alls är önskvärt. De flesta av oss springer istället på saker som orsakar grader av smärta och konflikt men som även formar oss på olika sätt att gå vidare. Marta Bordin är en av oss som upplevt det och kommit ut på andra sidan. Hennes erfarenheter har blivit bilder med en ofta symbolisk dimension. De bärs av en vemodig tyngd som lyfts av en stark poetisk ton som verkligen griper tag. - De flesta av oss går någon gång igenom en livskris och kommer ut på andra sidan igen. Det här är min berättelse om vägen från ren överlevnad till att börja leva igen, berättar Marta Brodin.   Utställningen består av 50 bild- och texttavlor samt en film om 10 minuter. Jag älskar dig ända till sommaren visas på Arbetets museum den 26/9 2015 - 10/1 2016.  

Världens mitt finns inte på kartan

100 barn på institutioner berättar.

Utställningen Världens mitt finns inte på kartan bygger på barnkonventionen och barns rätt till yttrandefrihet. Hundra barn har arbetat med kameror och tagit många tusen bilder av sin vardag och relationer. Ibland har de också använt färger och pennor. De medverkande barnen bor på institutioner för barn i Litauen, Ryssland och Sverige. Några av de bilderna visas här i utställningen. Utställningen Världens mitt finns inte på kartan är producerad av Göran Odbratt och Arbetets Museum i Norrköping i samarbete med Sida.

Medverkande institutioner

Barnhemmet i Pabradé, Švenčionys, Litauen. Barn och ungdomar som placeras på barnhemmet bor oftast kvar på barnhemmet tills de blir vuxna. Otradnoje rehabiliteringscenter för barn i stadsdelen Otradnoje, Moskva, Ryssland. Barn och ungdomar placeras här tillfälligt. Centret arbetar under placeringstiden med familjer, förmyndare och fosterföräldrar. Målet är att barnen ska leva i familjer. Råby ungdomshem, Lund, Sverige. Ungdomar placeras på ungdomshemmet under en bestämd tidsperiod enligt lag om vård av unga eller en lag om sluten vård. Steninge transitboende för ensamkommande flyktingbarn, Sigtuna, Sverige. De asylsökande barnen placeras på transitboendet direkt efter ankomsten till Sverige. Så fort som möjligt ska barnet anvisas vidare till en kommun som har fortsatt ansvar för barnet under tiden för asylprövningen. Utställningen visas på Norrköpings Stadsbibliotek under tiden 10/6 – 16/8.

Vi har en viktig grej på gång

Konsten att förändra med bild

I utställningen ”Vi har en viktig grej på gång – konsten att förändra med bild” visar några av Sveriges främsta serietecknare sina verk. Utställningen är en turnerande utställning som producerats av Grafikens hus. Under tiden 12 september till 10 november 2015 visas den på Arbetets museum. Vintern 2013/2014 visades utställningen Vi har en viktig grej på gång – konsten att förändra med bild på Grafikens Hus i Mariefred. Till utställningen bjöds sju av Sveriges främsta serietecknare in att testa övergången från serieruta till grafiskt blad. Medverkande seriekonstnärer är Liv Strömquist, Joanna Hellgren, Hanna Gustavsson, Joanna Rubin Dranger, Mats Jonsson, Julia Thorell och Sara Granér. Utställningen presenterar två huvudspår inom den svenska seriekonsten: de politiska serierna och utvecklingsromanen. Bilderna har serietecknarna jobbat fram och tryckt i samarbete med Grafikens Hus. Joanna Hellgren, som skapat böckerna om Frances, använde till exempel torrnål för att rista fram en bildserie om en flicka som har växt ur både sig själv och världen. Sara Granér, Hanna Gustavsson och de övriga har valt att arbeta med screentryck och testat vad som händer när deras figurer får växa sig stora och ta plats. ”Vi har en viktig grej på gång…” visas på Arbetets museum under tiden 12 september till 10 november 2015. Utställningsturnén har producerats med stöd av PostkodLotteriets Kulturstiftelse.

Sverige-Rumänien t&r

Fotoutställning med bilder av Roger Turesson/DN

Sverige-Rumänien, tur&retur är en fotoutställning som visar Roger Turessons fotografier av EU-migranter. Vi får bland annat möta Claudia Sbircea som kämpar för att försörja sin sjuka dotter. Ett möte som börjar i en tunnelbaneuppgång i Stockholm och fortsätter till hembyn i Rumänien. - När vi första gången träffade Claudia Sbircea satt hon ihopkurad och tiggde i Mariatorgets tunnelbaneuppgång. Hon ville inte berätta hur länge hon varit i Sverige eller ge oss någon annan information. På marken hade hon ett fotografi av sin sjuka dotter Vandana. Många förbipasserande trodde att bilden var falsk och vissa kallade henne och hennes man ”maffia”. Det berättar den prisbelönade fotografen Roger Turesson, som tillsammans med reportern Josefine Hökerberg följde Claudia och hennes grannar i två månader. Med tiden vann de deras förtroende och Josefine och Roger fick även besöka dem när de återvänt till hembyn i Rumänien. Där träffade de Claudias sjuka dotter Vandana, men de fick också ta del av den ofattbara fattigdom och det utanförskap som drev byborna till att tigga i Sverige. Det resulterade i en uppmärksammad reportageserie i Dagens Nyheter som belönades med Stora Journalistpriset 2013. Ryktet om de givmilda svenskarna spriddes mellan byarna och allt fler åkte till Sverige. Roger fortsatte dokumentationen av EU-migranternas liv både i de provisoriska husvagnslägren i stadens utkanter och i centrala Stockholm där många sov framför affärernas skyltfönster. Under våren 2015 återvände Roger till Rumänien för att följa ett projekt som väcker hopp om en bättre framtid. En hjälpinsats som är utformad för att ge effekt långsiktigt och inte bara för dagen. Kanske en början till det som många drömmer om. Att resa sig ur tiggeriet och kunna leva hemma med sina barn. Fotoutställningen Sverige-Rumänien, tur&retur visas på Arbetets museum den 13 juni-11 oktober 2015. © Roger Turesson, DN

9till5

Fotoelever tolkar "arbete"

För andra året i rad visar Arbetets museum bilder i samarbete med Fotoskolan i Gamleby. Tjugofem studenter har under våren 2015 valt att tolka temat arbete i fotografisk bild. Resultatet är en utställning med gestaltningar som bland annat tolkar kroppsarbete, hur det en gång var och hur samtidens hälsoproblem har förändrat synen på ordet. Porträtt, stilleben, iscensatt fotografi och montage är exempel på utförande. Här finns till och med något verk i den dokumentära traditionen. Hur eleverna har valt att tolka arbete skiftar brett. I utställningen får bland annat begreppet kroppsarbete en ny innebörd och vi kan se gestaltningar av den hårda vägen till framgång i kreativa yrken. Ett verk visar den historiska textilstadens queerperspektiv, ett annat visar vad man får offra för att ligga på topp. Några har ägnat sig åt att skildra konsekvenserna av ett alltför stort fokus på arbete; utbrändhet, en känsla av otillräcklighet och kraschade relationer. Priset att alltid vara uppkopplad är högt. Stress, press, blod, svett och tårar. Är det möjligt att upprätthålla relationer i ett månggifte där jobbet är den största energitjuven? Leka löneslav, ungdomsarbetslöshet och arbetande ungar. Vem får lida för att vi ska kunna konsumera? Det som förenar alla dessa uttryck är en kärlek till den fotografiska bilden och de inneboende möjligheter den ger att kommunicera personliga reflektioner, sinnesstämningar och upplevelser. Fotoutställningen 9till5 visas på Arbetets museum under tiden 30 maj till 20 september. Utställningen är producerad av Yrkeshögskolan Fotograf för reklam och magasin, Fotoskolan i Gamleby med stöd av Landstinget i Kalmar län.

Sharpeville

Sharpevillemassakern öppnade världens ögon för apartheid

FN:s dag mot rasism och främlingsfientlighet infaller 21 mars varje år till minne av Sharpevillemassakern i Sydafrika 1960. 2015 års tema är en uppmaning att ta lärdom från historiska tragedier i kampen mot rasdiskriminering idag. Som ett led i detta visas tolv av EWKs teckningar i EWK-museets galleri - bilder som på olika vis berättar om Apartheidsystemets uppkomst och fall.  För 55 år sedan, den 21 mars 1960 genomfördes en fredlig demonstration i området Sharpeville i Sydafrika. På uppmaning av Pan Africanist Congress (PAC) höjde tusentals svarta sydafrikaner sina röster mot de passlagar som tvingade svarta att bära id-handlingar när de rörde sig i vita områden. Polis öppnade eld mot folksamlingen – 69 personer dog och 180 personer skadades. Dådet skakade hela världen och Sharpevillemassakern blev en symbol för motståndet mot apartheid. I EWK museets galleri visar vi tolv bilder som på olika sätt belyser Apartheidsystemet, de människor som höjde sina röster mot apartheid och de som gjorde allt för att försvara orättvisorna. Här kan du läsa mer om utställningen. Utställningen visas under perioden 19/3-13/9 2015.

Jag är Angelica!

Insamling av HBTQ-personers berättelser

Sedan 2008 har Angelica Löwdin varit öppen med att hon är transvestit. Hon reste till London och gick klädd som kvinna i elva dagar. Det gav självförtroende att sedan komma ut hemma i Göteborg efter att ha levt i ”garderoben” nästan ett helt liv. Nu lyser det om henne och hon frågar sig ibland om det går an att ha så här kul när man är över 70. Som aktiv i transföreningen FPES är hon ute och föreläser för att motverka okunskapen och göra det lättare för andra transpersoner att få vara öppna med vilka de är.

Om utställningen

Jag är Angelica! är en installation som visas från den 16 mars fram till och med den 31 maj på Arbetets museum, plan 7. Installationen finns i Kuben i anslutning till fotoutställningen 100!. Den består av några bilder samt ljudklipp från intervjun med Angelica. Med installationen vill vi dels lyfta en berättelse inom ramen för vårt insamlingsprojekt, dels berätta hur vi arbetar på Arbetets museum med att samla in berättelser.

Om vårt insamlingsarbete

Varje människas liv är värt att berätta. I arkivet på Arbetets museum finns ett rikt material med över 2 600 intervjuer, berättelser och fotodokumentationer. Intervjun med Angelica är en del i vår pågående insamling av livshistorier från äldre hbtq-personer. Det är berättelser som saknas på museer och i arkiv. Vårt insamlade material bevarar upplevelser av vardagsliv och arbete. Det används i forskning och för att gestalta människors liv i museets utställningar eller i publikationer. Kanske vill du själv berätta något eller känner en äldre hbtq-person som skulle vilja dela med sig? Läs gärna mer om insamlingsprojektet här. Insamlingen är även en del i projektet Unstraight perspectives som är ett samarbete med Unstraight museum. Fotograf (samtliga bilder på denna sida): Steve Warburton Bild nedan: Johanna Övling från Arbetets museum har intervjuat Angelica Löwdin. Inspelningen finns tillgänglig i utställningen.

Här & Då

Jan Stenmark

Utställningen Här & Då visar ett brett urval av collage, montage och kommenterade fotografier av Jan Stenmark bland annat ur böckerna Du & Jag, Nyckel för nybörjare, Känslan man har, Pennan i näsan och Storpack. Nästan alltid får bilderna oss att skratta men i mötet med ett större antal slås du även av ett stort allvar. Utanförskap och brist på empati samsas med längtan, hopp och vilja – där frånvaron av något ibland är lika närvarande som det bilderna skildrar. I utställningen Här & Då möter vi den bildproduktion som inleddes när Jan Stenmark fick en bunt med tidningen ”Allt i hemmet” från 50-talet av sin bror. Bilderna i tidningarna gav Jan kreativitet på ett helt nytt sätt – ett unikt uttryck. Med papper, lim och sax som verktyg hämtar han bilder ur reklambroschyrer, böcker och tidningar och skapar collage, montage och kommenterade fotografier. Eftersom han aldrig ändrar storlek på bilderna kan det ta tid att hitta det som passar ihop. Och det är ytan i bilderna som Jan vill peta hål på. Punktera det falska. Under tiden han jobbar uppstår nya idéer. Letandet efter bilder kan leda in honom på nya spår. Men när en bild och en text fungerar ihop så får han en tvärsäker känsla. Det klickar till. Jan Stenmark är född och uppvuxen i Norrköping. Nu finns basen i Stockholm. Jan är utbildad vid Konstfack och haft en rad separatutställningar genom åren. Utställningen Här&Då visas på Arbetets museum från 9 maj till 6 september 2015.

Hejdå Järnridå!

25 år sedan kommunismens fall

Förtrycket i Östeuropa och kommunismens fall skildrades av EWK i många teckningar. I en ny utställning i EWK-museets galleri visas några av hans bilder från den historiska perioden. Befolkningen i flera länder blev avskärmade från yttervärlden när en hårt bevakad gränslinje sänkte sig kring Östeuropa efter andra världskriget. Sovjetunionen införde kommunistiska regimer i ockuperade länder och snart var järnridån ett faktum. I EWK-museets galleri visas nu ett urval originalteckningar från den långa perioden 1949–1991. EWK fångade hela förloppet med sin penna – från att förtrycket började fram till att Berlinmuren och resten av järnridån föll, och till slut hela Sovjetunionen. Kalla kriget som hade hållit Europa i ett skräckgrepp var över. Utställningen visas under perioden 19 december 2014 - 19 mars 2015.

Hembygd – Någonstans i Sverige

Hur ser unga på sin hembygd?

Utställningen Hembygd - Någonstans i Sverige är baserad på insamlat material från 116 unga med olika bakgrund, intressen och förutsättningar, som har intervjuats, fotograferats och filmats, från Oxie i söder till Pajala i norr och från Skärhamn i väster till Stenkumla i öster. 750 gymnasielever på praktiska och teoretiska program i Trelleborg, Malmö, Växjö, Kungsbacka, Mölnlycke, Göteborg, Lerum, Karlstad, Stockholm, Sundsvall och Umeå har i workshops skrivit om hembygd, grannar och fredagskvällar. Och 36 unga från olika delar av landet har fotograferat sin hembygd. Vad tycker och tänker de om orten där de bor? Hur förhåller de sig till sin hembygd? Vill de förändra något? Hur tänker de kring fördomar? Vad är Sverige för dem? Hur skulle det kännas att tvingas lämna sin hembygd och Sverige? Det är några av de frågor de har svarat på. Turnéplan Arbetets museum 19/1 – 14/4 2013 Kalmar läns museum 19/4 – 6/10 2013 Jönköpings läns museum 12/10 2013– 7/1 2014 Mölndals stadsmuseum 12/1 – 6/4 Göteborgs stadsmuseum 12/4 – 21/9 2014 Historiska museet Stockholm   4/10 2014 – 30/8 2015 Regionmuseet Kristianstad   13/9 – 8/11 2015

Bli ett energigeni

En utställning om energi

Lär dig mer om energi, hur den tillverkas, vad den kostar och hur vi kan spara energi. Utställningen Energigeni är baserad på läroplanens innehåll. I utställningen får vi lära oss mer om energi, vad det är, vilka energikällor som finns och vilka för- och nackdelar de för med sig. Du får också lära dig mer om hur ett kraftverk fungerar, hur elektriciteten kommer hem och vad det kostar att använda olika elprylar. Här får du chansen att bli ett energigeni genom att lära dig mer om energi och vad du kan göra för att spara energi hemma hos dig. Utställningen Energigeni riktar sig till elever i grundskolans årskurser 4-6. För skolklasser erbjuds gratis introduktion med guide i utställningen. Bokning i mån av plats.  Utställningen är producerad i samarbete med E.ON.

100!

Porträtt av hundraåringar

Fotograf Carl von Scheele har porträtterat ett antal 100-åringar från skilda samhällsklasser. Människor som har haft olika förutsättningar, livssyn och erfarenheter. De har mött både glädjeämnen och svårigheter, men de har aldrig låtit sig knäckas när en motgång varit tung. Många av dem är fortfarande nyfikna, trots att de levt så länge, och mycket intresserade av hur samhället utvecklas. "I projektet 100! har jag porträtterat ett antal 100-åringar. Det är få förunnat att kunna se tillbaka på ett så långt liv som dessa individer har haft. De har erfarenheter från tider som de flesta av oss andra bara kan läsa om i historieböckerna. Några har invandrat, men flertalet föddes här av mödrar som inte hade rösträtt när Sverige var ett mycket fattigt land i norra Europa. De har alla sett hur landet utvecklats till en av världens ledande välfärdsnationer. De har varit med om en unik resa, som inga svenskar någonsin kommer att få vara med om igen. De mötte världen i en tid när vanligt folk knappast använde elektricitet och fortsatta studier efter folkskolan inte var något självklart. I hundraåringarnas barndom var radion en kristallmottagare. Idag står platta TV-skärmar i deras vardagsrum och någon av dem bloggar på Internet." Carl von Scheele

Den flytande staden

”Året är 2113. För människorna på Ark 17 och i de andra flytande städerna har dagen precis börjat...”

Så inleds utställningen Den flytande staden där ett 30-tal gymnasieungdomar från Norrköping/Linköping, Örebro, Falun och Kristianstad har gestaltat sina visioner om ett framtida samhälle som är både socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart. Fokus har legat på att inkludera och överlåta både det innehållsmässiga och det faktiska gestaltningsarbetet till ungdomarna själva – detta är en utställning av ungdomar, för ungdomar. Utställningen Den flytande staden är dels en turnerande utställning och dels en del av Arbetets museums utställningsprojekt Framtidsland som står på Arbetets museum till 2019. Den flytande staden är producerad av Arbetets museum i samarbete med Sensus, Kulturbryggan och Axfoundation. Turnéplan: Örebro läns museum, Örebro                                       4/10 2014 – 2/2 2015 Dalarnas museum, Falun                                              7/2 – 3/5 Regionmuseet i Kristianstad, Kristianstad                    20/9 - Är ni intresserade av visa utställningen på ert museum? Utställningen är tillgänglig från början av 2016. Kontakta johanna.haverlind[at]arbetetsmuseum.se för mer information.

Face the Facts

Unga i fängelse berättar

Avbruten skolgång, mobbning, arbetslöshet, utbrändhet, socialt utanförskap och ekonomiska svårigheter är vanligt bland personer som hamnar i kriminalitet. Ofta börjar den kriminella banan i mycket ung ålder. Många in­tagna har eller får en ADHD-diagnos under fängelsevistelsen. Arbetets museum, Kriminalvården och Riksförbundet Attention bestämde sig för att gå bakom statistik och medias nyhetsrapporteringar och låta unga intagna berätta sin egen berättelse – om deras liv och vägen till frihetsberövad. Samarbetet har resulterat i utställningen Face the facts. UNGA INTERNER HAR BIDRAGIT TILL INNEHÅLL OCH FORM I Luleå finns Sveriges enda anstalt för unga mellan 18-21år. Sammanlagt har 15 ungdomar ingått i ett produktionsteam som har jobbat fram utställningens innehåll och form. Deras berättelser skildras i en 3D-utställning som i åtta områden belyser ungas väg till kriminalitet, mötet med kriminalvården, att vara frihetsberövad, synen på sig själva som unga vuxna och vägen till arbete. Med en gestaltning som är starkt förknippad med de ungas berättelser vill de berätta om deras situation och på det sättet vara med och påverka. Utställningen belyser också kriminalvårdarnas dagliga arbete. INNEHÅLLET ÄR KOPPLAT TILL LÄROPLANERNA FÖR GRUNDSKOLA OCH GYMNASIEUM Utställningen vänder sig i första hand till ungdomar, från åk 6 i grundskolan till år 3 på gymnasiet, men fungerar även i fortbildningssammanhang för alla yrkesområden som arbetar med ungdomar. Till utställningen har produceras ett pedagogiskt material som också behandlar olika fokusområden som möjliggör arbete på ett djupare plan – områden som är direkt kopplade till läroplanerna för grundskola och gymnasium. Utställningen Face the Facts är ett samarbete mellan Arbetets museum, Kriminalvården och Riksförbundet Attention. Utställningen stöds med medel ur Allmänna arvsfonden. NOMINERAD TILL FINT PRIS Face the Facts har nominerats till Årets pedagogiska projekt 2015 av Föreningen för pedagogisk utveckling i svenska museer med motiveringen: Projektet når en målgrupp som vanligen står långt ifrån museer och kulturinstitutioner. Genom kloka val av samarbetspartners, stort engagemang, tålamod och gott om tid har ni byggt upp det engagemang och ömsesidiga förtroende som krävs för att skapa delaktighet på riktigt. Face the Facts är ett modigt och öppet projekt som i grunden förändrar både museer och människors liv.
Läs mer om projektets pedagogiska inriktning här

You and me

Lettiska fotografen Inta Ruka ställer ut på Arbetets museum.

Inta Ruka nämns ibland som en av Europas främsta dokumentärfotografer med ett alldeles eget förhållningssätt. Hennes bilder skildrar ett intresse för människor och möten. Kännetecknande för hennes fotografi är respekten för andra människors livshistorier. Till varje porträtt skriver hon handskrivna berättelser som blir likt små noveller. Tilltalad av den långsamma processen, arbetar hon bara med egna projekt. Bilderna är personliga porträtt av vanliga människor i hennes omgivning. Hon är självlärd och kopierar fortfarande sina bilder hemma. Hon använder den klassiska kameran Rolleiflex, alltid stativ och arbetar med det befintliga ljuset. Det var på Venedigbiennalen för mer än tio år sedan som Inta Ruka fick sitt internationella genombrott. Hon har haft utställningar i England, Frankrike, Holland och Tyskland och finns representerad i flera internationella samlingar. Inta Ruka arbetar fortfarande som städerska på svenska ambassaden i Riga. - Vi har länge velat visa Inta Rukas bilder och är väldigt glada över att det nu blivit möjligt. Hon är en fotograf som fångar människor i deras vardagsliv på ett närgånget men varsamt sätt, säger Annelie Egelin Tärning, intendent på Arbetets museum. Utställningen som visas på Arbetets museum är en kombination av två utställningar som tidigare visats i Sverige och som är producerade av Fotografiska respektive Västerbottens museum.

Hurra för yttrandefriheten!

Med pennan som vapen

Misshandlade, åtalade och hotade. Vissa blir till och med dödade. Satirtecknare i andra länder som häcklar makten lever farligt. Att politiker, religiösa ledare och storföretag räds deras vassa pennor visar samtidigt på bildens kraft att påverka. Utställningen visar verk från några av dessa dolda hjältar från bland annat Syrien, Bangladesh och Mexiko. Tre av dem lever idag med fristadsskydd i Norge, som firar 200 år av yttrandefrihet. Den infördes med den grundlag som antogs 17 maj 1814. I utställningen kommenterar därför norska satirtecknare det fria ordet, vad som hotar det och hur vi använder det. Utställningen är producerad tillsammans med Avistegnernes Hus i Drøbak och organisationen Cartoonist Rights Network International. Utställningen visas under perioden 5 december 2014 - 26 april 2015.