Vill du boka en guidad visning av denna utställning?
Använd länken längst ner på sidan!

"Jag heter Alva och är född 1908 på Vikbolandet.
I 35 år var jag rullerska på femte våningen här i Strykjärnet.
Nu är jag pensionär sen länge.
Men jag vaknar fortfarande klockan fyra på
morgonen och tror att det är dags att gå till jobbet..."

"Jag fick tag på ett litet järnspiselrum
på St. Persgatan.
Där rymdes en soffa, ett bord och ett par stolar.
Jag hade en slaskhink som stod i ett hörn
och så var det spiseln.
På vintern var det så kallt,
att jag fick elda det första jag gjorde,
när jag kom hem från jobbet."

"Sen flyttade Valter dit.
Gud, vad roligt vi hade i det där rummet
fast det var litet
När vi hade främmande fick de sitta på golvet.
Ibland blev det så trångt att vi fick öppna dörren,
då satt de på tröskeln med.
Gud i himlen så dant. Men roligt hade vi."

"Det var så trångt att om man drog ut soffan
kunde man sitta i den och tända i spisen och
samtidigt sätta på kaffepannan.
Vi tog kaffekopparna och satte oss i sängen.
Satt där och höll om varandra.
Man var ung då, arton på nitton bara..."

"Klockan fyra på morgonen gick jag upp
och kokade kaffe.
Gjorde mig iordning och sen iväg.
Jag ville inte komma i sista minuten.
Jag försov mig aldrig, utan var som ett urverk.

"I Strykjärnet hade jag alltid första skift.
Jobbade från fem på morgonen till halv två."

"Jag har arbetat i hela mitt liv.
Jag trivdes vid min maskin,
tänkte att jag får väl stå har tills jag dör.
Jag hade lärt mig det här och
då får jag väl vara kvar.
Jobba på, så jag skulle tjäna bra.
När man trivs då är det inget att hoppa och fara."

"När Strykjärnet slog igen började jag på Järven.
En annan fabrik som hörde till samma företag.
Där fick jag guldklocka.
Det fick man när man hade varit fyrtio år
i företaget."

"Det var hemskt när man gick hem efter sista dan.
Jag tog med min borsta och kniv,
som jag hade skrivit Alva på.
Små grejor som man hade
och gjorde rent maskinerna med.
Jag har sparat dom i en låda till minne."

"Jag slog igen totalt när jag fick pension.
Jag höll på att bli precis snurrig
när de slog igen fabriken och
jag inte fick gå till jobbet.
Jag var så mager, jag åt inte ett dugg."